SSU:s skandering på 1 maj i Malmö var tyvärr inte första gången som vi hörde antisemitiska slagord från de unga socialdemokraterna. S-ledningen måste sätta stopp för den negativa besattheten i fråga om allt som har att göra med staten Israel, skriver Israels ambassadör Ilan Ben-Dov. 


De rop som SSU-medlemmar hördes skandera i 1:a maj-tåget i Malmö i år – ”Krossa sionismen!” – var olyckligtvis inte första tillfället som vi hörde antisemitiska slagord från denna organisation. Det faktum att fenomenet upprepar sig måste tjäna som en varningsklocka och borde få ansvariga att ligga sömnlösa om natten.

Man kan heller inte frikoppla dessa antisemitiska fenomen från den djupt rotade fientliga inställningen till Israel bland delar av SSU:s medlemmar. 

Det svenska socialdemokratiska partiet har en betydande historia av goda relationer med Israel. 1950-talet var en period av nära vänskap mellan staten Israel och det socialdemokratiska partiet. Detsamma skall också sägas om ministärerna under dåvarande statsminister Göran Persson, som också i dag är en ledande gestalt i fråga om kampen mot antisemitism och en stor vän av Israel.

Nuvarande statsminister Stefan Löfven (S) har också offentligt uttryckt sin vänskap för Israel, något vi mycket uppskattar och värdesätter.

När jag emellertid påpekat att vissa grupper inom partiet är mycket fientliga till Israel och rentav besatta av sin negativa hållning, har jag av ledande partiföreträdare beskyllts för okunskap.

Det förefaller mig som att man just i de kretsarna föredrar den enkla utvägen att ignorera de allvarliga problem man har, i stället för att resolut ta itu med frågan. Detta är ett allvarligt misstag – ett historiskt misstag.

Mot bakgrund av ropen på att ”krossa sionismen” vill jag härmed insistera på att antisionism är antisemitism. Detta kan förtjäna sin förklaring.

Sionismen är det judiska folkets nationella befrielserörelse. Som politisk rörelse grundades den under 1800-talets andra hälft med målet att återupprätta det judiska folkets nationella oberoende. Det judiska folket återvände således till det urgamla hemland man fördrivits från – Israel – för att där återupprätta sitt nationella självbestämmande.

Det verkar som att det bland unga socialdemokratiska partimedlemmar finns de som vägrar acceptera nämnda faktum. Det förefaller även som att ordet ’sionism’ bland delar av dessa ungdomar blivit till ett veritabelt skällsord. Allt detta är uttryck för ett allvarligt problem. 

De som förkastar sionismen är vanligen de första att stödja varje annat folks rätt till självbestämmande – från Afrika, till Sydamerika och Asien.

Bara när det kommer till det judiska folket är denna rätt inte självklar. Självfallet är detta ren och skär antisemitism.

Det är viktigt att åter understryka att alla har rätt att kritisera den israeliska regeringens politik – kritik är något legitimt och acceptabelt i varje demokratiskt samhälle.

Med detta sagt, förkastandet av sionismen – vilket är lika med ett förkastande av staten Israels själva existens – är ett rent och otvetydigt uttryck för antisemitiska tankefigurer och skall aldrig under några omständigheter kunna ursäktas.

Kort efter det att jag påbörjat mitt uppdrag som ambassadör i Sverige, sammanträffade jag med SSU:s förbundsordförande. Jag erbjöd att inleda en allvarlig och ärligt menad dialog mellan SSU och staten Israel. Också här underströk jag att dialog självfallet inte förutsätter samsyn men att man enligt mitt förmenande åtminstone borde lyssna på varandras ståndpunkter. Vi sträckte ut vår hand – och den avvisades.

Fientligheten och hatet mot den judiska staten visade sig vara starkare än viljan till dialog. Det förefaller rentav som att SSU skulle föredra dialog med vilken som helst av världens mest totalitära stater framför samtal med Mellanösterns enda demokrati, Israel. En demokrati som delar sina grundläggande värderingar med Sverige.

Just nu, när vi ser en kraftigt tilltagande antisemitism i Europa, bör särskild vaksamhet visas inför fenomen sådana som vi sett inom SSU. Jag uppmanar det socialdemokratiska partiets ledare att ta denna problematik på största allvar och med kraft sätta stopp för fientlighet, hat och den negativa besattheten i fråga om allt som har att göra med staten Israel. Det är hög tid för dem att behandla den skamliga sjuka som kallas antisemitism.

Ilan Ben-Dov 
Israels ambassadör i Sverige

Debattartikel publicerad i Expressen 8 maj 2019

Fler artiklar