Regeringsförhandlingarna i Sverige följs noggrant från Israel. Nästa svenska regering har ett gyllene tillfälle att lägga grunden för en ny era för Sveriges roll i världen och för svensk-israeliska relationer, skriver den israeliske professorn Eytan Gilboa, ordförande för Israel Public Diplomacy Forum.
Återupprättandet av goda relationer med Israel bör vara en prioriterad fråga för nästa svenska regering, oavsett vilken politisk färg den kommer att ha. En ny regering är ett utmärkt tillfälle för Sverige att vända blad och för att skapa en bättre relation med Israel, vilket även ligger i linje med Sveriges intresse av att spela en aktiv och konstruktiv roll i Mellanöstern.
Regeringsförhandlingarna följs noggrant ifrån Israel och förhoppningarna är stora på att relationerna ska kunna återgå till vad de en gång var. För att nå det målet krävs gemensamma ansträngningar från bägge stater givet den allvarliga försämringen i svensk-israeliska relationer som orsakats av den senaste regeringen. Flera av regeringens positioneringar de senaste fyra åren har uppfattats som direkt Israelfientliga.
Den svenska regeringen har ensidigt skuldbelagt Israel för misslyckandet att uppnå fred med palestinierna. Samtidigt som den närmast systematiskt förbisett palestiniernas förhalningar, vägran att förhandla och terrorism.
Den svenska regeringen har dessutom ignorerat konflikten mellan de palestinska myndigheterna och Hamas, den islamistiska terrororganisationen som kontrollerar Gaza. Om palestinierna inte kan försonas sinsemellan hur ska de då kunna uppnå fred med judarna?
Dessutom har Israel beskyllts för fruktansvärda dåd på helt andra ställen i världen. Efter den Islamiska statens (IS) terrorattack i Paris i november 2015, som krävde 130 oskyldiga människors liv, kopplade utrikesminister Margot Wallström (S) ihop morden med Israels politiska linje gentemot Palestina.
Sverige har vid flera tillfällen lett partiska och ensidiga resolutioner riktade mot Israel i FN och år 2014 var Sverige det första västerländska landet att ensidigt erkänna den så kallade “Palestinska staten”. Erkännandet, som saknar stöd i de folkrättsliga kriterierna, ledde bara till att öka Palestinas oförsonlighet. Om de kunde få vad de begär utan att behöva ge efter för krav i fredsförhandlingar, varför då förhandla över huvud taget? De palestinska myndigheterna har avfärdat förhandlingsinviter, trots upprepade amerikanska och europeiska vädjanden.
Detta mycket olyckliga beslut skadade först och främst fredsprocessen mellan Israel och Palestina men erkännandet skadade även allvarligt relationerna mellan Sverige och Mellanösterns enda stabila demokrati. I och med beslutet positionerade sig Sverige ensidigt på den palestinska sidan och har kommit att framstå som det mest Israelfientliga landet i väst. I praktiken lämnade Sverige, i och med beslutet, den balanserade linje som förts under många år, och som gett Sverige respekt i alla läger som en konstruktiv, diplomatisk röst i Mellanöstern.
“Det iranska hotet har paradoxalt nog inspirerat judisk-arabiskt koalitionsbyggande.”
Den palestinsk-israeliska konflikten är inte, och har aldrig varit, den främsta källan till instabilitet och våld i Mellanöstern. Att lösa konflikten är givetvis viktigt och önskvärt men det kommer inte påverka det övriga läget i regionen. Detta har vid upprepade tillfällen bevisats genom olika våldshandlingar, revolutioner, kontrarevolutioner och krig inom och mellan arabiska stater. För att inte nämna inbördeskrigen i Syrien, Irak, Libyen och Jemen. Konflikter som inte har något att göra med Israel.
Roten till konflikt i regionen kan främst härledas till Iran och det religiösa kriget som pågår mellan sunni- och shiamuslimer. Trots kärnavtalet med väst fortsätter regimen i Iran att försöka avsätta sunnitiska regeringar och att intervenera i länder som Syrien, Irak och Jemen. Dessutom hotar de återkommande med att utplåna staten Israel. Som ett led i detta sponsrar och beväpnar Iran Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza och uppmuntrar terrororganisationernas attacker gentemot civila mål i Israel. Iran försöker kontrollera Syrien och har expansiva och aggressiva ambitioner på att bygga upp permanent militär närvaro utanför landets gränser. Detta hotar inte enbart Israels fred utan hela Mellanöstern och den liberala världsordningen.
Det iranska hotet har paradoxalt nog inspirerat judisk-arabiskt koalitionsbyggande. Israel och USA har tillsammans med europeiska länder byggt upp gemensamma strategiska samarbeten med västerländskt orienterade arabiska stater såsom Egypten, Jordanien, Saudiarabien och flera utav länderna runt Persiska viken.
“Sverige har stora och växande problem med antisemitism.”
Mellanöstern kännetecknas i alltför hög grad av diktaturer och konflikter. Västvärldens och i synnerhet Sveriges röst behövs. Utöver stabilitet behöver regionen mycket mer av de västerländska värden som Sverige och Israel delar: demokrati, tilltron till rättsstaten, öppenhet, mänskliga rättigheter, en ansvarstagande marknadsekonomi, frihandel och fred.
Sverige har en självbild och en ambition att verka som en enande och medlande part i världspolitiken. Och ert land har en stolt historia av internationellt ansvarstagande, vilket bland annat manifesteras i kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Sverige kan och behöver spela en konstruktiv och medlande roll i Mellanöstern, men det kan man inte göra genom att konsekvent motarbeta den enda stabila demokratin i regionen.
Sverige har stora och växande problem med antisemitism, bland annat i Malmö där judar får det allt svårare att öppet ge uttryck för sin tro och kultur. Antisemitismen är så utbredd i Malmö att USA:s dåvarande president Barack Obama skickade sitt särskilda sändebud mot antisemitism, Ira Forma, till Malmö för att granska hur hot och trakasserier mot landets judar hanteras. Situationen kan inte sägas ha förbättrats de senaste åren. Kampen mot antisemitism behöver alla röster den kan få och världen behöver stå enad mot detta hot. Men det mest effektiva sättet att motarbeta antisemitismen är att ha nära och vänliga relationer till förintelseöverlevarnas land. En ändrad svensk hållning gentemot Israel skulle även kunna bidra till att skapa en bättre situation för judar i Sverige.
Goda relationer med Israel står över partipolitik och ligger i alla de folks och länders intressen som är berörda av konflikten. En ny svensk regering har att utforma en ny utrikespolitik, och med detta en ny balanserad Mellanösternpolitik, inklusive vänskapliga relationer med Israel. Nästa svenska regering har ett gyllene tillfälle att lägga grunden för en ny era för Sveriges roll i världen och för svensk-israeliska relationer.
Eytan Gilboa
professor i internationella relationer vid Bar-Ilan University i Israel, ordförande och medgrundare till Israel Public Diplomacy Forum, för närvarande på besök i Sverige för att föreläsa om Israel och Mellanöstern
[Foto från Gilboas välbesökta föredrag för Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Stockholm 26/11 2018.]
Debattartikel publicerad i SvD 29 november 2018