Aktuella nyheter om Israel

Under 1967 års krig kom Israel över egyptiska och jordanska dokument som visade att det fanns tydliga order att utplåna civilbefolkningen. Ändå finns det en del akademiker som förvränger fakta, så att det skall se ut som om det var araberna som var offer, och Israel som attackerade. Här följer den verkliga historien.

Sexdagarskriget är omskrivet, och många försök görs att förändra bilden av vad som verkligen hände. Revisionisterna påstår att Gamal Abdel Nassers Egypten saknade såväl avsikt som förmåga att slåss mot Israel.

Det är visserligen sant att han uttalade hotelser, Det är sant att han sände fler och fler militära divisioner till Sinai. Det är sant att han utvisade FN:s observatörer. Det är sant att han uppviglade massorna i arabiska länder. Det är sant att de arabiska regimerna skramlade med sina vapen och förberedde för krig. Det är sant att han stängde Tiran-sundet. Det är sant att Israel belägrades i söder. Det är sant att detta var ett tydligt brott mot internationell lag. Det är sant att detta utgjorde ”casus belli” (en krigshandling) enligt folkrätten.

Men inget av detta spelar någon roll, eftersom det finns någon slags överliggande mytbildning som förpliktigar de progressiva krafterna att befria araberna från ansvar och istället rikta anklagelserna mot Israel. Och vem behöver fakta om man redan bestämt sig? För enligt gällande bild av konflikten så hade Israel ändå tänkt att expandera, och passade på när tillfället kom. Olika forskare förvränger fakta i ett försök att göra den arabiska sidan till offer och Israel till förövare.

Ursäkta att vi vann

Jag var ett barn som gick i grundskolan. Jag minns rädslan, en svår rädsla. Det fanns inga skyddsrum i huset där jag bodde, och eftersom det var uppenbart att det skulle bli bombanfall, så grävde vi gropar på gården.

Ibland påminns vi om ljudet av åska från Kairo och hoten mot vår existens. Men det var i själva verket ännu mer allvarligt än så. Såväl Arabförbundet som ledarna i alla våra grannländer meddelande klart och tydligt att planen var utplåning. Jag upprepar: Utplåning. Bara arrogant prat? Med tanke på hur den arabiska och muslimska världen ständigt utförde massakrer inom och mellan sina länder, var det rätt uppenbart att det de gjorde - och gör - mot sig själva skulle de även kunna göra mot Israel.

Därför måste vi komma ihåg en sak: Alternativet till seger var utplåning. Så förlåt oss så mycket för att vi vann. En ockupation utan utplåning är nämligen att föredra framför en utplåning utan ockupation.

‘Our goal is clear: To wipe Israel off the map’

De arabiska staterna accepterade aldrig staten Israels existens. Inte för ett ögonblick. Trots att det inte fanns någon ockupation mellan åren 1949 och 1967, så skapades ingen palestinsk stat, eftersom arabvärldens ledare inte ville ha en stat till. De ville ha Israel. Detta försökte de aldrig dölja.

Den nya fasen inleddes 1964. Arabförbundet samlades i Kairo med anledning av en vattenkonflikt, och tillkännagav att: “... collective Arab military preparations, when they are completed, will constitute the ultimate practical means for the final liquidation of Israel.”

Det gick två år, och sen sa dåvarande försvarsministern Hafez Assad (som senare blev Syriens president): "Strike the enemy’s settlements, turn them into dust, pave the Arab roads with the skulls of Jews.” Och för att skingra varje tvivel tillade han: "We are determined to saturate this earth with your (Israeli) blood, to throw you into the sea.”

Nio dagar innan kriget bröt ut sa Nasser: “The Arab people want to fight. Our basic aim is the destruction of the State of Israel.” Det gick två dagar, sen fyllde Iraks president Abdul Rahman Arif på med fler hotelser: “This is our chance…our goal is clear: To wipe Israel off the map.”

Två dagar innan kriget bröt ut sa PLO:s grundare och ledare Ahmad Shukieri att: “Whoever survives will stay in Palestine, but in my opinion, no one will remain alive.” Ja, så såg det ut. Tror någon fortfarande på allvar att det där bara var tomma ord? Tror någon verkligen att deras avsikt var att införa en upplyst ockupation? Tror någon att det INTE skulle ha utförts en masslakt likt den som Egypten utförde i Jemen, och senare i Biafra?

Hussein: Ingen order om utplåning. Så vitt jag vet.

För att förstå att det inte rörde sig om tomma ord, kan det vara bra att känna till ett möte som efter kriget hölls mellan Israels Londonambassadör Aharon Remez och Storbritanniens utrikesminister George Brown. Remez berättade att Israel erövrat dokument från den jordanska armén, som var från 25 och 26 maj, ungefär två veckor innan kriget bröt ut. Dokumenten innehöll order att utplåna civilbefolkningen i de samhällen man planerade att ockupera. Vid den här tiden trodde man att det faktiskt skulle ske.

Remez sa att det inte var känt huruvida Hussein kände till dessa befallningar, men att de var snarlika de förintelseorder som utfärdats av den egyptiska armén. Dessa uppgifter förekommer i såväl Michael Orens bok om sexdagarskriget, som i Miriam Joyces bok om Husseins förbindelser med USA och Storbritannien, samt i Dr Moshe Elads bok (”Core Issues in the Israeli-Palestinian Conflict”). Först förnekade Hussein rakt av att några sådana order funnits, men la senare  till ”så vitt jag vet”.

Tydliga och enkla fakta.

Dagarna gick. Hoten eskalerade. Fler och fler trupper sändes till Sinai. Fler arabländer anslöt till krigsalliansen. Det är oklart huruvida Nasser verkligen ville ha ett krig, skrev Oren i sin bok. Men Nasser och arabländerna gjorde allt som stod i deras makt för att förvärra situationen. Nassers aptit fortsatte öka, och direkt efter att han blockerat sundet, deklarerade han “If we managed to restore the conditions that existed before 1956 (the Straits of Tiran are blocked), God will surely help us and urge us to restore the situation that existed in 1948.”

Yitzak Rabin, som då var chef för IDF:s generalstab, sa till regeringen att: “it will be a difficult war… There will be many losses.” Han uppskattade att 50.000 människor skulle dödas. Och Oren, som läst nästan alla dokument där hemligstämpeln lyfts, skriver: “The documentation shows that Israel wanted to prevent a war with all its might, and that up to the eve of the battles it tried to stop the war in every possible way—even at a heavy strategic and economic cost for the state.” Så ser fakta ut. Med de som försöker förvanska historien vinner.

Den politiska debatten om Israels kontroll över de palestinska områdena har lett till en situation där politiska ståndpunkter stör forskningen. Den politiska debatten är viktig. Den är självfallet legitim. Men det finns inget behov av att skriva om historien för att motivera en politisk hållning. Det borde vara tvärtom: fakta borde påverka politiska åsikter. Och fakta är väldigt klara och tydliga: Arabstaternas ledare nöjde sig inte bara med att utlova en kommande förintelse - de lät till och med förbereda operativa order.

Ben-Dror Yemini

Op-ed publicerad i YnetNews 29 maj 2017 (Arab leaders did plan to eliminate Israel in Six-Day War)

Yemini är en israelisk journalist. Mer om honom på Wikipedia