Anf. 23 Sofia Damm (KD)

Herr talman! Det är viktigt med bred samsyn i utrikespolitiken, men vi kristdemokrater har förgäves efterlyst en mer balanserad och mindre Israelfientlig politik från regeringens sida.

Problemet är att också i förra årets utrikespolitiska debatt bedyrades det från regeringens sida att handen är utsträckt till Israel. Men att ständigt sälla sig till den skara av FN-länder som i resolution efter resolution bara kritiserar Israel är inte att sträcka ut en hand; det är snarare att peka finger.

Det är som att regeringen lever kvar i tron att en lösning på den palestinsk-israeliska konflikten är nyckeln till fred i hela Mellanöstern. Så är det naturligtvis inte. Sanningen är ju att nästan alla kriser i Mellanöstern saknar koppling till Israel.

Däremot har nästan alla kriser i Mellanöstern koppling till Iran. Det är den blodiga kampen mellan olika muslimska grupper och den iranska regimens maktambitioner och stöd till våld och terror som utgör de verkligt allvarliga hoten mot Mellanösterns stabilitet.

Så varför är det bara Israel som av Sverige placeras på de anklagades bänk? Varför väljer regeringen att vara så tyst gentemot regimen i Iran? Den iranska regimen bär ansvaret för att Asad sitter vid makten i Syrien. Det är en regim som göder och beväpnar Hamas och Hizbullah.

Herr talman! Det är inte förvånande att det iranska folket protesterar. Mullorna bryr sig mer om att upprätta arabiska vasallstater än att förse sitt folk med det mest grundläggande. Vad som däremot förvånar mig är att utrikesministern inte kunnat visa ett starkare stöd för de människor som nu reser sig mot förtrycket: kvinnor som kastar av sig sina slöjor. Detta om något, herr talman, borde en regering som säger sig vara feministisk faktiskt också fokusera på.

Anf. 24 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Herr talman! Det är för det första helt enkelt inte sant att vi pekar finger åt Israel. Ihop med samtliga EU-länder och en majoritet av FN:s länder har vi ställt upp på resolutioner som är mycket tydliga: Vägen framåt är inte fortsatta bosättningar, demoleringar och den typ av utspel som USA gjorde om att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Detta är inte vägen mot en tvåstatslösning. Vi har lojalt ställt upp på tanken om en tvåstatslösning och fortsätter att hävda den. Vi är en vän till Israel, och vi har aldrig gjort annat än att sträcka ut handen till Israel. Detta är väldigt viktigt. Vi står inte på den ena eller den andra sidan. Vi måste stå på fredens och tvåstatslösningens sida och hitta en väg framåt.

Jag var den första utrikesminister som faktiskt uttalade sig om Iran och det som hände efter det folkliga upproret. Det är klart att frågan om skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter är central i vår relation med Iran. Vi tar upp, påpekar och påverkar situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, till exempel när det gäller rättsväsendet och nu förstås dödsstraffet. Detta är ständigt på vår dagordning i våra kontakter med Iran. Så ingen kan säga att jag har varit tyst när det gäller Iran. Jag var den första utrikesminister som gjorde uttalanden.

Anf. 25 Sofia Damm (KD)
Herr talman! Tack, Margot Wallström, för svaret! Jag tycker att det är ett mycket märkligt sätt att visa Israel vänskap. När det gäller Iran kallar man till presskonferens och meddelar att man känner oro för det som händer. Nej, det är inte att vara tillräckligt tydlig mot regimen i Teheran.

Herr talman! För fjärde året i rad presenteras en utrikesdeklaration utan att religionsfrihet nämns. Jag förstår mig inte på det ointresset. Religiösa grupper förföljs världen över, och i januari presenterade organisationen Open Doors sin årliga rapport över de 50 länder där förföljelsen av kristna är som allra värst. Det är skrämmande läsning.

Vi kristdemokrater vill exempelvis inrätta en ambassadör för religionsfrihet, en frihet som är på stark tillbakagång. Hur summerar utrikesministern denna mandatperiods arbete med just religionsfrihetsfrågan? Jag summerar det med ett totalt ointresse.

Anf. 26 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Herr talman! Vi tillsatte faktiskt ett särskilt sändebud för arbetet mot antisemitism och islamofobi och för religionsfrihet, för att skapa interreligiös dialog och se efter religiösa minoriteters rättigheter. Det arbetet inkluderar förstås också kristna.

Det har funnits en relevant kritik från Kristdemokraterna angående sändebudets titel; den tar vi till oss. Men vi har gjort massor med aktiviteter och har ständigt seminarier och möten även på UD för att se till att väcka dessa frågor. Vi har inte varit inaktiva utan precis tvärtom. Glädjande nog hjälper ni också till att väcka debatten här i kammaren, och vi har återkommande debatter om denna viktiga fråga: respekten för alla människors tro och religionsutövning. Detta är viktigt att fortsätta hävda.

Ur riksdagens utrikespolitiska debatt 14 februari 2018


Direktlänk till Margot Wallströms inledande utrikespolitiska deklaration

Fler artiklar