Varje gång en fruktansvärd terrorattack drabbar oskyldiga offer så beklagar vi oss, och lovar att förbättra säkerheten och göra vad som krävs för att förebygga nya attacker. Men vi förmår inte erkänna vilken roll vänner och allierade spelar när det gäller att på olika sätt uppmuntra terrorism och göra den möjlig.

Om vi skall ha någon chans att minska terrorn så måste vi ta tag i dess grundorsak. Det är inte fattigdom, avsaknad av rösträtt, förtvivlan eller någon av de andra missförhållanden som brukar användas för att förklara - eller rentav rättfärdiga - terror. Som om den vore ett utslag desperation. Många terrorister, likt dem som genomförde dåden 9/11, har varit utbildade, välbärgade, rörliga och till och med framgångsrika. De gjorde en rationell kostnadsanalys, och fattade därefter beslutet att mörda oskyldiga civila av en enkel anledning: de anser att terrorism fungerar.

Och tragiskt nog har de rätt. Det internationella samfundet har belönat terrorism samtidigt som man bestraffat dem som med rimliga medel försökt bekämpa den. Allt började när Yassir Arafat och andra palestinska terrorgrupper beslöt att använda terrorism som taktiskt medel för att lyfta fram den palestinska frågan på världens dagordning. Sett till den palestinska frågans egna förtjänster och brister, så förtjänar man inte all uppståndelse. Behandlingen av tibetaner i Kina, av kurder i större delen av arabvärlden, och det tjetjenska folket av Ryssland är minst lika illa. Men såväl media som världssamfundet har i stort ignorerat deras klagomål - eftersom de i första hand sökt upprättelse genom lagliga vägar, snarare än genom terrorism.

Den palestinska situationen har varit annorlunda. Kapningen av flygplan, morden på de olympiska idrottarna i München, dödandet av israeliska barn i Ma’alot, och de många andra avskyvärda terrordåd som utförts av palestinska terrorister har lyft deras sak över alla andra liknande frågor i människorättsgemenskapen. Trots att palestinierna ännu inte fått en stat - eftersom de flera gånger avböjt generösa erbjudanden - så dominerar ändå deras sak Förenta Nationerna och många människorättsgrupper.

Andra grupper som vill lyfta fram sin sak har lärt sig av den palestinska terrorismens framgångar, och härmat den barbariska taktiken. Till och med nu, när den Palestinska Myndigheten säger sig ta avstånd från terrorism, belönar de självmordsbombares familjer och andra terrorister med stora kompensationspaket som ökar i proportion med antalet civila dödsoffer. Om gärningsmannen i Manchester-massakern varit palestinier, och om massakern utförts på en israelisk scen, så hade den Palestinska Myndigheten betalat en mindre förmögenhet för så många mördade barn. Det finns en term när personer och organisationer betalar andra för att döda oskyldiga civilpersoner: det kallas medverkan till mord. Om maffian erbjöd belöningar för att döda sina motståndare skulle ingen sympatisera med dem som gjorde erbjudandet. Men det palestinska ledarskapet gör samma sak och välkomnas och hedras ändå över hela världen.

Den palestinska Myndigheten förhärligar också terrorister genom att namnge parker, sportarenor, gator och andra offentliga platser efter de massmördare som dödat barn. Vår ”allierade” Qatar finansierar Hamas, som USA helt korrekt terrorstämplat. Vår fiende Iran finansierar, underlättar och uppmuntrar terror mot USA, Israel och andra demokratier i väst, utan att möta några egentliga konsekvenser. Förenta Nationerna glorifierar terrorism genom att länder som stöder terror placeras på höga positioner, där de ges inflytande och status.

Å andra sidan har vi Israel, som visat oss vägen genom sina ansträngningar att bekämpa terrorism med lagliga och rimliga medel. Israel attackeras trots detta mer än något annat land av det internationella samfundet. Den taktik som BDS-aktivisterna riktar mot Israel används bara mot Israel, och inte mot något av de många länder som stöder terrorism.

Terrorismen kommer att fortsätta så länge som den fortsätter löna sig. Lönsamheten kan definieras olika i olika sammanhang. Ibland är den helt enkelt publicitet. Ibland är den ett sätt att rekrytera. Ibland leder terrorn till eftergifter, vilket varit fallet i många europeiska länder. Några europeiska länder som nu plågats av terrorism har till och med släppt fångna palestinska terrorister. England, Frankrike, Frankrike, Italien och Tyskland hör till dem som släppt ut palestinska terrorister i hopp om att slippa terrorattacker i det egna landet. Denna själviska och omoraliska taktik har slagit tillbaka: den gjorde dem bara till ännu mer inbjudande måltavlor för de mordiska terroristerna.

Men oavsett hur terrorism fungerar, så är det ett faktum att den gör det, och detta kommer att göra det svårt - om inte omöjligt - hejda dess spridning över världen. För att se till att den inte fungerar så måste hela världen enas i att aldrig belöna terrorism, och att alltid straffa dem som gör den möjlig.

Alan Dershowitz
Publicerad i the Algemeiner 23 maj 2017 (”Terrorism Persists Because It Has Been Rewarded”)


Läs mer om professor Alan Dershowitz på Wikipedia:
https://en.wikipedia.org/wiki/Alan_Dershowitz

Fler artiklar