Det globala hot som Iran utgör måste bemötas av det internationella samfundet innan det är för sent, skriver Israels ambassadör Ilan Ben-Dov och nämner utvecklande av atomvapen, terrorfinansiering och mord på oppositionella som exempel.

En iransk underrättelseofficer arresterades nyligen i Danmark misstänkt för att planera mordet på en iransk oppositionell som vistades i landet. Denna händelse borde tjäna som ytterligare en väckarklocka i fråga om den absoluta nödvändigheten av att stoppa den iranska regimen. En regim som är världens största terrorfinansiär och som utgör ett omedelbart hot mot såväl sina grannar som hela det internationella samfundet.

Hemliga iranska dokument offentliggjorda av Israel ställer bortom varje tvivel att Iran har ett omfattande underjordiskt program för att utveckla kärnvapen. Också efter atomavtalet med Iran har landet fortsatt dessa ansträngningar. Under vilseledande täckmantel av civil forskning har Iran bedrägligt fortsatt sina ansträngningar att utveckla atomvapen.

Förhoppningen att ett atomavtal med Iran skulle verka återhållande på regimen har visat sig helt ogrundad. Tvärtom har den möjliggjort för den extrema, islamistiska mulla-regimen i Teheran att uppträda än mer aggressivt på den internationella arenan samtidigt som man på hemmaplan kunnat fortsätta sin repressiva politik.

Massiva påtryckningar och sanktioner mot Iran visade sig ha betydande påverkan fram till 2014. Därför kommer förnyade sanktioner att visa sig effektiva också denna gång. Riktade sanktioner mot nyckelsektorer i den iranska ekonomin är rätt sätt att stoppa Irans väg mot atomvapen och motverka mullornas skadliga inflytande.

Sedan Iran-avtalet 2015 har Iran fortsatt sina anstängningar för att utveckla atomvapen, under det att man dolt viktiga anläggningar och utrustning. Bortsett från misslyckandet med att hejda Irans nukleära ambitioner behandlar det underskrivna avtalet heller inte Irans aggressiva avsikter utöver atomprogrammet: utvecklingen av ballistiska långdistansrobotar och den militära inblandningen i väpnade konflikter samt stöd för terrororganisationer i Syrien, Jemen, Libanon, Irak, Irak och Gaza-remsan liksom regimledda terroraktiviteter i Europa. Nästan var helst i världen man närmare betraktar väpnad konflikt och terrorism så finner man tydliga bevis på iransk inblandning.

I Libanon utvecklar Hizbollah sina missiler bara meter från Beiruts internationella flygplats – något som kommer att ge den iranskstödda terrororganisationen kapacitet att avfyra precisionsstyrda missiler mot israeliska städer. I Syrien används iranska missilfabriker, flygfält och träningsanläggningar under överinseende av det iranska Revolutionsgardet för att sprida extremism och för att bringa oskyldiga syriska civila om livet. I Gaza fortsätter Iran att finansiera och producera raketer till Hamas för att stödja dess ambition att utplåna Israel från kartan. Irans regionala expansion med hjälp av lydorganisationer och det egna Revolutionsgardet har mycket negativ inverkan på civilbefolkningarna i Libanon och Gaza, vilka utnyttjas som mänskliga sköldar.

Irans räckvidd sträcker sig långt utanför Mellanöstern. Under de senaste veckorna har säkerhetstjänster i flera europeiska stater gripit iranska agenter som förberett terrordåd på europeisk mark. Den iranska regimens tillgång till avancerad teknologi tillsammans med dess finansiering av terroragenter och utrustning världen över bidrar allt sammantaget till att ytterligare understryka det hot Iran utgör mot den fria och demokratiska världen och dess värderingar.

Den iranska ekonomin är i dåligt skick – lirans värde har reducerats med en tredjedel – allt på grund av regimens bristande intresse för folkets välbefinnande. Intäkter från internationellt handelsutbyte som kunnat utnyttjas för att lösa vatten- och energifrågor, bygga skolor och sjukhus och höja det iranska folkets levnadsstandard har istället slussats direkt in militärprogrammet – för att stödja internationell terror och krig genom ombud. Det iranska folket har också givit sig ut på gator och torg för massprotester mot den förtryckande regimen – med följd att många aktivister fängslats för sitt motstånd mot de repressiva statsmakterna.

Olyckligtvis kom atomavtalet med Iran att ge upphov till falska förhoppningar och hade heller ingen positiv inverkan på regimens aggressiva beteende, som har en sådan påverkan på stabiliteten världen över. En oförmåga att handla nu innebär en kapitulation för Irans pågående aggression med fatala konsekvenser för världens framtid. 
Det finns all anledning att ifrågasätta visdomen i en politik som främjar handelsrelationer med Iran men väljer att bortse från regimens aggressiva politik och förtryck av det egna folket. Affärsintressen kan inte ges företräde framför global säkerhet.

Iran fortsätter att möjliggöra de skräckscener vi ser i Syrien, beväpna Hamas och Hizbollah och förbereda mord på misshagliga oppositionsföreträdare i Europa allt medan man fortsätter utveckla ballistiska långdistansrobotar och det egna kärnvapenprogrammet.

Det globala hot som Iran utgör måste bemötas av det internationella samfundet innan det är för sent.

Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige

Debattartikel publicerad i Världen idag 26 november 2018

Fler artiklar