Apartheidmotionen har åsamkat Svenska kyrkan stor skada. Då är det knappast läge, att som Wanja Lundby-Wedin (S) och andra kyrkliga företrädare i sina repliker på min debattartikel, låtsas som om det som skett inte hänt och vränga ord. 

Genom kyrkomötets apartheidbeslut har många ögon öppnats för att någonting inte står rätt till i Svenska kyrkan. Det var apartheidmotionens Israelfientliga innehåll som fick samtliga biskopar, utom ärkebiskop Antje Jackelén, att efter kyrkomötet gå ut och kraftfullt ta avstånd från den. Det var apartheidmotionen som fick Judiska centralrådet och andra judiska organisationer att rikta svidande kritik mot kyrkans ledning

Apartheidanklagelsen mot Israel har en historia. Upprinnelse står att finna under kalla kriget, då Sovjetblocket tillsammans med islamistiska rörelser sökte utvidga begreppet apartheid för att svärta ned demokratiska stater. Syftet med att måla upp Israel som en pariastat är att landet ska frysas ut ur världssamfundet

Nästa steg skedde i början av 2000-talet, då den antisemitiska bojkottrörelsen BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) bildades. Apartheidanklagelsen mot Israel är BDS- rörelsens redskap för att få stöd och legitimitet för att totalbojkotta Israel. BDS-aktivister kan uttrycka att Israel ska svältas ut. BDS sprider antisemitisk propaganda, där judar exempelvis framställs som hundar. 

Antingen är Lars Hedlin, Sune Fahlgren – själv aktivist i Kairos-Palestinanätverket –, Tomas Andersson och Stefano Foconi samt Kerstin Dahlberg och andra som replikerat omedvetna om bakgrunden, blundar för den eller, helt enkelt, sympatiserar. 

Tomas Andersson och Stefano Foconi skriver i sin replik alldeles riktigt att all kritik av Israel inte är antisemitism. Det är just var gränsen går mellan kritik och den fientlighet som tippar över i antisemitism som definitionen av svenskgrundade IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance) ringar in. 

Wanja Lundby-Wedin påstår i sin replik felaktigt att Svenska kyrkan inte samverkar med BDS, men hon anser samtidigt att BDS´aktivism är legitim. 

Svenska kyrkans systematiska samarbete med BDS har pågått under lång tid. Nätverket Kairos-Palestina, som kyrkan är djupt involverad i, är BDS´ kyrkliga verktyg. Kairosdokumentet, som kyrkan spridit sedan 2012 och som gett upphov till en mängd aktiviteter, uppmanar till totalbojkott av Israel och proklamerar att palestinsk terrorism är frihetskamp. 

Låt mig för tydighetens skull ge ytterligare ett axplock av kyrkliga aktiviteter: 

● År 2013 bedrev Svenska kyrkan en julkampanj för bojkott. På kyrkans officiella hemsida låg en kampanjsida med förslag på politiska aktiviteter som affischering och spridning av pamfletter. Där fanns färdigt material att ladda ned som brev till branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel och punktlistor att dela ut i butiker. Kairosdokumentets uppmaningar ledde således snabbt till konkret aktivism mot Israel. Inga andra länder än Israel har varit föremål för denna typ av kyrkliga kampanjer. 

● År 2014 besökte tidigare ärkebiskop Anders Wejryd, tillsammans med representanter för BDS, terrororganisationen Hamas´ ledare Ismail Haniya i Gaza. Hamas vill utplåna Israel, är Muslimska brödraskapets väpnade gren och har av Amnesty anklagats för krigsbrott mot den egna befolkningen. Det är oacceptabelt att Svenska kyrkans ledning odlar kontakter med Hamas och BDS. 

● Julen 2014 spred Svenska kyrkans officiella hemsida Kairos-Palestinanätverkets dokument ”Christmas Alert”. Juldokumentet innehöll en av de vanligaste antisemitiska föreställningarna, den om en illasinnad judisk lobby och världskonspiration. Svenska kyrkan spred således antisemitisk propaganda. 

Apartheidbeslutet är toppen på ett isberg. Kyrkans stöd, såväl ekonomiskt som på andra sätt, till extrema grupperingar behöver kartläggas och resultera i en vitbok. 

Apartheidmotionen sanktionerades av Socialdemokraterna. Gruppledaren i kyrkomötet Jesper Eneroth, som är vice ordförande i S-organisationen Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), och den socialdemokratiska partiledningen behöver nu offentligt förklara hur de kan driva en Israelfientlig linje i kyrkan samtidigt som partiet påstår sig verka mot antisemitism och för goda relationer med Israel. 

Palestinierna förtjänar ett engagemang som är balanserat och realistiskt. De Palestinaaktivister som tagit till orda i replikerna visar prov på motsatsen. 

Västerländska kyrkliga aktivister intar extrempositioner som skapar polarisering och oförsonlighet. Att partier använder Svenska kyrkan som arena och instrument för politisk aktivism måste upphöra och kyrkan äntligen bli fri. 

Annika Borgs slutreplik publicerades i Dagens Nyheter den 18 januari. Ett tack riktas till Annika Borg som gett tillstånd till artikeln publiceras här. 

Fler artiklar