När man bor i väst, blir man matad med information om Israel som, med några ädla undantag, är extremt kritisk mot Israel. Om det är fråga om bosättningar, säkerhetsmuren eller israeliska militära operationer spelar mindre roll; kritik kommer lika säkert som tranbär i september. Vad man också kan vara helt övertygad om, är att de mer djuplodande orsakerna till Israels agerande inte kommer att presenteras i sin fullhet. Av den anledningen är det viktigt att stanna upp då och då och påminna sig själv och andra om den verklighet som Israel lever i. Risken är annars att vi tror att vår egen skandinaviska fridfulla vardag är standard för resten av världen. Förra veckan var ett tydligt bevis på att så inte är fallet för Israel.


Förra onsdagen sa Hamas relativt nya ledare i Gaza, Yahia Sinwar, att Israel bör akta sig för att ”vidta åtgärder” mot Gaza. Om de gör det kommer Hamas att ”krossa Israel” om det blir nödvändigt. (Han använde faktiskt de orden.) Sinwar skröt om att terroristorganisationen han leder byggt inte bara tunnlar, utan också underjordiska städer. De är tänkta att användas mot israeliska soldater om det skulle bli så att Israel bestämmer sig för att det återigen är nödvändigt med en markoperation för att få slut på raket- och terrorangreppen från Gaza. Israel bygger nu en fyrtio meter djup, underjordisk mur för att förhindra terrortunnlarna från att passera in i Israel. Det är möjligen en av de ”åtgärder” Sinwar hade i åtanke.

I söndags uttalade en annan terroristledare sig mot Israel under det att hans organisation, Hizbollah, firade vad de anser vara sin seger över Israel i andra Libanonkriget 2006. Hassan Nasrallah hotade, ännu en gång, med att hans missiler kan nå hela Israel. Han rekommenderade cyniskt Israel att avveckla kärnreaktorn i Dimona. Medan han skröt om Hizbollahs styrka, sade Nasrallah att Israel kommer att drabbas av en mycket större förlust än 2006 vid ett eventuellt nytt krig. Hizbollah definieras som en terroristorganisation av både EU och USA och organisationen har tillgång till mer än 130 000 raketer. Det är mer än alla 27 Natoländer tillsammans, USA exkluderat. Deras uttalade mål är att använda raketerna mot Israel. Hizbollah stödjs och finansieras av Iran.

Syriens ledare, som fortfarande anser sig vara landets president, Bashar al-Assad, höll också ett tal i söndags. Mannen som är ansvarig för morden på hundratusentals av sina egna medborgare, tackade sina sponsorer och medhjälpare, Iran, Ryssland, Hizbollah och Kina, eftersom deras stöd ”gjorde vår framgång på marken större och krigsförlusterna mindre”. Samtidigt påpekade han att Syrien stödjer de palestinska araberna och ser deras kamp mot Israel som ett centralt syriskt intresse.

Lägg till detta Irans atomvapenprogram och deras uttalanden om att Israel måste utplånas, Turkiets pågående fjärmande från väst och närmande till Ryssland och Iran, och det palestinska självstyrets hatkultur som uppmuntrar till terror, så får man en bild av den hotnivå israelerna lever under.

Israel har självfallet inga planer på eller intresse av att invadera varken Gaza, Libanon eller Syrien, men de har ett uppenbart intresse av att leva i säkerhet. Att ha kontroll över Judeen och Samarien (Västbanken) stärker de möjligheterna; säkerhetsmurarna och militära punktoperationer mot de olika terrornätverken bidrar också till detta. Alla dessa säkerhetsåtgärder kostar hundratals miljarder kronor, pengar som Israel behöver till annat, men säkerhet, överlevnad, måste gå först.

Det är detta som är Israels vardag, detta är kontexten bakom nyheterna. När kontexten, sammanhanget, tas bort, kan man skapa en alternativ bild. Ställ dig själv frågan: I vilka av de medier jag vanligtvis brukar följa har jag hört om Sinwars, Nasrallahs och Assads tal? Svaret är mest troligt: Inga. Därför säger dessa ledares hot dig ingenting eller har någon påverkan på dig. Men israelerna hörde terrorledarnas hot – och de agerar därefter. Genom att ta bort kontexten har man avlägsnat sympatin med och förståelsen för Israel.  

Israelerna får ofta höra att de som strävar efter fred bygger broar, inte murar. Israel försöker kontinuerligt bygga broar och kommer att fortsätta med detta. Men med grannar som Hamas, Hizbollah, Syrien och Iran är man tvungen att samtidigt bygga murar. Utan dem skulle det inte finnas några israeler kvar som kunde bygga broar.

Roar Sörensen

Israelkommentar publicerad i Världen idag 23 augusti 2017

Fler artiklar