I förra veckans Israelnytt visade författaren hur det palestinska flyktingorganet UNRWA förhindrar en fredlig lösning på den israelisk-palestinska konflikten. Dess uppdrag är felformulerat och dess arbete ofta direkt skadligt för fredsprocessen. Det föreslogs att UNRWA skulle läggas ner, och uppgifterna i stället lösas av UNHCR i linje med vad som gäller för alla andra flyktingar i hela världen.
Genom att ta initiativet och kräva att UNHCR behandlar och definierar palestinska flyktingar precis som alla andra flyktingar - varken mer eller mindre - skulle USA föregå med gott exempel, och lättare få med sig opinionen. Invändningarna från FN och europeiska stater kommer att klinga än mer ihåligt än idag. Agerandet skulle också göra det möjligt för andra arabstater att inta en mer konstruktiv hållning. De vill ha Israels stöd mot den iranska expansionismen, de är trötta på det palestinska ledarskapets vägran att förhandla, de har många andra arabiska flyktingar att ta hand om, och befinner sig i en region i desperat behov av ökad stabilitet, vilket endast en permanent lösning kan ge.
USA:s agerande skulle också sätta fokus på det faktum att det idag bara finns ytterst få palestinska flyktingar kvar, och se till att deras situation löses på samma sätt som alla andra flyktingproblem - huvudsakligen genom integration och etablering på annan plats.
Det finns 5,5 miljoner syriska flyktingar; FN, EU, Arabförbundet och medierna som i vanliga fall lobbar för palestiniers ”rätt” att ”återvända” till Israel, kräver inte att syriska flyktingar skall återvända till Syrien. Efter andra världskriget lät Tyskland 12 miljoner etniska tyskar bosätta sig där efter att ha fördrivits från Östeuropa. Israel tog om hand flertalet av de 850.000 judar som fördrivits från arabvärlden och Iran efter Israels bildande. Det finns ingen anledning till att de verkliga palestinska flyktingarna och deras efterlevande inte skall kunna slå sig ner i de palestinska områdena, eller integreras i Libanon, Jordanien, och de andra platser där de nu befinner sig.
Och kanske viktigast av allt skulle dessa förändringar pressa den Palestinska Myndigheten att agera som en riktig regering, istället för att vara den ständige bråkstaken. Genom ovanstående förslag skulle FN under ordnade former avsluta sitt åtagande att förse icke-flyktingar med tjänster som utbildning, sociala tjänster, och hälso- och sjukvård. I stället kommer den Palestinska Myndigheten att fylla denna roll.
Den Palestinska Myndigheten har framförallt satsat på att upprätthålla konflikten med Israel, snarare än att bygga effektiva institutioner för sin statsbildning. Man kan göra så här eftersom andra aktörer (inklusive UNRWA) levererar de tjänster som den Palestinska Myndigheten egentligen skulle ta hand om. Antagligen kommer det palestinska styret att fortsätta ducka för sitt ansvar, och skylla på Israel, USA och FN - men det är inte säkert att det skulle fungera. De nyliga protesterna i Iran visar att även ett förtryckt folk som tyngts av ständig propaganda till slut kan tröttna på att utnyttjas av sina regeringar.
Den Palestinska Myndigheten har vägrat att delta i konstruktiva förhandlingar, utan har i stället ställt absoluta krav på ”rätten att återvända” för ”flyktingar”, och vägrat gå med på permanenta gränser som ger Israel Jerusalem, eller ger Israel något annat över huvud taget. Under tiden håller man 5 miljoner flyktingar och deras efterlevande i limbo.
Den palestinska oviljan att kompromissa mötte motstånd när Trump nyligen erkände verkligheten, att Jerusalem är Israels huvudstad - ett erkännande som i själva verket inte uteslöt palestinska anspråk på delar av staden, bara det palestinska kravet att få HELA Jerusalem. Genom att pressa FN att behandla denna flyktingfråga som alla andra flyktingfrågor, och lösa problemet, skulle den amerikanske presidenten utgöra en motvikt till palestinsk vägran att förhandla, och i stället främja en lösning av konflikten.
Johanna Markind
Publicerad i The Tower 24 januari 2018