Hatretorik har de senaste åren seglat fram som ett av våra mest akuta samhällsproblem. Med hatretorik, ibland kallat ”hatprat”, avser man yttringar som angriper personer eller grupper baserad på exempelvis deras kön, etnicitet, religion eller livssyn. I och med avpersonifieringen av det offentliga samtalet, där folk allt oftare gömmer sig bakom sina egna datorskärmar, har även tonen i det offentliga samtalet blivit alltmer brutal.

Men samtidigt som våra beslutsfattare och opinionsbildare har oroat sig över det hårdare samtalsklimatet i våra egna samhällen, stöder man samtidigt en systematisk hatretorik på annat håll i världen. Ni läste rätt, det internationella samfundet fortsätter okritiskt att stödja den palestinska myndigheten, trots att man driver en systematisk hatretorik mot israeliska judar och andra ”otrogna”. Myndigheten premierar anhöriga till självmordsbombare med höga pensioner och uppkallar skolor och torg efter kända terrorister. I början av året meddelade således den amerikanska administrationen att man skär ner på stödet till palestinierna med 65 miljoner dollar eftersom man inte kan stödja uppvigling till våld, samtidigt som det yttersta målsättningen med biståndet är att skapa fred och försoning mellan israeler och palestinier.

Men i Europa låter man sig inte besväras. EU är fortfarande den största enskilda bidragsgivaren till den palestinska myndigheten. EU:s årliga stöd till palestinierna som uppgår till närmare en halv miljard euro (!) har länge utsatts för en omfattande kritik, såväl från EU:s egna kontrollorgan som av personer med intresse för en fredlig lösning i Mellanösternkonflikten. Kritiken har gällt såväl bristen på insyn och klar redovisning av mottagna biståndsmedel som själva föremålen för biståndet. I samtliga tre skandinaviska huvudstäder, Oslo, Köpenhamn och Stockholm skar man förra året således ned stödet till enskilda palestinska organisationer, sedan det hade framkommit kopplingar till erkända terrororganisationer och efter att organisationer som mottagit stöd från Norden hade uppkallat skolor och utbildningsanstalter efter kända palestinska terrorister. Det är alldeles rätt. Norska myndigheter skulle knappast acceptera utländsk finansiering av en skola uppkallad efter Anders Breivik.

För att komma till rätta med problemen borde man därför börja med det uppväxande släktet. Men i dag är grundproblemet i det palestinska samhället tvärtom utbildningen av de palestinska barnen. I stället för att förbereda barn och ungdomar för en framtid i fred och samexistens med sina israeliska grannar indoktrinerar man dem i hatretorik.

När den palestinska myndigheten, under givarländernas insyn, förnyade sin läroplan förra året, var det många som hade hoppats på en mera moderat ton. Islamiseringen har sedan den arabiska våren förlorat inflytande i läroplanerna i en rad muslimska länder som Tunisien, Marocko och Egypten. Men när den palestinska läroplanen presenterades, kunde man tvärtom konstatera att den var mer radikal än den gamla planen.

Förra helgen uppmärksammades frågan i en helsidesartikel i anrika Sunday Times i London. Tidningen påpekar att den brittiska regeringen stöder palestinska lärare med över 20 miljoner euro per år, samtidigt som själva utbildningen motverkar strävanden efter fred och i stället leder till ökad radikalisering och hat mot de israeliska judarna.  Tidningen citerar forskningsinstitutet Impact-Se som översatt och studerat de palestinska läromedlen.

Några exempel:

– En lärobok i naturvetenskap för tolvåringar illustrerar Newtons andra lag med en ung palestinier som avfyrar en slangbella mot israeliska soldater.

– I en matematikbok för nioåringar ber man eleverna räkna ut antalet martyrer i det första palestinska upproret.

– I en textbok för tioåringar kallar man martyrskap och jihad för livets mening. Man råder barnen att hellre ”dricka bitterhetens kalk med stolthet än att njuta av ett lågt och bekvämt liv under förnedring.”

– Skolböckerna upplyser även eleverna om Palestinska myndighetens stöd till familjer som utför terroristattacker samt hur dessa självmordbombare kommer att belönas i paradiset.

– En dikt för nioåringar uppmanar barnen att offra blod och utrota de otroende.

Situationen är speciellt prekär för den finska regeringen som för tillfället leder den kommitté av givarländer som koordinerar och har översyn av utbildningsfrågor inom den palestinska myndigheten. Finland har de senaste åren utmärkt sig med toppresultatet i de så kallade Pisa-undersökningarna som mäter 15-åringars kunskapsnivå i en rad olika läroämnen. I det nya varumärket ”Finland” ingår således utbildning som en viktig komponent. Nu riskerar i stället Finlands goda rykte som seriös utbildningsland att äventyras av den direkta kopplingen till de palestinska skolböckernas islamistiska budskap. Ansvariga ministrar och statssekreterare som tagit del av översättningar av de palestinska skolböckerna har uttryckt en klar indignation, men när frågan väl nått ansvariga tjänstemän på respektive ministerier, läggs locket på. Förr eller senare kommer dock frågan att nå dagsljus.

Västvärlden kan med rätta beskyllas för att ha orsakat många av dagens problem i Mellanöstern. Det gäller allt från godtyckliga gränsdragningar i Mellanöstern efter första världskrigets slut, när nya nationalstater skapades med några penseldrag för att tillgodose stormakternas egna intressen, i stället för att tänka på befolkningens egna behov. Under senare år har oljeintressen styrt västvärldens handelspolitik i regionen mer än omtanken för mänskliga rättigheter och demokrati. Men få faktorer påverkar i dag utvecklingen i Mellanöstern lika negativt som den pågående internationella finansieringen av hatretoriken i de palestinska skolböckerna. Så länge som denna finanisering tillåts pågå, är det tyvärr lönlöst att förvänta sig någon fred och försoning i regionen. Därför behöver vi förändring. Nu.

Tomas Sandell

Israelkommentar publicerad i Världen idag 12 april 2018

Fler artiklar