Borgerliga debattörer och politiker måste få kritisera Carl Bildts arv – en dålig utrikespolitik i mångt och mycket.
Vi måste lära oss av dessa misstag för att kunna svänga om utrikespolitiken vid ett maktskifte, skriver Martin Hallander (KD).
De senaste dygnen har handlat mycket om den iranske utrikesministerns besök i Sverige. Riksdagsledamoten Hanif Bali gav även kritik mot Carl Bildts tid som utrikesminister i relation till dessa frågor. I den kritiken har han i sak helt rätt. Det var under Carl Bildts tid som utrikesminister som Sverige fick en närmare relation till den islamiska regimen i Iran.
Närmandet till Iran
2009 föreslog EU en lista på ytterligare och strikta sanktioner mot Iran. Sverige valde tillsammans med fyra andra länder att säga nej till ytterligare sanktioner. Detta blev etablerad svensk utrikespolitik. Så sent som 2014, under Bildts sista tid som utrikesminister, var han en av de första politikerna från västvärlden som besökte Iran. Det är, tyvärr, denna utrikespolitik som sedan Margot Wallström tagit efter.
Den islamiska regimen förtrycker systematiskt HBTQ-personer, kvinnor, minoritetsgrupper och regimkritiker. Det är de modiga grupperna som kämpar för sin frihet i Iran som förtjänar vårt stöd. Inte den islamiska regimen genom en typ av eftergiftspolitik.
Försämrade relationen med Israel
Men kritiken kring Carl Bildt som utrikesminister stannar inte vid Iran. Relationerna med Israel försämrades under denna tid. Redan en månad efter alliansregeringens tillträde anklagade Bildt Israel för ”utomrättsliga avrättningar” likt hur Margot Wallström senare också uttryckt sig. Det var under denna tid som den palestinska delegationens chef upphöjdes till ambassadörsstatus och det var under Carl Bildt som Sverige röstade för att ge Palestina observatörsstatus i FN.
Stödet till Erdogan
Den tyngsta kritiken mot Carl Bildts tid som utrikesminister är kanske hans märkliga relation till Turkiet och Erdogan. Sverige stod ofta i det främsta ledet för att försvara Erdogans regim och ett framtida medlemskap för Turkiet i EU. 2013 hävdade Carl Bildt att Erdogans Turkiet var på rätt väg. Detta var ett skamlöst stöd till en regim som redan då gått åt ett mer auktoritärt håll.
När riksdagen skulle rösta om att erkänna Seyfo 2010 var Bildt starkt emot att erkänna folkmordet. Tack vare fyra modiga borgerliga ledamöter som trotsade regering gick erkännandet igenom. Den turkiska regimen och Carl Bildt var inte nöjda med det beslutet. Men det var just därför det var nödvändigt. Den turkiska regimens historierevisionistiska syn på Seyfo är och har länge varit förfärligt.
Bildt fortsatte sin Erdoganvänliga agenda efter sin tid som utrikesminister. Så sent som 2016 kritiserade han EU för bristande stöd till Erdogan efter det misslyckade kuppförsöket då Turkiet gick i en betydligt mer auktoritär riktning trots att oppositionen i landet kraftfullt kritiserade kuppförsöket.
Vi kan lära av Bildts misstag
Detta är Carl Bildts arv som utrikesminister. Borgerliga debattörer och politiker måste få kritisera detta, för i mångt och mycket var detta en dålig utrikespolitik. En politik vi i dag, med rätta, kritiserar Margot Wallström för. Ingen politisk ledare är immun från kritik. Borgerligheten måste lära sig av dessa misstag för att vi ska kunna svänga om utrikespolitiken vid ett maktskifte.
Martin Hallander
Förbundsordförande KDU Sverige
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Malmö-Lund
Debattartikel publicerad i Expressen 23 augusti 2019