Hela 90 procent av judarna i Europa anser att antisemitismen har tilltagit de senaste fem åren. De alarmerande siffrorna presenteras i en ny studie från EU:s byrå för mänskliga rättigheter, som Sveriges Radio berättade om i veckan (10/12). Enkäten har gått ut i de tolv EU-länder där 96 procent av Europas judar bor, och är den största någonsin i sitt slag. Över 16 000 europeiska judar har svarat på frågorna. Det finns därmed anledning att ta undersökningen på stort allvar.
Tecknen i skyn har varit tydliga för alla som har levt med åtminstone halvöppna ögon. Jewish Agency konstaterade redan i januari 2016 att drygt 8 000 judar lämnade Frankrike 2015.
I Sverige – och inte minst i Malmö – vittnar judar om trakasserier, verbala påhopp, vandalism och tilltagande rädsla. För bara ett år sedan, i samband med firandet av Chanukka, attackerades synagogan i Göteborg av tolv män med brinnande föremål. En av de tre män som sedan dömdes för attacken har sin bakgrund i de palestinska områdena. En annan kommer från Syrien.
Och så sent som i somras, under Almedalsveckan, attackerades en medarbetare från Vänskapsförbundet Sverige–Israel av nazister i Nordiska motståndsrörelsen. Mitt framför näsan på politiker och journalister.
Även om antisemitismen har varit synlig under lång tid, är det likväl sorgligt när resultaten sätts på pränt. För resultaten är minst sagt sorgliga att ta del av.
En tredjedel av Europas judar har utsatts för trakasserier minst en gång det senaste året. En lika stor andel – en tredjedel – vågar inte bära judiska attribut och visa offentligt att de är judar. 50 procent är rädda för att utsättas för verbala hot och förolämpningar. 40 procent av Europas judar är rädda för fysiskt våld.
I Frankrike är situationen extrem. Hela 88 procent av de franska judarna berättar i enkäten om vandalisering av judiska byggnader, institutioner och begravningsplatser. 91 procent (!) av Frankrikes judar har upplevt verbala hot och förolämpningar på gatan.
Mot bakgrund av den bild som framträder är det kanske inte så märkligt att judar lämnar Europa. Men det är däremot djupt besvärande för alla oss andra att vi låter detta ske. Hur kan vi passivt se på medan judar drivs på flykt från Europa, bara en knapp mansålder efter att sex miljoner brutalt mördades i Förintelsen? Passiviteten är påfallande, med tanke på vad vi vet – både om historiens illdåd och om vår tids antisemitism.
Läget är alarmerande. Antisemitismen är inte bara omfattande; den tilltar dessutom i styrka. Judar är rädda för att gå ut, för att vistas i sina lokaler, för att bära judiska attribut. Rädda för att leva som judar. Rädda för att leva som vanliga människor. Det är inte rimligt att vi andra förväntar oss att judarna själva ska åtgärda problemen. Det krävs av oss andra att vi sätter hälarna i backen och säger: Enough is enough! Framtida generationer kommer att hålla oss ansvariga om vi tiger och sitter stilla, när vi nu vet.
I en svensk undersökning från 2016 konstaterade forskarna Lars Denick och Karl Marosi att Sveriges stora problem är den ”Israel-härledda antisemitismen”. Judar hålls helt enkelt ansvariga för staten Israels göranden och låtanden, verkliga såväl som påhittade.
Vill vi bekämpa antisemitismen i Sverige behöver vi därför bemöta det lågintensiva Israelhatet, det hat mot staten Israel som sprids i nyhetsartiklar, ledartexter och sociala medier. Och som också verkar finnas på högsta politiska nivå. När Israel bedöms efter en måttstock och andra länder efter en annan, är det i sig ett uttryck för antisemitism. Men det ger dessutom näring åt ett utbrett Israelhat, som andra grupper tar som intäkt för att attackera judar och vandalisera deras egendom.
Det är hög tid att vi öppnar ögonen och med kraft agerar mot den tilltagande antisemitismen.
Lukas Berggren
Ledare publicerad i Världen Idag 13 december 2018
Se även: Sverige motsatte sig nyligen en viktig EU-deklaration mot antisemitism med motiveringen att den även borde ta upp islamofobi.
EU nations commit to fighting anti-Semitism
"The two main objectors were Sweden, which requested the addition of a reference to Islamophobia, not just anti-Semitism—a demand that was rejected (the document does state that EU countries are determined to prevent and combat anti-Semitism as well as all forms of racism, xenophobia, intolerance and discrimination)—and Spain, which had a more general opposition to the document, but came around ultimately."
https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5421069,00.html