Den Palestinska myndigheten lägger varje år motsvarande 2,7 miljarder kronor på löner och bidrag till personer som genomfört terrordåd, skriver Lars Adaktusson.

Genom handel, bistånd, ekonomiskt utbyte och press vad gäller demokratisering kan EU spela en betydande roll för världens fattiga.

Varje år satsar EU ca 10 miljarder euro på unionens verksamhet i världen, där huvuddelen består av just bistånd. Inräknat medlemsländernas egna biståndsbudgetar gör detta EU till världens största givare av humanitärt bistånd. Stora resurser som framförallt går till katastrofbistånd och civilskydd, men även till mer långsiktigt arbete rörande exempelvis utbildning.

Samtidigt som detta ska lyftas fram är det lika angeläget att granska enskilda biståndsprojekt. Både för att det i sak naturligtvis är angeläget att avsatta medel gör största möjliga nytta, men också för att felaktigt använda biståndsmedel undergräver stödet för EU-gemensamt bistånd.

Som Europaparlamentariker är jag i min partigrupp, Kristdemokratiska EPP, ansvarig för EU:s relationer med den Palestinska myndigheten. Och just gällande EU-bistånd till de palestinska områdena finns tyvärr en hel del att anmärka på.

Inte minst handlar det om direktstödet till den Palestinska myndigheten, som ges utan tillräckliga motkrav. Den Palestinska myndigheten lägger varje år motsvarande 2,7 miljarder kronor på löner och bidrag till personer som genomfört terrordåd. De belopp som idag satsas på försörjning av terrorister motsvarar ungefär en tredjedel av det totala bistånd som palestinierna får från omvärlden.

Tyvärr stannar inte problemen där, och exemplen är åtskilda på hur bistånd från enskilda Europeiska länder, såväl som EU, bidrar till att öka motsättningarna i regionen.

Det senaste exemplet i mängden uppdagades via en studie genomfört av det jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se. I ett försök att stödja utbildning för palestinska barn har EU:s utrikestjänst inte uppmärksammat att deras årliga stöd på nästan 1 miljard svenska kronor till palestinskt utbildningsväsen bland annat använts för framtagandet av ett nytt, och djupt antisemitiskt, skolmaterial.

Skolmaterialet, som riktar sig till barn i årskurserna ett till elva, är såväl våldsförhärligande som rasistiskt. Elever i årkurs tre får i kursen ”det palestinska språket” lära sig att ”offra sitt blod” för att ”avlägsna Israel” från kartan, och i årskurs fem att jihad är ”den högsta meningen i livet”. Tioåringar får lära sig räkna med martyrer som exempel. I årskurserna elva beskylls Israel för sin egen framtida utplåning. Till och med Newtons andra lag lärs ut genom exempel som uppmuntrar till våld mot judar.

Det faktum att utländskt bistånd till palestinska områden används för att på olika sätt underblåsa antisemitiska föreställningar har under lång tid bagatelliserats. Både av enskilda regeringar - inte minst den svenska utrikesministern - men också av EU:s utrikestjänst. EU:s bistånd är på många sätt grunden för unionens inflytande i de palestinska områdena. Rätt använt kan det skapa förutsättningar för fred och demokrati. Fel använt blir konsekvenserna det motsatta.

Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)

Debattartikel publicerad i NWT 5 mars 2018

Fler artiklar