Palestinska flyktingar har i ett antal arabländer förvägrats att utöva ett 20-tal yrken på grund av sin etnicitet.

Judarna i arabländerna uppgick på 1940-talet till drygt 800 000. Tio år senare hade mellan 90-95 procent fördrivits eller flytt. I dag, med undantag för Iran som inte är en arabisk stat, så finns några få tusen judar kvar utspridda i arabvärlden. Det är etnisk rensning, otvivelaktigt.

En av de ständiga anklagelserna som kastas mot Israel är begreppet "etnisk rensning". Tittar man exempelvis på Jerusalems demografiska historia är den ganska precis.

Före den moderna sionistiska rörelsen var det aldrig mer än 45 000 invånare i Jerusalem. Vid 1944 hade antalet invånare gått upp till 157 000. 97 000 judar och resten delades lika med cirka 30 000 muslimer och 30 000 kristna araber.

Före sionismen var Jerusalem en ganska liten stad.

1967, även om judar förbjöds från jordanska kontrollerade områden, fördubblades antalet judar till 195 700. Antalet muslimer ökade också under dessa år till 55 000. Under jordanskt styre minskade antalet kristna med mer än hälften – till endast 12 500.

Efter 50 år av judiskt styre och förmodad etnisk rensning har antalet arabiska muslimer i Jerusalem ökat nästan sexfaldigt – till 320 000. Demografin på Västbanken och Gaza har liknande siffror. Att skriva om etnisk rensning är inte bara att visa på djup okunnighet och historielöshet. Det är argumentvrängning.

Anklagelsen om apartheid är nästa form av intellektuell slapphet från Salander.

Israel och Palestina är två separata folk spunnet ur två separata rörelser med två separata ambitioner. En hel palestinsk generation har vuxit upp under skolor styrda av palestinska myndigheten och under Hamas-styre.

En person som är född när palestinierna började förvalta sina egna angelägenheter i en ny myndighet enligt Osloavtalen är nu 25 år gammal. Någon som är född i Gaza när Hamas tog makten kommer snart att avsluta gymnasiet.

En majoritet av världens länder (70-80 procent) har erkänt Palestina som stat. Det betyder att man erkänt ett separat territorium, en befolkning och framför allt separat styre.

Palestinska flyktingar har i ett antal arabländer förvägrats att utöva ett 20-tal yrken på grund av sin etnicitet. Libanon är här ett konkret exempel. Konstitueras denna typ av styrning och maktutövning som apartheid? Vilken terminologi är organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter beredda att använda för situationer där diskriminering och förtryck är så mycket värre?

Det är förståeligt att Pär Salander skriver under som professor emeritus. Det kan vara på sin plats att förtydliga att han varken är professor emeritus i konfliktlösning, konflikthantering, internationella relationer eller fredskunskap.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Västerbottens kuriren 1 juni 2021

Fler artiklar