En av Sveriges största affärsbanker, SEB, svartlistar tre israeliska banker. Beslutet blir i sig ett politiskt ställningstagande mot Mellanösterns enda demokrati, skriver Lars Adaktusson (KD), ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Att företag av värderingsmässiga skäl väljer bort vissa leverantörer eller samarbetspartners är i sig varken märkligt eller klandervärt. Tvärtom ska etiskt och socialt ansvarstagande inom näringsliv och finanssektor välkomnas, i grunden leder det till positiva effekter och ett ökat engagemang för exempelvis mänskliga rättigheter.

Men när en av Sveriges största affärsbanker, SEB, nu svartlistar tre israeliska banker därför att de är israeliska och som sådana verkar i ockuperade områden, leder de goda ambitionerna fel.

Beslutet blir i sig ett politiskt ställningstagande mot Mellanösterns enda demokrati och i grunden kontraproduktivt därför att det ger näring åt en internationell anti-israelisk rörelse och dess mest hårdföra representanter.

SvD Näringsliv kunde i måndags berätta att SEB i sina fonder slutar handla med en lång rad företag som den svenska storbanken anser bryter mot globala normer och konventioner. Förutom de israeliska bankerna rör det sig om ett 40-tal bolag och konglomerat som finns i skiftade branscher och i olika delar av världen.

Ett av de svartlistade bolagen är Hewlett Packard Enterprise som bland tusentals produkter levererar teknisk utrustning för kontroll av personer vid gränspassager och vägspärrar.

Tillverkningen av denna utrustning är direkt kopplad till SEB:s svartlistning av Hewlett Packard Enterprise. Anledningen sägs vara att företaget levererar en produkt som hindrar palestinier på Västbanken att röra sig fritt, vilket i sin tur uppges strida mot internationell rätt.

Att Israel som nation är omgiven av mer eller mindre brutala diktaturer som förenas i hat mot det judiska folket förtigs inte sällan när gräns- och säkerhetsfrågor diskuteras. Samtidigt förringas det faktum att Israel vid samtliga sina gränser hotas av islamistiska terrororganisationer vars mål är att utplåna landet. Det handlar om Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon, al-Qaida i Sinai och Islamiska staten i Syrien.

Fungerande övervakning och gränskontroller är med andra ord en fråga om överlevnad för Israel som nation. Värt att notera när det talas om internationell rätt är dessutom Haagkonventionens föreskrifter om ockuperande länders skyldigheter, föreskrifter som bland annat innefattar upprätthållande av lag och ordning.

Självklart står det var och en fritt, även affärsbanker, att argumentera för ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Västbanken. Samtidigt är det ett faktum att tidigare israeliska tillbakadraganden inte lett till den stabilitet och fred som utlovats.

År 2000 drog sig Israel tillbaka från södra Libanon i enlighet med FN:s önskemål. Resultatet blev att terrorstämplade Hizbollah flyttade fram positionerna och under sex år attackerade Israel. 2005 genomförde den israeliske premiärministern Ariel Sharon ett omfattande tillbakadragande från Gaza - svaret blev intensifierade attacker från terrororganisationen Hamas mot oskyldiga civila i södra Israel.

Enligt SEB ska beslutet att svartlista israeliska banker inte ses som ett ställningstagande i den arabisk-israeliska konflikten. Även om detta är riktigt innebär beslutet de facto att den svenska storbanken agerar mot en israelisk närvaro på Västbanken och därmed bortser från existentiella hot och historiska erfarenheter av tillbakadraganden.

Till grund för sitt ställningstagande har SEB:s ledning lagt information från den externa aktören ISS-Ethix – som bland sina företrädare har en seniorrådgivare knuten till en organisation med bojkott av Israel på agendan. Att bojkotta demokratier hör dock inte till vanligheterna, dels därför att det går att föra dialog och förhandla med demokratiska företrädare, dels därför att det finns en allvarlig inkonsekvens i att bestraffa demokratiska länder och samtidigt ha nära relationer till diktaturer.

Icke desto mindre är ISS-Ethix och SEB långt ifrån ensamma i sina bedömningar. Att företag och organisationer i Europa tackar nej till samarbete med israeliska partners är beklagligt, men inte ovanligt. I många sammanhang sitter fientligheten mot Israel djupt, inte minst till följd av medveten och organiserad desinformation.

Sedan länge pågår en aggressiv anti-israelisk kampanj från den så kallade BDS-rörelsen, där BDS står för Boycott, Sanctions and Divestment. Denna rörelse präglas av svartmålning och ensidiga fördömanden av Israel. Rörelsens grundare och ledande företrädare är mot en tvåstatslösning och tar inte avstånd från palestinsk terrorism.

Samtidigt bortser BDS-aktivisterna från Israels legitima rätt till säkerhet och den palestinska ledningens politiska ansvar. Att Palestinska myndigheten stödjer terrorhandlingar mot civila israeler, ägnar sig åt antisemitisk propaganda och uppvigling av den egna befolkningen förbigås med tystnad. Avsky mot Israel, snarare än omtanke om palestinierna, är drivkraften bakom rörelsen ansträngningar.

Utan tvekan är det ett framsteg för BDS sympatisörer att en av Sveriges största affärsbanker nu aviserar bruk av bojkotten som verktyg. Sannolikheten att fler storföretag följer efter är inte obefintlig, fientligheten mot Israel riskerar att öka med politiska och ekonomiska konsekvenser som följd.

Samtidigt är SEB kronjuvelen i ett imponerande företagsimperium som genom åren burits upp av en och samma familj och som präglats av goda värderingar och samhällsansvar. Det vore dystert om namnet Wallenberg, så förknippat med det judiska folkets kamp för överlevnad, i våra dagar skulle associeras med de mörka krafter som vill förgöra Israel.

Mer än någon gång tidigare är Mellanösterns enda demokrati beroende av storföretagens, allmänhetens och hela den demokratiska världens stöd.

Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker, ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Debattartikel publicerad i SvD 15 juni 2017


Se även 
SEB svartlistar israeliska banker (ViD 14/7) Nyhetsartikel med kommentarer från Michael Cohn.

Fler artiklar