I onsdags 12/4 skrev jag på SvD debatt med utgångspunkt från mitt forskningsområde Israel-Palestinakonflikten ett inlägg under rubriken ”Sverige kan lära sig av Israels erfarenheter”. Sedan publiceringen har artikeln fått två repliker på SvD Debatt. Den första, från Robin Bankel, har som bärande argument att min artikel ger en ”onyanserad bild av terrorismernas (sic!) orsaker”.

I själva verket berör min artikel inte alls denna jättefråga, mer än att kort beskriva hur den ”folkliga terrorismen” mot Israel sett ut under de senaste 18 månaderna.

Argumentet som Bankel sedan för fram att Hizbollah och Hamas är skapade, direkt eller indirekt, av Israels militära ockupationer är sant. Argumentet att dessa grupper skulle avveckla sig själva när ockupationerna upphör är inte sant. Detta enkla och självklara resonemang visar att konflikterna med Israel innehåller långt fler aspekter än bara de territoriella. Låt mig också säga att jag är väl medveten om att flera ledande auktoriteter fortfarande betraktar Gaza som ockuperat, givet Israels fortsatta, direkta och indirekta, kontroll över området, samt att Israel fortfarande ockuperar Shebaagårdarna från Libanon eller Syrien (öppet för tolkningar här). Allt detta till trots, Israels unilaterala tillbakadraganden från Libanon 2000 och Gaza 2005 var strategiskt korrekta beslut. Israel är mycket säkrare och starkare utan Gaza än med Gaza, mycket säkrare och starkare utan säkerhetszonen i Libanon än med den. Samma grundläggande logik gäller för Israels ockupation av Västbanken, om än med fler förbehåll och större komplexitet. Valalternativen för de inblandande aktörerna i konflikterna i regionen handlar sällan om att välja de bästa bitarna från smörgåsbordet, utan istället oftare om att välja dåliga alternativ framför än värre.

 


Anders Persson svarar på Robin Bankels artikel "Vad är det Sverige ska lära av Israel?  


samt Nina Grens "Nej Sverige bör inte lära av Israel"

 

Fler artiklar