Amerikanska skattebetalares pengar slösas på FN-program som FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA). USA är den enskilt största givaren med sina 380 miljoner dollar 2015, vilket utgör en dryg tredjedel av organisationens totala budget på närmare en miljard dollar. [Sverige är med sina 45 miljoner dollar en av de sex största givarna, efter USA, EU-kommissionen, Storbritannien, Saudiarabien och Tyskland. EU ger sammanlagt mer än dubbelt så mycket som hela arabvärlden. /Red anm]


UNRWA inrättades av FN 1950 (1949) i kölvattnet av 1948 års krig mellan den nyutropade israeliska staten och dess arabiska grannländer. Syftet var att förse endast de palestinska arabiska flyktingarna med tillfälligt socialt stöd, endast tills de kunnat integreras i de länder som gett dem skydd. UNRWA har istället vuxit till en närmast permanentad flyktingindustri, med undermålig utbildning, hälso- och sjukvård, och omsorg för de miljoner palestinska flyktingar som nu omfattas av organisationens verksamhet.

Trots miljardbelopp i bistånd under de gångna sex decennierna, så har tillvaron inte förbättrats särskilt mycket för dessa palestinier. Ungefär 65% av de palestinska flyktingarna lever i fattigdom, vilket delvis förvärrats i Gaza efter att Israel 2005 drog sig tillbaka därifrån; barnadödligheten bland flyktingarna ligger på två procent, arbetslösheten i Gaza nådde nära 30 procent 2011

Men särskilt fem frågor underminerar grunden för UNRWA:s existens:

1) Det feltänkta juridiska mandatet

Ett flyktingorgan som upprättats för endast palestinier är juridiskt tveksamt, och moraliskt fel. Faktum är att alla andra flyktingar över hela världen - 130 miljoner sedan andra världskriget - lyder under FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). UNHCR har ett särskilt mandat för att integrera flyktingar i det land där de befinner sig, för att undvika att det skapas generationer av människor som görs beroende av utländskt bistånd. UNRWA gör precis tvärtom genom att tillämpa flyktingstatus till tredje och fjärde generationens palestinier som aldrig flytt eller fördrivits. Som ett resultat av detta har antalet ”palestinska flyktingar” vuxit från ca 700.000 år 1950 till över fem miljoner idag.

2) Intressekonflikterna

För att undvika intressekonflikter vill UNHCR inte anställa personer som själva tar emot bistånd, medan UNRWA tvärtom i huvudsak bemannas av palestinier och personer som har ett eget intresse av att systemet upprätthålls och expanderar. Som om detta inte vore illa nog, anställer det övermannade UNRWA en person per 182 registrerade palestinska flyktingar, medan UNHCR anställer en person per 5.500 flyktingar.

3) Flyktingstatusens bristande logik

Väster om Jordanfloden (inklusive Västbanken och Gazaremsan) bor det ungefär två miljoner arabiska palestinier som av UNRWA är registrerade som flyktingar från Palestina. Problemet är att dessa flyktingar inte kan betraktas som flyktingar från Palestina, eftersom de redan lever under den Palestinska Myndigheten; de allra flesta av dem är födda i sin nuvarande bostadsort, och har varken flyttat eller förflyttats. Men denna förvridna logik gör det nu möjligt för tusentals syrier av palestinskt ursprung att registrera sig hos UNRWA, trots det faktum att majoriteten av dem är födda i Syrien, och har levt där som medborgare tills de fördrevs av inbördeskriget. Samtidigt finns det mängder av andra syriska flyktingar som inte är av palestinskt ursprung och inte får någon sådan förmånlig behandling.

4) Radikaliseringen av oskyldiga

UNRWA:s läromedel bygger till stor del på Hamas ideologi och utsätter studenterna för systematisk indoktrinering för våldsam jihad. Skolorna håller också återkommande ceremonier för att hedra ”martyrer” och sådana som utfört terrorattentat. Vid tre tillfällen 2014 upptäcktes rentav att UNRWA-skolor i Gaza utgjorde ammunitionsförråd för Hamas. Vid ett tillfälle återlämnade UNRWA-personal konfiskerade missiler tillbaka till Hamas. 

5) UNRWA:s terrorkoppling

Hamas har vunnit de tre senaste fötroendevalen bland UNRWA:s anställda, vilket visar att de flesta av dem är medlemmar eller åtminstone sympatiserar med Hamas. Det är ett stort problem eftersom chefen för Hamas politbyrå, Khaled Mash’al, erkänt att Hamas ofta tar hand om betydande mängder bistånd som avdelats för civil infrastruktur, och istället använder detta militärt.

Den amerikanska administrationen måste tänka om när det gäller finansieringen av UNRWA. Kongressledamoten Ileana Ros-Lehtinen inledde processen genom UNRWA Anti-Terrorism Act 2014. Men amerikanska företrädare kan gå ett steg längre genom att vägra förlänga UNRWA:s mandat när det går ut i juni 2017, och istället ge UNHCR ansvar för palestinska flyktingar. UNRWA:s verksamhet väster om Jordanfloden kan därefter övertas av den Palestinska Myndigheten. 

Amerikanska skattebetalare och den genomsnittlige palestiniern har inget att hämta hos UNRWA. USA:s regering och andra måste kräva nya lösningar.

David Grantham och Calev Myers

Calev Myers is a partner at Yehuda Raveh & Co. Law Offices and the Founder of the Jerusalem Institute of Justice.

David Grantham, PhD, is a senior fellow with the National Center for Policy Analysis in Dallas, Texas.

Publicerad i Times of Israel 28 februari 2017

Fler artiklar