Det går att argumentera för att dagens israeliska och palestinska politik är, och har under en lång tid, varit illavarslande med förödande konsekvenser för tvåstatslösningen och bägge folkens rätt till nationellt självbestämmande och självständighet. Att som Amnesty ifrågasätta Israels karaktär och definition av sig själv är inte bara ett angrepp mot Israel, utan mot nationalstaten som idé och realisation.

Nationalstaten som fenomen är uppbyggd kring tanken om en nation och en majoritetsbefolknings nationella identitet.

Amnesty släppte idag en rapport där man åberopar att Israel bedriver apartheid. Man menar att Israel sedan 1948 har bedrivit en explicit policy som går ut på att etablera och upprätthålla en judisk demografisk hegemoni. Läser man rapporten framgår det att Amnesty önskar att avveckla den judiska karaktären av nationalstaten.

Utelämnar historia

Med Amnestys rapport öppnas flera intressanta aspekter upp för diskussion.

Amnesty utelämnar en 2000 årig historia och kontext där judar, som individer och som folk, förföljdes och mördades inte för att de gjorde utan utifrån för vad de är.

Anledningen till att staten Israel återbildades med mål att ha en judisk karaktär var för att juden kastades likt en boll mellan världens nationer och förvägrade honom emancipation. Det kulminerade också med att en tredjedel av Europas judar mördades under Förintelsen.

Amnestys utevaro av kontext är häpnadsväckande. Amnesty verkar ha problem med Israels etnoreligiösa status. Ett konkret exempel är att ingenstans nämns att FN:s delningsplan inbegrep just delning av det brittiska mandatet i en judisk och en arabisk stat och att araberna sade nej till detta förslag. Det blir här tydligt att Amnestys problem har att göra med dels Israels politik men kanske framförallt också utifrån vad Israel är, och karaktäriserar, sig som.

I alla nationalstater uppstår en majoritets versus minoritetsdynamik där majoritetens roll är att anpassa minoriteten och minoritetetens roll är att anpassas efter majoriteten. Människor som kommer till Sverige anpassar inte andra att lära sig deras språk. De förväntas istället att lära sig landets språk dit de kommer. Varje nationalstat har sin särprägel.

Vidare finns det idag ett 20-tal nationer som definierar sig som kristna och ett 20-tal som definierar sig som muslimska. Även här uppstår en majoritet/minoritetsdynamik. I stort sett varje nationalstat bedriver vad Amnesty refererar till som ”demografisk hegemoni”. Men etnocentriska och etnoreligiösa stater är inget Amnesty lägger fokus på. Förutom riktat en stat.

 

Utelämnar försök till fredsuppgörelser

Man kan, ska, och, bör kritisera Israel för att ha bedrivit politik som försvårat en lösning på konflikten. Samtidigt är det intellektuellt ohederligt och förslappande att inte ta upp de fredsförsök och möjligheter som funnits att faktiskt dela territoriet. Det är tydligt varför Amnesty utelämnar detta. Det passar nämligen inte in i deras narrativ. Vid upprepade tillfällen har det funnits konkreta förslag på bordet hur konflikten ska kunna lösas.

 

Utelämnar säkerhetssituation

Man kan kritisera Israels säkerhetsåtgärder, vägspärrar och barriär. Det är fullt legitimt att ta upp kritik mot viss placering av detta. Dock blir det lite svårt om man konsekvent vägrar att se samband mellan mindre antal dödade på den israeliska, såväl som på den palestinska sidan, och barriären.

Alla de som minns det andra palestinska upproret minns också sprängningar mot bussar, caféer, diskotek och restauranger med kraftiga israeliska vedergällningar som en följd. 

      

Arabers tillfredställelse med Israel passar inte Amnesty

Lagom till Israels 69 årsdag genomfördes en undersökning som visade på att bland landets israeliska araber var 69 procent nöjda med livet i Israel. Motsvarande siffra för de judiska israelerna låg på 43 procent.

Amnestys rapport visar att många människor, och stater därtill, har rätt att definiera sig, och sin stat, själva. Inte det judiska folket. Historien borde ha lärt Amnesty att utevaron av en judisk stat också är utevaron av en judisk civilisation.

 

Fler artiklar