Få myter är lika seglivade som den om en judisk världskonspiration. Aversionerna är på sina håll starka mot ett folk som lyckats behålla sina egna seder och bruk i tusentals år, trots ständigt tryck att anpassa sig och bli som andra folk. Redan i Andra Mosebok noterade den nya kungen i Egypten: ”Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera.”

Samma synsätt om judarna skulle även komma att dominera det blodiga 1900-talet där den av den ryska tsarens underrättelsetjänst konstruerade boken ”Sions vises protokoll” hade stor spridning. Boken influerade även Adolf Hitler och bidrog till hans popularitet. Sions vises protokoll målar upp en bild av en grupp inflytelserika judar som strävar efter att kontrollera hela världen. Genom ekonomisk makt skapar man kriser och krig för att skaffa sig ett totalt världsherradöme. Lösningen på världsproblemen består, enligt boken, därför i att först lösa det "judiska problemet." När inte diskriminering, utfrysning och spontana pogromer hjälpte, presenterade Adolf Hitler den slutliga lösningen, en förintelse av alla judar bosatta i Europa. Men det började som sagt med myten om de ondskefulla judarna och deras inflytande.

När myten om den judiska lobbyn dyker upp igen i våra dagar finns det därför skäl att vara på sin vakt. Det är ingen nyhet att ”Sions vises protokoll” fortfarande är en bästsäljare i stora delar av arabvärlden, där den judiska staten alltjämt utmålas som roten till alla problem i regionen. Lite omskrivet uppfattaskonflikten mellan Israel och palestinierna i stora delar av västvärlden som roten till alla problem i Mellan­östern. Missuppfattningen visar hur antisemitisk propaganda med tiden har omskrivits och även smugit sig in i vårt eget tänkande.

Genom en stark invandring från länder i arabvärlden, som genomsyrats av tankarna från Sions vises protokoll, får dessa tankegångar ett starkare fotfäste även i Europa. I Sverige presenterades dessa konspirationsteorier redan på 1980-talet genom Radio Islam som senare fälldes för hets mot folkgrupp. Men under rättegången fick radiokanalen stöd bland annat av Jan Guillou och religionsprofessorerna Jan Bergman och Jan Hjärpe, som menade att Radio Islams anklagelser väl rymdes inom den svenska lagen för yttrandefrihet.

Men nidbilden av de förskräckliga judarna lever kvar i Europa oberoende av islamistiska influenser. När judiska organisationer, bland dem även den organisation som jag själv företräder, Europeiska koalitionen för Israel, nyligen protesterade mot att BDS-rörelsens grundare Omar Barghouti bjudits in till Europaparlamentet, kallade seminariets arrangör – Europaparlaments ledamot Anna Gomes – oss för ”den perversa Israellobbyn”. Trots möjligheter att förtydliga sig, och eventuellt rätta till ordvalet, höll hon fast vid sin anklagelse om att det var den perversa och maktfullkomliga Israellobbyns fel att man inte fick diskutera den israeliska ockupationen. Vad vi egentligen försökte påpeka, var att BDS-rörelsens vägran att erkänna judarnas rätt till självbestämmande uppfyllde Europaparlamentets egen definition av antisemitism, och att de därför inte borde ges utrymme i den europeiska folksamlingen.

Vid ett tidigare tillfälle i samma Europaparlament beklagade sig en annan EP-ledamot, liksom kungen av Egypten 3 500 år tidigare, att Israellobbyn (judarna) sprider sig som en epidemi. Maktfullkomliga. Perversa.

En livsfarlig sjukdom som sprider sig som en epidemi? Så beskrivs judiska organisationer och andra medborgarorganisationer som vill värna om goda kontakter till Mellanösterns enda demokrati och är oroliga över den växande antisemitismen i Europa.

I över femton år av mitt liv har jag på heltid försvarat judar mot växande antisemitism i Europa och arbetat för att stärka relationerna mellan Europa och staten Israel, och mer än någonsin känner jag i dag att det finns anledning till oro.

Europeiska kommissionens ansvarige tjänsteman för arbetet mot antisemitism, Katharina von Schnurbein, påpekade i ett twitterinlägg att tonen i Anna Gomes uttalande var både hätsk och aggressiv och andades antisemitism. När Gomes hotade anmäla Schnurbein till EU:s ombudsman för hennes uttalande, svarade von Schnurbein kallt: "Ett tips till alla som känner sig kränkta av att anklagas för antisemitiska uttalanden: Sluta. Vi kommer att fortsätta att uppmärksamma dem och fördöma dem om och om igen."

Katharina von Schnurbein representerar – tack och lov – fortfarande en mittfåra i europeisk politik som med ökad oro ser utvecklingen i Europa där kampen mot judar ökar i intensitet från flera håll. 

För snart femton år sedan sammankallade Europeiska kommissionens dåvarande ordförande, italienaren Romano Prodi, det europeiska civilsamhället till en kriskonferens i Bryssel, efter att det visat sig att en EU-undersökning pekat ut staten Israel som det största hotet mot världsfreden. När bortgångne Nobelpristagaren och Holocaustöverlevaren Elie Wiesel skulle ge sin analys av situationen, var det inte endast den ökade antisemitismen som oroade honom. Det var i stället det omgivande samhällets bristande engagemang och likgiltighet som var det största problemet. Fortfarande var det bara de judiska organisationerna som brydde sig. Var finns alla de andra, undrade han. Detta blev upptakten till Europeiska koalitionen för Israel, en koalition för ”alla de andra.”

I dag anses vi av vissa utgöra en fara för folkhälsan i en folkförsamling som skulle vara den yttersta garanten för att Europa aldrig mer skulle ge utrymme för antisemitism.

Till hösten planerar Europeiska kommissionen att släppa resultaten från den senaste undersökningen om antisemitismens utbredning i Europa.

”Frågar man representanter för de judiska samfunden så försöker de se hoppfullt på situationen, men lyssnar man till fotfolket får man en dystrare bild”, säger en insatt källa.

Elie Wiesel hade rätt. Nu behöver hela Europa, också de kristna, vakna upp och engagera sig mot den utbredande antisemitismen i Europa.

Det är antisemitismen, och inte de som valt att bekämpa den, som utgör en livsfarlig epidemi som hotar Europas själ.

Tomas Sandell

Israelkommentar publicerad i Världen idag 14 mars 2018

Fler artiklar