Tre månader efter att den palestinsk-amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh dödades i Jenin har Israel gått ut med information om att hon sannolikt dödades av israelisk eld.
De israeliska försvarsstyrkorna (IDF) uttalade sig under måndagen: ” Det är hög sannolikhet att Shireen oavsiktligt träffades av de israeliska försvarsstyrkornas vapeneld som avfyrades mot misstänkta identifierade som beväpnade palestinska milismän, under eldväxling där livshotande, utbredda, urskillningslösa skott avfyrades mot IDF-soldater.”
Kommittén för att skydda journalister ansåg att Israels undersökning var otillräcklig samt att slutsatsen om skuld kom för sent.
Två saker sticker ut i efterspelet kring Shireen Abu Aklehs död.
1). Vad som händer i Israel och i de palestinska territorierna kommer alltid att bevakas hårdare, ställas andra krav på/mot än andra konflikthärdar. Enligt International Federation of Journalists har 2.658 journalister dödats mellan 1990 och 2020 när man har rapporterat i krigszoner.
Svenska journalistförbundet ställde sig bakom en anmälan om krigsbrott som Internationella Journalistfederationen gjort till Internationella brottsmålsdomstolen rörande Shireen Abu Akleh.
Det ska ställas mot bakgrund av att man teg och tillät Bernt Renauds (dödades i Ukraina) , Pierre Zakrezewskis (dödades i Ukraina), Oleksandra Kuvishinovas (dödades i Ukraina) och Danish Siddiquis (dödades i Afghanistan) död passera obemärkt förbi.
Att det som händer i Israel och i de palestinska territorierna bevakas hårdare gör det viktigare för Israel att se över vad man kan lära sig framöver.
Det kan röra sig om annorlunda genomgång av information före man förbereder en insats.
Israel har blivit skickliga när det kommer till precisionsattacker och att delge underrättelseinformation till de stridande vid frontlinjen. Detta är en del av IDF:s Momentum five year plan.
Israel tillhör de länder som ligger i framkant när det kommer till användande av artificiell intelligens och nya sensorer med mera för att identifiera hot och neutralisera dessa.
Samma teknologi används också för att undvika att skada civila. Israeliska soldater är vana att strida i urbana miljöer.
Landet har utvecklat långgående teknologi för att undvika skada civila I dessa komplexa stridsområden.
Konkret exempel på detta är inte bara att använda teknologi som separerar vad som är ett hot mot vad som inte är ett hot. Det kan också vara teknologi som känner av ens måltavla och utifrån detta hittar rätt typ ammunition för att neutralisera målet.
Ambitionen är att det mest precisa system ska nyttjas. När civila är i närliggande hem har en militär inte råd att pulverisera ett lägenhetskomplex för att slå ut en lägenhet där det konstant beskjuts från.
Kraven på krigsföringen ändras hela tiden.
Operationerna som genomförs av IDF genererar generellt att få civila skadas. Men vad händer när civila skadas? Målet för Israel är att inga civila ska skadas. När civila skadas bör Israel veta skyndsamt när något inte gått som planerat. Strax efter skjutningen av Shireen Abu Akleh fanns det indicier på att skotten kunde ha avlossats från Israel.
Israel är naturligtvis vaksamma, och känsliga att ta på sig ansvar. Detta främst utifrån det faktum att Israel under decennier har beskyllts för saker som palestinier begått själva (felriktade raketer, ”massakern” i Jenin 2002 etcetera).
Jag återkommer det som jag skrev inledningsvis. Som statistiken visar, från International Federation of Journalists, hamnar journalister och civila i korseld.
I fallet med Shireen Abu Akleh är det inte klarlagt om det var ett misstag som inträffade bortom protokoll. Sköt en soldat utan att titta på måltavlan? Om man sköt tillbaka mot ett uppfattat hot, vad var hotet?
Det Israel kan lära sig av är den uppdatering av information soldater får innan man går in i ett befolkat område som kan förbättra soldaternas precision och kontroll av eldgivning. Vilka underrättelser kan ges rörande civilas närvaro och journalisters?
Journalister är civila. Det är dock sannolikt att när journalister är närvarande använder militanta dem som skydd och utnyttjar deras närvaro.
2) Israel slåss mot desinformation och verkar ha tagit lärdom av det
Tidigare incidenter och operationer visar på att det sprids mycket desinformation.
Den information som inte är desinformation, utan omedveten felinformation gör också den stor skada eftersom rättelse sällan görs. När och om, en rättelse görs står den inte i proportion till uppmärksamheten den felaktiga informationen bidrog med från början.
Israel var tidigt ute med information om att eldstrider mellan israeliska soldater och palestinska militanta hade ägt rum. Man gick ut med information att Shireen Abou Akleh kunde ha träffats av israeliska soldater såväl som av kulor från andra sidan. Vidare beslöt man sig tidigt för att dels öppna en egen utredning av incidenten och att dels delge information med utomstående.
Att Israel från början var publika med att man hade tvivel om vem som sköt, och var kulorna kom ifrån, är också ett tecken på ökad medvetenhet om att Israel insett behovet av att utveckla sig på flera fronter. Men fortfarande finns saker att lära.