Överenskommelsen som tillkännagavs under torsdagen väcker nytt liv i Trumps fredsplan, öppnar för ännu bredare förbindelser, stärker Netanyahu, och lägger hans skadliga planer på ensidig annektering på hyllan.
 
Torsdagens tillkännagivande att Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) kommit överens om att etablera fulla diplomatiska förbindelser förtjänar faktiskt alla de epitet om att vara ”historiskt” som Trump och Netanyahu använde sig av i Washington och Jerusalem.
 
Israels grundläggande önskan om att få goda relationer till sina grannar, och landets strategiska intresse av att bredda kretsen av vänligt sinnade partners i regionen, har för första gången lett till en överenskommelse med en stat i Mellanöstern som inte är ett grannland. Förenade Arabemiraten är en inflytelserik och teknologiskt välutvecklad aktör. Och det verkar finnas möjlighet att förbättra relationerna ytterligare med fler som är beredda att trotsa det tabu som en normalisering tidigare inneburit.
 
Avtalet stärker Israels befintliga fredspartners, Egypten och Jordanien. Det utgör ett slag mot Israels fiender, ledda av Iran.
 
Och det skjuter upp Netanyahus kontraproduktiva löfte om att ensidigt annektera delar av Västbanken.
 
Trumps fredsplan får nytt liv
 
Tillkännagivandet innebär också en oerhörd framgång för president Trump och hans administration, särskilt rådgivaren Jared Kushner, sju månader efter att ”Peace to Prosperity” – presidentens vision för en israelisk-palestinsk överenskommelse - presenterades i Vita Huset.
 
Genombrottet, som alltså tillkännagavs under torsdagen, inkluderar ett israeliskt åtagande att suspendera [suspend] Netanyahus ofta upprepade avsikt att inleda en annektering av de 30% av Västbanken som enligt Trumps fredsplan skulle tillfalla Israel. Istället stipulerar det gemensamma uttalandet att Israel skall ’fokusera sina ansträngningar på att utöka banden med andra länder i den arabiska och muslimska världen’.
 
Enligt israeliska Channel 12 skulle den kommande ceremonin där de tre parterna undertecknar avtalet kunna locka fler av regionens aktörer att ha offentliga kontakter med Israel. Kushner sa i en presentation att fler sådana kontakter nu är ’mer oundvikliga’.
 
Medan en unilateral annektering riskerade att åtminstone komplicera Israels befintliga fredsavtal, innebär det nya avtalet istället en möjlighet att ingå ännu fler.
 
’Förenta Staterna, Israel och UAE, är övertygade om att ytterligare diplomatiska genombrott med andra nationer är möjliga, och kommer att arbeta tillsammans för att uppnå detta mål’, heter det i det gemensamma uttalandet.
 
UAE - som länge haft ett hemligt utbyte med israelerna inom diplomati, underrättelser och handel - underströk under torsdagen att det var viktigt för dem och avtalets tillkomst att Israel suspenderade sina planer på annektering.
 
Netanyahu hade rätt
 
Genombrottet markerar en enastående framgång för Netanyahu, som enligt uppgift fört förhandlingarna utan att involvera sina koalitionspartners. Precis som han glatt påpekade vid presskonferensen har han arbetat mycket hårt i många år för att utveckla kontakterna med några av regionens relativt moderata nationer, vilket inkluderat resor till Oman, och möte med Sudans president.
 
En första kulmen på dessa ansträngningar kom under torsdag eftermiddag, då Netanyahu lämnade ett regeringsmöte för ett sexton minuter långt samtal med Trump och UAE:s kronprins Shejk Mohammed Bin Zayed.
 
För första gången fick han möjlighet att nämna sina egna framgångar i samma andetag som Menachem Begins (freden med Egypten 1979) och Yitzhak Rabins (freden med Jordanien 1994). Och han fick beskriva hur glad och priviligierad han är då det ’ankommit på honom att etablera Israels tredje fredsavtal med en arabisk stat’.
 
Annekteringen tillfälligt stoppad?
 
Det skall bli intressant att se i vilken utsträckning premiärministern har med sig bosättarnas ledare.
 
Inför utsikterna om en snar israelisk annektering redan i januari var många inom bosättarrörelsen mycket entusiastiska, men efter hand som tiden gått utan att något hänt har man blivit allt mer desillusionerade. Naftali Bennet, ledare för Yamina-partiet, uttalade på kvällen sitt stöd för avtalet med UAE, men kritiserade Netanyahu för att ha missat århundradets chans att utsträcka israelisk suveränitet även till Judéen och Samarien.
 
Netanyahu kommer att kunna avvärja den kritiken
 
En avspänd och vältalig Netanyahu poängterade under presskonferensen att han är bosättarnas enda trovärdiga alternativ, och försökte därmed dämpa deras invändningar. Han sa att han även fortsättningsvis arbetar för att tillämpa israelisk suveränitet i Judéen och Samarien, att han alltid sagt att detta måste koordineras med USA, att det endast finns med i Trumps fredsplan tack vare honom, och att Trump nu bara hade begärt ett ’tillfälligt stopp’.
 
Netanyahu tyckte att skeptikerna gott kunde ta hans ord på allvar. Han påpekade hur han tidigare hade ”förlöjligats” när han insisterat på att Israel skulle kunna göra diplomatiska inbrytningar i arabvärlden utan att för den skull retirera till de landområden som gällde före Sexdagarskriget – men att han nu fått upprättelse. Han menade att det kunde vara klokt att ta honom på allvar även beträffande Judéen och Samarien.
 
Tiden får utvisa om avtalet huruvida Netanyahu även får rätt i att nya fredspartners i regionen kan förmå palestinierna att inleda en livskraftig fredsprocess med Israel. Han har upprepat detta påstående många gånger och det är möjligt att avtalet med Dubai kan utgöra ett första steg i den riktningen. Eller, vilket är mer troligt, kommer den Palestinska Myndigheten att hålla sig borta från denna krets; myndighetens första reaktion efter torsdagens krismöte var att kalla hem sitt sändebud från Abu Dhabi [och meddela att man bojkottar världsutställningen i Dubai].
 
Men så här långt är fredsavtalet i sig anledning nog att fira, och att fira stort. Det kan visa vara Israels främsta diplomatiska framsteg på ett kvarts sekel. Och det utgör ett viktigt steg i Israels grundläggande önskan: att befästa och normalisera sin närvaro i detta komplexa, utmanande och ständigt skiftande grannskap.
 
David Horovitz
David Horovitz is the founding editor of The Times of Israel. He is the author of "Still Life with Bombers" (2004) and "A Little Too Close to God" (2000), and co-author of "Shalom Friend: The Life and Legacy of Yitzhak Rabin" (1996). He previously edited The Jerusalem Post (2004-2011) and The Jerusalem Report (1998-2004).
 
Ledare publicerad i Times of Israel samma kväll som avtalet offentliggjordes, 13 augusti 2020

Fler artiklar