Fred mellan Israel och palestinierna kommer att uppnås genom att Israel upprättar förbindelser med arabstater, sa den tidigare brittiske premiärministern Tony Blair vid Jerusalem Posts konferens.
-- Grunden för strategin i regionen, att israeler och palestinier förhandlar om fred och att övriga regionen därefter sluter upp, är den raka motsatsen till vad som lär hända, sa Blair och fortsatte: Vad man i själva verket borde göra är att skapa fred mellan Israel och arabvärlden och inkludera den palestinska frågan i den freden.
Blair menade att den israelisk-palestinska konflikten inte i första hand handlar om territorium, utan snarare om ett behov av att acceptera varandra.
-- Vi måste jobba hårt för att försöka få fram en generation av palestinska politiker som inser att det enda sättet för dem att få en palestinsk stat är genom en genuin och djup förståelse mellan människor, mellan kulturer och inte bara genom att förhandla om markområden, sa han.
Det viktigaste Israel kan göra under tiden är att försöka lindra palestiniernas ekonomiska situation.
Blair är för närvarande ordförande för the Tony Blair Institute for Global Change. Han gästade Vita Huset när Abrahamavtalen skrevs under förra veckan, och var en varm anhängare av överenskommelserna, som han sa varit målet för hans arbete under många år.
-- I slutänden är det bäst att lösa den palestinska frågan rimligt och rättvist, sa han.
-- Arabvärlden stöder fortfarande den palestinska saken, men har till stora delar dragit slutsatsen att det är orimligt att de skall förväntas offra sina egna intressen för den.
Sedan Blair lämnade posten som brittisk premiärminister för tolv år sedan för att fokusera på Mellanöstern, har han besökt israel och Förenade arabemiraten uppskattningsvis 250 gånger.
Blair säger sig ha noterat ett stort skifte i Mellanöstern, där ledare försöker modernisera.
-- Över hela arabvärlden pågår det en kamp mellan två grundläggande idéer. Det finns en grupp ledare som vill modernisera sina samhällen och ekonomier, och som vill skilja mellan islam och islamism. De vill också ha ekonomier som är öppna, så att deras folk kan lyckas om de jobbar hårt, och kan leva med sina familjer i säkerhet och välstånd.
Hoten mot denna vision kommer från den islamiska republiken Iran och dess extrema shiaorienterade lydorganisationer, så väl som från andra jihadist- och extremistgrupper, som det Muslimska brödraskapet.
-- Här har Israel samma intressen som de i huvudsak muslimska arabländerna beträffande hur Mellanöstern skall utvecklas. Det är detta som är så spännande, och anledningen till att det är fred mellan Förenade arabemiraten och Israel.
Blair menar att det är betydligt tuffare att få Saudiarabien att normalisera sina kontakter med Israel.
Ändå ser Blair en saudisk tendens till modernisering när det gäller kvinnans och religionens roll i samhället, och behovet av att diversifiera ekonomin för att minska oljeberoendet. Tony Blair Institute kartlägger hur den israelisk-palestinska konflikten skildras i saudisk media, och upplever ett skifte där rapporteringen om Israel blir mer positiv, medan bilden av palestinerna blivit mer negativ.
Blair tog även upp antisemitismen inom det labourparti han ledde under 13 år. Förre labourledaren Jeremy Corbyn anklagades vid upprepade tillfällen för att tolerera antisemitism inom partiet, och dessutom själv i ord och handling sprida antisemitism.
-- Antisemitism inom labourpartiet är något verkligt fruktansvärt och skamligt. Den nye labourledaren Keir Starmer agerar tveklöst mot hat.
Blair uttryckte oro för antisemitism i progressiva kretsar över hela världen.
-- En sak jag försöker göra genom mitt institut, och skulle vilja göra mycket mer, är att konfrontera antisemitismens nya inkörsport – den finns lika mycket hos vänstern som hos högern, och slutar alltid på samma sätt – en demonisering av Israel.
Den tidigare brittiske premiärministern uppmanade vänstern att fördöma antisemitism och förklara att man kan inta rimliga positioner som är kritiska mot Israel utan att samtidigt kritisera Israels existens.
Lahav Harkov, Jerusalem Post
Publicerad i Jerusalem Post 24 september 2020