Det har höjts röster för att Israel har en legal skyldighet att vaccinera palestinier som lever under den palestinska myndighetens kontroll på Västbanken och på Gazaremsan. Men någon sådan skyldighet finns inte, skriver Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Från början gjorde den palestinska myndigheten klart att man inte ämnade söka vaccin från Israel och att de var fullt kapabla att ta hand om sin egen befolkning.

Israels relation till palestinierna är primärt styrd genom Osloavtalet, ett avtal som skapade den palestinska myndigheten och delade upp befogenheter mellan parterna. I Osloavtalet stipuleras följande: ”Ansvaret i frågan om hälsa på Västbanken och i Gaza ska överföras till den palestinska sidan, inklusive hälsoförsäkringssystemet.”

Benämning ”överföra” betyder att Israel ger upp dem. Man har dem inte längre i samband med att Oslo skrevs under. Det vore alltså en överträdelse av Israel att blanda sig in i hälsofrågan. Allmän hälsa inkluderar naturligtvis vaccin.

Kritikerna hävdar att Osloöverenskommelsen var en interimsöverenskommelse som var tänkt att bestå i fem år. Det är riktigt. Men parterna till avtalet fortsätter applicera avtalet och betraktar det som legalt bindande.

Låt oss nu gå till nästa legala forum som kritiker mot Israels vaccineringspolicy ofta använder sig av. Fjärde Genèvekonventionen, en konvention som bland annat tar upp ockupation efter krig.

Det är tveksamt om detta argument går att användas. Avtal mellan parterna själva ersätter fjärde Genèvekonventionen.

Vidare bör man fråga sig huruvida Genèvekonventionen (om Osloavtalet inte fanns) går att applicera på område A och B på Västbanken där palestinska myndigheten har sin regering och utövar kontroll. Men om man vill anse att Genèvekonventionen är av betydelse i detta fall så kan man läsa den.

Mellan Israel och den palestinska myndigheten bedrivs inget krig och heller inget fientligt tillstånd. Under avsnittet Början till slutet Artikel 6 (fjärde Genèvekonventionen) står: När det gäller ockuperat territorium, ska tillämpandet av nuvarande konvention upphöra ett år efter att militära operationer har avslutats.

Efterföljande stycke lyder: Den ockuperande makten ska emellertid vara bunden, under ockupationens varaktighet, i den utsträckning sådan makt utövar regeringens funktioner på ett sådant territorium, enligt bestämmelserna i följande artiklar i denna konvention: 1 till 12, 27, 29 till 34, 47, 49, 51, 52, 53, 59, 61 till 77, 143.

Provisionerna om allmän hälsa finns under artikel 56, alltså inte en artikel nämnd i ovanstående.

Sverige tillhör idag en betydande majoritet av stater som erkänt Palestina som stat. Utifrån de kriterier som föranledde erkännandet av Palestina (kontroll över territorium, en regering, och en befolkning) vore det ju konstigt om man erkänner något som bara har massa rättigheter man kan utkräva från andra, men inga skyldigheter och förpliktelser som andra kan utkräva från dem.

En pandemi och andra gränsöverskridande problem är något som i förlängningen förstärker bandet nationer emellan och lägger grogrund för ökat samarbete mellan folken. Då är det ännu mer angeläget att ansvarsområden redogörs och förkunnas på ett adekvat sätt.

Lars Adaktusson
Ordförande Vänskapsförbundet Sverige Israel

Martin Blecher
Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige Israel

Debattartikel införd i Dagens Arena 19 mars 2021


Fler artiklar