Sverige och Jordanien sammankallar idag till en givarkonferens (16 november) i Bryssel som syftar till att samla in pengar till UN Relief and Works Agency – UNRWA, en fortfarande tillfällig myndighet, som tillhandahåller pågående skolundervisning och hälsovårdstjänster för palestinier. Officiellt tillhandahåller UNRWA sociala tjänster för miljontals palestinier genom att registrera dem som flyktingar. Ändå skulle nästan ingen av de miljoner som UNRWA registrerar som flyktingar anses vara flyktingar enligt internationella normer. Sverige och Jordanien borde vara de första att veta det. 

När hundratusentals araber flydde under kriget som de förde för att hindra judarna från att nå sin stat, bosatte sig de flesta en bit bort i Jordanien och på Västbanken, som annekterades av Jordanien efter kriget. Jordanien naturaliserade alla arabiska flyktingar från kriget och gjorde dem till medborgare i Jordanien. 

Den internationella normen är att flyktingar som fått medborgarskap i ett nytt land inte längre är flyktingar. Men när en palestinier mördade den jordanske kungen, delvis för hans villighet att avsluta kriget med den nya staten Israel och för att avsluta deras flyktingsituation, tvingades Jordanien upprätthålla den krigförande fiktionen att trots att de är fullvärdiga medborgare är palestinierna fortfarande "flyktingar" som besitter en "rätt" att bosätta sig i staten Israel, i strid med dess suveränitet. 

På grund av UNRWA har denna fiktion nu upprätthållits under sju decennier. Generationer av jordanska medborgare har fötts och vuxit upp i Jordanien och på Västbanken, aldrig fördrivits av krig.  

Mot alla internationella normer, och enkelt sunt förnuft, är dessa människor fortfarande registrerade som flyktingar och får sociala tjänster i form av skola och sjukvård, som Jordanien är fullt kapabla att tillhandahålla, och faktiskt tillhandahåller, till sina egna medborgare. 

 Mer än 80 % av de 2,2 miljoner jordanska medborgare som är registrerade som flyktingar bor inte i flyktingkvarteren och många av dem är medelklass. De flesta av dem använder inte ens UNRWA:s tjänster och ändå använder UNRWA sin fiktion och uppblåsta siffror för att samla in pengar i deras namn. 

Sverige borde veta bättre. För flera år sedan erkände Sverige Palestina som en fullt existerande stat som uppfyller alla kriterier för en stat. 

 Staten Palestina, som Sverige hävdar redan existerar, är hem för ytterligare 2,2 miljoner palestinier som UNRWA registrerar som "flyktingar". Ändå är det här människor, som nästan alla är födda på Västbanken och Gaza – Sveriges Palestina – och aldrig har fördrivits av krig. Om dessa palestinier är i Palestina, hur exakt är de flyktingar FRÅN Palestina? Vilken stat bibehåller sina egna medborgare, som aldrig har fördrivits av krig, som flyktingar? 

Av Jordaniens naturaliserade medborgare, och palestinierna i staten Palestina, erkänd av Sverige, är 80 % av de "flyktingar" som registrerats av UNRWA i praktiken inte flyktingar.  

Nu är det inget fel med att tillhandahålla icke brådskande, pågående sociala tjänster som skola och sjukvård till andra människor runt om i världen.Det är inte heller något fel med givarländernas beslut att palestinier förtjänar sin finansiering för dessa tjänster.

Men det är något fel i att tillhandahålla dessa tjänster till ett folk som påstår sig vara flyktingar, när de inte är det. Och det är något djupt fel när den enda anledningen till att ett folk hävdar att de fortfarande är flyktingar från ett krig som slutade för mer än sjuttio år sedan, är att hålla det kriget öppet och ångra dess konsekvenser i form av upprättandet av en oberoende judisk stat. 

 Sverige borde veta att upprätthållandet av en fiktiv palestinsk flyktingstatus utgör det största hindret för att åstadkomma fred mellan Israel och palestinierna. Det är kärnfrågan.

Det är inte så att UNRWA, en fortfarande tillfällig organisation efter sjuttio år, existerar eftersom det fortfarande inte finns någon politisk lösning för palestinska "flyktingar".

UNWRA existerar just för att palestinska "flyktingar" vägrar att acceptera någon politisk lösning som inte upphäver Israels existens som det judiska folkets suveräna stat. När det gäller palestinier är UNRWA:s tjänster, även om de är användbara, helt sekundära till dess primära syfte – som är, för att citera en palestinsk tjänsteman – "att representera en politisk titel för flyktingars rätt att återvända". 

Givarländer kan ignorera det allt de vill, men ur ett palestinskt perspektiv ses deras finansiering till UNRWA som politiskt stöd för deras påstående att de har "rätt" att bosätta miljontals palestinier inom staten Israels suveräna territorium, i kränkning av dess suveränitet, och som en mekanism för att ogiltigförklara Israel som en judisk majoritetsstat. Detta är inte en rättighet som palestinierna besitter, men när länder finansierar UNRWA tror palestinierna att det återspeglar dessa länders stöd för denna icke-existerande "rätt". 

 Om det inte vore för den palestinska beslutsamheten att fortsätta utkämpa kriget mot den judiska staten generation efter generation, är den palestinska flyktingfrågan i praktiken nästan löst. Medborgare i Jordanien är inte flyktingar. De utgör 40% av den totala andelen som idag benämns som "flyktingar".

Palestinier som bor på Västbanken och Gaza är inte flyktingar. Dessa utgör ytterligare 40%. De flesta av dem som är registrerade som flyktingar i Libanon och Syrien är sedan länge borta, och många har något skydd av nya länder. Det bor förmodligen inte mer än 250 000 palestinier i Libanon och Syrien, som antingen är ursprungliga flyktingar från kriget, eller deras statslösa ättlingar som nekades medborgarskap i sina arabiska födelseländer. Det är siffror som FN:s rätta flyktingorgan – UNHCR – är perfekt kapabel att ordna hemvist åt eller vidarebosätta sig någon annanstans. 

Om givarländer verkligen vill främja fred och ett slut på kriget bör de göra det klart att även om de kan vara villiga att hjälpa palestinierna med regelbundna sociala tjänster som inte är akuta, vägrar de att göra det under epitetet "flyktingar". Detta innebär att överlämna medlen till leverantörer av tjänster som kan göra det direkt, såsom den jordanska regeringen till sina medborgare, den palestinska myndigheten eller staten Palestina till sina medborgare, UNHCR till flyktingar och statslösa personer i Syrien och Libanon, och olika organ i Gaza. 

Det värsta som givarländerna kan göra är att finansiera UNRWA som det är. Att göra det innebär att fortsätta köpa fiktionen att palestinier fortfarande är "flyktingar" från ett krig som slutade för mer än sjuttio år sedan. Det innebär att upprätthålla palestinierna i deras tro på att detta krig inte är över och att de fortfarande en dag kan vinna det för att göra Israel omintetgjort genom denna idé om "återvändande". Det innebär att förskjuta möjligheten till fred allt längre bort.  

Värst av allt, det betyder att medan givarländerna kommer att övertyga sig själva om att de har gjort gott, kommer vi i Israel att fortsätta att betala det blodiga priset för ett krig som borde ha tagit slut för länge sedan.

 

Einat Wilf, före detta israelisk politiker och författare till boken How Western Indulgence of the Palestinian Dream has Obstructed the Path to Peace. 

 

Adi Schwartz, akademiker och journalist, och författare till boken How Western Indulgence of the Palestinian Dream has Obstructed the Path to Peace. 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Fler artiklar