Den rödgröna regeringen har hanterat Sveriges relation till Israel på sämsta tänkbara sätt.

Haveriet började tidigt, bara någon vecka efter att regeringen tillträdde. Då valde regeringen att – helt utan förankring – erkänna en palestinsk stat. Samtidigt passade man på att höja biståndet till de palestinska områdena till 1,5 miljarder kronor över en femårsperiod.

Räknat per capita skickar Sverige mer pengar till de palestinska områdena än till något annat biståndsland. Biståndet till de palestinska områdena är dubbelt så högt som till tvåan (Somalia), och 50 gånger (!) högre än till tian på listan (Bangladesh). Sverige formligen öser svenska skattepengar över de palestinska territorierna, trots att det inte finns några logiska skäl för detta. Bara ideologiska skäl.

Ett belopp som motsvarar halva det totala palestinska biståndet – drygt 3 miljarder svenska kronor – går varje år till att avlöna terrorister. Ett lands budget säger något om vad landet ifråga prioriterar. Det palestinska ledarskapet, med Mahmoud Abbas i spetsen, prioriterar att avlöna de terrorister som mördar och lemlästar judar i Israel.

Mot bakgrund av detta är det ofattbart att den svenska regeringen inte är beredda att frysa, villkora eller rentav upphäva biståndet till de palestinska områdena.

Det har vid upprepade tillfällen framkommit att olika palestinska inrättningar uppkallas efter terrorister. Flera undersökningar har visat att palestinska läromedel är grovt antisemitiska. Trots att detta är väl känt påstår vår utrikesminister – Margot Wallström – att Mahmoud Abbas tillhör de ”moderata krafterna” i landet. Uttalandet säger mer om vilka krafter som är i omlopp i området, än om hur moderat Abbas är. Än mer absurt blir det när Sveriges utrikesminister låter påskina att ”...Abbas alltid varit tydlig i sitt avståndstagande från våld". Det är helt enkelt inte sant.

Droppen för Israel kom när Margot Wallström började orda om den israeliska polisens ”utomrättsliga avrättningar” i samband med knivattacker mot judar. Alltså: Skulden förlades inte på terroristerna, utan på de poliser som försökte skydda judar från just terroristerna. Så, inte nog med att vi indirekt avlönar mördarna; vi attackerar dessutom de poliser som försöker skydda offren. Kan det bli mer dubbelfel än så?

Efter flertalet Israelfientliga uttalanden är Margot Wallström inte längre välkommen till Israel. Däremot har hon varit på besök hos Mahmoud Abbas. Han är för övrigt inne på sitt trettonde år som president, på en fyraårig mandatperiod. När demokratin brister går det tydligen bra att sitta på övertid. Och han styr i praktiken bara över ett halvt rike, eftersom Hamas styr i Gaza, och där är det skottpengar på Abbas.

Samme Abbas delade i december 2016 ut en soldatorden till Margot Wallström. Utmärkelsen ska enligt reglerna gå till "en soldat som har utfört en framstående handling". Det är bilden av vår utrikesminister.

Och som om detta inte var nog. I maj förra året – lagom till att Jerusalem firade 50 år som Israels odelade huvudstad – valde Sverige att rösta för en resolution i Unesco, som i praktiken frånkänner Israel rätten till sin huvudstad. Europas och västvärldens samtliga demokratier valde att gå emot resolutionen, alternativt att lägga ner sina röster. Sverige gick – tillsammans med en lång lista av diktaturer, och däribland Israels ärkefiende Iran – emot Mellanösterns enda demokrati.

Det måste beskrivas som en synnerligen opassande födelsedagspresent.

Den rödgröna regeringens hantering av Sveriges relation till Israel är en lång sorgekavalkad. På punkt efter punkt har regeringen agerat mot Israel, och i stället tagit parti för diktaturer och terrorister. Detta är inte värdigt en svensk regering. Nuvarande regering måste med nödvändighet bytas ut mot en Israelvänlig regering.

Lukas Berggren

Ledare publicerad i Världen idag 30 augusti 2018

Fler artiklar