Gunnar Olofsson söker i sin insändare [15/2] skylla problematiken för att sjuka i Gaza nekas vård på Israel. Inte i ett ord nämns Hamas eller IS. Inte med en mening nämns att Israel år 2005 utrymde 21 bosättningar och fick soldater kidnappade och raket- och granatbeskjutning tillbaka som ett tack. 

Gunnar Olofsson missar helt att de som styr inne i Gaza anser att jihad är dess väg och döden för Allahs sak är det mest upphöjda av dess önskningar. Gunnar Olofsson ställer aldrig de följdfrågor man kan förvänta ställa till sig själv: Varför har Hamas på Gaza använt biståndspengar och övrig finansiering, från EU, USA,  Gulfstaterna och Iran, till att utveckla raketer och missiler när man kunde lägga pengar på ett  utvecklat sjuk- och vårdssystem?

Vidare nämner Gunnar Olofsson problemen med elektricitet, men också här känns det som om resonemanget kunde förtydligas. För det första har Israel absolut ingen skyldighet att förse Gaza med el eftersom det råder krigsstillstånd mellan Israel och Hamas, som styr på Gaza. 

Civila kraftverk är legitima militära mål i en väpnad konflikt, och har nyttjats flitigt av västländer i de flesta senaste konflikter. Israel har naturligtvis ingen skyldighet att förse en fiende som önskar landets utplånande med infrastruktur för dess fortsätta kamp. Hamas har möjlighet att få elektricitet från både Egypten och Qatar, som senast erbjudit sig. Qatars sändebud,  Muhammad al-Amadi,  har nyligen exempelvis skyllt bristen på elektricitet på den  palestinska myndigheten.

Det finns en väldigt enkel lösning på Gazas problem. En lösning som världssamfundet delar: Erkänn ingångna avtal, ta avstånd från våld, erkänn Israels rätt att existera  och blockaden bryts. Svårare än så behöver verkligheten inte vara.

Martin Blecher

Insändare publicerad i Borås Tidning 22 februari 2017

Fler artiklar