50-årsjubiléet av Sexdagarskriget har fått stor uppmärksamhet i svenska medier. Som väntat har många journalister valt att tona ner eller till och med helt ignorera bakgrunden till kriget – mobiliseringen av en kvarts miljon arabiska soldater i Egypten, Syrien och Jordanien, med den uttalade avsikten att driva ut judarna i havet – och istället helt koncentrera sig på ett av krigets ännu olösta konsekvenser. Jag syftar förstås på Israels ockupation av Västbanken, som svenska mellanösternkorrespondenter ju älskar att hata.

Lotta Schüllerqvists påvra alster i Sydsvenska Dagbladet är representativt för det mesta som har skrivits och rapporterats i ämnet de senaste dagarna. En närmare analys av hennes depesch visar hur hon med olidlig förutsägbarhet följer den Mall För Svenska Mellanösternreportage som med få variationer utgör grundbulten för nästan allt som skrivs på svenska om Israel. Låt oss därför helt kort ta en närmare titt på hennes krönika och identifiera de ohederliga metoder och rena lögner som präglar denna mall.

1. ”‘Jag kom hit för att förverkliga en dröm. Men den har förvandlats till en mardröm’, sade fru G, min hyresvärdinna i Jerusalem, när jag just hade flyttat in”.

Redan i Schüllerqvists första mening ser vi ett lysande exempel på det retoriska knepet Anonym Röst Som Uttrycker Mina Känslor: en jude som pliktskydligt avskyr Israel. Vi känner igen detta knep från Cecilia Uddéns vältalige vän, Grönsakshandlaren i Gaza, som ger Uddéns åsikter ett sken av orientalisk autenticitet. Det är fullt möjligt att Schüllerqvists hyresvärdinna ”fru G” är en verklig person. Det är också fullt möjligt att hon är helt uppdiktad. Mer intressant är dock frågan varför detta är den enda israeliska åsikt som Schüllerqvist citerar i hela sin artikel. Är den representativ för det israeliska samhällsklimatet när landet nu uppmärksammar 50-årsjubiléet av det krig som nästan ingen trodde att Israel skulle vinna? Nej. Men det är alltså denna röst som Schüllerqvist väljer att förmedla.

2. ”[M]ycket ha[r] förändrats sedan mitt första besök i Israel i början av 80-talet. Då fanns det inga murar eller checkpoints”.

Ganska snart hittar vi ett exempel på nästa knep: Undvik Fakta Som Inte Passar In I Det Antiisraeliska Narrativet. Schüllerqvist lyckas med konststycket att beskriva sammanbrottet av relationerna mellan Israel och palestinierna utan att nämna PLO. Det är ungefär som att beskriva en våldtäkt utan att nämna våldtäktsmannen. Det vore ju märkligt om mer än 20 år av statsfinansierad palestinsk antisemitisk hatpropaganda inte skulle ha påverkat relationerna mellan folken, men Schüllerqvist nämner alltså inte detta, utan påpekar istället att ”Israels kontroll över de ockuperade områdena har skärpts steg för steg”.

3. ”[N]är Hamas för tio år sedan tog över makten [i Gaza] införde Israel en strikt gränsblockad som stoppade både export och import, med förödande konsekvenser för det lokala näringslivet”.

Här ser vi ett gediget exempel på Använd Förskönande Omskrivningar På Oangenäma Fakta Som Inte Går Att Undvika. När Schüllerqvist nämner Hamas väljer hon förstås att inte förklara att vi här har att göra med en terroristorganisation som har som uttalat mål att förinta Staten Israel. (Det artiga ordvalet ”tog över makten” skulle för övrigt sannolikt ifrågasättas av de palestinier som sländges till döds från höghus av Hamas under maktövertagandet.) Det som hon vill förmedla är att Israels agerande har fått förödande konsekvenser för det lokala näringslivet. När Schüllerqvist beskriver situationen i Gaza är det alltså inte den antisemitiska dödskulten Hamas härjningar som är orsaken till det lokala näringslivets mycket svåra situation, utan Israels försök att skydda sin befolkning från denna antisemitiska dödskult. Och simsalabim förvandlas vitt till svart, och svart till vitt.

4. ”Israel har byggt ett stort antal bosättningar på ockuperat område och flyttat stora delar av sin befolkning dit [—] De är sammanlänkade med ett vägnät som inte får användas av palestinier.”

Ingen svensk mellanösternrapport vore förstås komplett utan att man nämner De Förhatliga Bosättningarna. För att göra dem värre än de är måste man också ljuga lite: Israel har ”flyttat stora delar av sin befolkning dit” – lögn, befolkningen har flyttat dit helt frivilligt; ”de är sammanlänkade med ett vägnät som inte får användas av palestinier” – lögn igen, Lotta; visa oss var detta vägnät existerar. Visa oss! Jag har själv bott på en bosättning på Västbanken i två år utan att någonsin ha sett en väg mellan bosättningar som palestinier är förbjudna att använda. Jag har däremot sett gott om vägar på Västbanken som israeliska medborgare inte får använda, men dem vill Schüllerqvist förstås inte prata om.

5. ”Bosättningarna utgör det främsta hindret för en hållbar lösning på konflikten”.

Det Blir Fred Om Israel Slutar Bygga Bosättningar. Just det, gott folk, om inte de förbannade judarna hade envisats med att bygga hus på Västbanken hade de profeten Jesajas proverbiala vargar för länge sedan bott med hans lika proverbiala lamm. Att judar bor på en (1) procent av Västbankens landareal är alltså enligt Schüllerqvist ett större hinder för en hållbar lösning på konflikten än att palestinska terrorister skär halsen av spädbarn, för att sedan hyllas som hjältar av den palestinska myndigheten; ett större problem än att palestinska terroristen knivmördar 13-åriga flickor i deras sovrum, för att sedan hyllas som hjältar av den palestinska myndigheten.

6. ”De flesta bedömare anser att den så kallade tvåstatslösningen – att upprätta en palestinsk stat vid sidan av Israel – är död. Det alternativ som återstår är en stat för båda folken, vilket förutsätter lika rättigheter för alla medborgare. Annars upphör Israel att vara en demokrati”.

Schüllerqvists avslutande stycke är ett skolboksexempel på De Flesta Bedömare Delar Min Åsikt – utan att nämna vilka dessa bedömare är, eftersom de inte existerar. FN? Nej, FN förespråkar en tvåstatslösning. USA? Nej, USA förespråkar också en tvåstatslösning. EU? Nix. Israel och den palestinska myndigheten? Icke. Eeeeh… Sverige? Nej, till och med Sverige förespråkar officiellt en tvåstatslösning. Alla aktörer med minsta uns av inflytande (och där kan vi förstås inte inräkna Sverige) förespråkar fortfarande en tvåstatslösning. Schüllerqvist delar bevisligen inte denna ståndpunkt: hon gömmer sig bakom det fina ordet ”demokrati” för att förespråka förintelsen av världens enda judiska stat, men hänvisning till att De Flesta Bedömare är av samma åsikt. Trots att ingen aktör av minsta vikt alltså delar denna åsikt.

Paul Widén
Jerusalem

Publicerad på egna Nyheter från Israel 8 juni 2017

Fler artiklar