”Jerusalemsyndromet” beskriver ett fenomen där stadens besökare blivit psykotiska, vanligen på ett religiöst eller messianskt tema.

Nu tycks det spridas en annan typ av Jerusalemsyndrom, och det hela började med att president Trump bestämde sig för att, som han sa, ”slutligen erkänna det uppenbara: att Jerusalem är Israels huvudstad”.

Psykosen inleddes med att stora delar av medierna och de usual suspects i Europa började muttra och andlöst invänta de våldsutbrott, som man trodde att palestinierna skulle utlösa. Nyhetsbyråer över hela världen skickade hit sina team för att bevaka vad de helt säkert trodde skulle bli ett explosivt våldsutbrott i Jerusalem.

Emma Green skrev i The Atlantic att i Jerusalems gamla stadsdel var journalisterna tre gånger så många som de som faktiskt protesterade. Jag pratade med en reporter som flugits in från Tyskland, och som vittnade om hur händelsefattiga hennes dagar hade varit, där hon hade stått med sitt team utanför Damaskusporten i flera dagar. När nyhetsankarna hemma i Berlin hade frågat efter våldsutbrott hade hon inte haft mycket att säga. Men hon hade i alla fall ätit riktigt god falafel.

Det stämmer att det förekommit våld på Västbanken, och att vi sett en ökning av raketattackerna från Gaza mot israelisk civilbefolkning, men knappast det krig eller den tredje intifada somliga tycktes ha hoppats på.

Å andra sidan har vi dem som börjat ha messianska visioner om Trump.

De två mest lästa israeliska tabloiderna - Yisrael Hayom till höger, och Yediot Aharonot till vänster - täckte sina förstasidor med tack-meddelanden till Trump på engelska, och med jättefoton av gamla stan. Yisrael Hayom skrev ”JerUSAlem”, med ”USA” fyllt av stars and stripes.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu öste lovord över Trump, och menade att tillkännagivandet tillhörde ’de stora ögonblicken i sionismens historia’, tillsammans med statens grundande och Balfourdeklarationen.

Trumps tillkännagivande var mycket värdefullt som motkraft till årtionden av orättvisa. Under sjuttio år har det internationella samfundet lutat sig mot 1947 års delningsplan, som visserligen tillät Israels bildande, men också sa att Jerusalem skulle bli ett ”Corpus Separatum” under internationell kontroll. Israel accepterade planen även om den inte var idealisk. Araberna förkastade den, och Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Irak, och trupper från flera andra muslimska länder krigade mot den framväxande staten Israel.

Och Israel straffades för att man vann, överlevde och lyckades behålla den västra delen av Jerusalem. Man är egentligen det enda land vars huvudstad inte accepteras av omvärlden.

Detta är bara ett av många områden där Israel drabbas av en dubbel standard i internationell politik, så presidentens erkännande kändes bra för israelerna.

Men Trump hade rätt när han sa att bara erkände hur verkligheten ser ut. Det finns ingen anledning av överdriva erkännandet i någon riktning. Jerusalem är fortfarande samma Jerusalem.

Låt oss titta på fakta. Israels parlament, Högsta domstolen, presidentens residens och premiärministerns kontor har alla legat i Jerusalem i årtionden. Utländska ledare och diplomater som säger att de inte erkänner Jerusalem som Israels huvudstad åker ändå dit för att träffa Netanyahu. Till och med parlamentets palestinska ledamöter, rasande över Trumps beslut, åker ändå till Jerusalem för att arbeta. Inget av detta har förändrats under de gångna två veckorna.

En annan sak som inte heller förändrats? Amerikanska medborgare födda i Jerusalem kan fortfarande inte ha ”Jerusalem, Israel” i sina pass och födelsebevis. Vilket en hel av dem och deras föräldrar besviket nu påtalat.

För de flesta Jerusalembor har livet gått vidare. Den Palestinska Myndigheten stängde skolorna några dagar, uppenbarligen i hopp om våldsamheter, och butiksinnehavare i de arabiska kvarteren pressades att stänga ner verksamheten. Men detta gick snabbt över, och de flesta av stadens invånare tar sig nu till jobbet och skolan, shoppar, ber sina böner, eller går på bio. Som de alltid gjort.

Och så måste de förstås hantera alla oroliga telefonsamtal från släktingar utanför Israel som tittat för mycket på CNN.

För de flesta judiska israeler har Jerusalem varit huvudstad i 3.000 år, och kommer fortsätta att vara det. Vi uppskattar Trumps ställningstagande, men vi visste redan hur verkligheten ser ut, och vi behöver inte heller bli rädda eller panikslagna. Vi har ingen glädje av att ännu fler drabbas av Jerusalemsyndromet.

Lahav Harkov
Skribenten är Knesset-korrespondent för the Jerusalem Post.

Publicerad i New York Post 19 december 2017

Fler artiklar