Israel, är, och har varit beroende av Europiska unionen för tillgång till marknader. Det som nu är viss skillnad är att nu EU behöver Israels hjälp.


Att EU och Israel närmar sig varandra är viktigt. Närmandet kan förklaras av en rad faktorer.

En faktor som har haft betydelse är tveklöst Abrahamsavtalen (fred mellan Israel, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Marocko & Sudan). Det Abrahamavtalen åstadkom var att det frikopplade processer. Länderna som slöt fred med Israel gjorde detta trots Israels pågående konflikt med Palestina.

Naturligtvis har inte länderna som ingick Abrahamsavtalen med Israel frångått sin pro-palestinska hållning och det är heller inte att förvänta. 
Det avtalen har gjort är att den palestinska frågan inte längre hålls som gisslan för andra nationers utveckling och kunskapsutbyte.
Dessa länder är beviset på att man kan ha starka förbindelser med Israel på ena sidan och åtnjuta starka förbindelser med palestinierna på andra sidan. Man håller olika processer åtskilda.

Något liknande gjorde Indiens premiärminister Narenda Modi. Indiens relation med Israel skulle vara oberoende från Indiens relation med palestinierna som separata enheter.

Både under EU:s utrikesrepresentanter Catherine Ashton och Frederica Mogherini gjorde EU det klart att ökat samarbete med Israel stod i relation till den palestinska frågan.    

Associationsrådet mellan EU och Israel etablerades 1995. Syftet var att stärka samarbetet mellan Israel och EU. Varje år skulle ett möte äga rum där fokus skulle ligga på att diskutera frågor där parterna hade gemensamt intresse.

2013 ställde Israel in det planerade mötet för att protestera mot EU:s beslut att göra skillnad på varor och tjänster som kom inifrån stilleståndslinjerna 1949 och de varor och tjänster som kom utifrån stilleståndslinjerna. Följande år ställdes mötet in. Den gången var det EU- stater som protesterade mot Israels operation i Gaza, Operation Protective Edge i Gaza. Inget möte har hållits sedan dess.

Nuvarande israeliska regering, med Yair Lapid i bräschen, intor en annan hållning än föregående. Man medgav att relationerna med vissa EU-länder inte var bra. Men att kalla någon för antisemit är inte en policy även om det kan kännas rätt emellanåt förklarade Lapid i sitt installationstal som utrikesminister i juni 2021.

Både Israel och EU har tonat ned hårda retoriken som var vanligt förekommande under förra israeliska regeringen.

I takt med kriget i Ukraina behöver också EU diversifiera sina källor av gas, en av dessa källor kan vara Israel.

Israel är inte i position att leverera stora mängder av gas till Europa i närtid, varken via en pipeline under vatten eller genom Egypten. Dock har upptäckten av gas bidragit till att delar av Europa nu har en mindre mästrande ton och istället intagit ett förhållningssätt som kännetecknas av lyhördhet även om man tycker olika.

Olikheter kring en rad frågor kommer att fortsäta uppstå.
Skillnaden är att det nu inte karaktäriserar relationen mellan Israel och EU.

Om några arabstater kan ta relationen vidare med Israel trots avsaknad av framsteg i relationen med palestinierna, så varför kan inte EU?

                                                                                      ***

Fler artiklar