Associationsrådet EU-Israel träffades i Bryssel i början av oktober efter ett avbrott på tio år under vilket ingen politisk dialog mellan de två parterna var möjlig.  


Den israeliska sidan var optimistisk före mötet och beskrev det som ett "betydande diplomatiskt framsteg som återspeglar förbättringen i Israels förbindelser med EU under det senaste året". Associationsrådet är det högsta organet i förbindelserna mellan Israel och EU och behandlar hela skalan av deras kontakter.

Israels ambassadör till EU och Nato, Haim Regev, sa till The Brussels Times att "Vi ser fram emot de många möjligheter som kommer att följa efter mötet, som godkännande av partnerskapsprioriteringar, samarbete i globala frågor som klimat och energi, förbättring av handelsavtal, deltagande i fler EU-program, förbättring av vår politiska dialog med mera." 

I en debattartikel i Euractiv utvecklade han resonemanget (https://www.euractiv.com/section/global-europe/opinion/time-for-a-new-momentum-to-eu-israel-relations/).

Från EU:s sida uttrycktes också optimism före mötet men lade till politiska frågor på dagordningen.  EU radade upp samma frågor som Israel, såsom handel, klimatförändringar, energi, vetenskap och teknik, kultur, respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, religionsfrihet samt kampen mot antisemitism. 

Dessutom ville EU ville också diskutera fredsprocessen i Mellanöstern, "där EU hoppas kunna bygga vidare på det momentum som genererades vid FN:s generalförsamling".

Förväntningarna var därför höga på båda sidor om att mötet skulle bli givande och konstruktivt men det verkar för tidigt att bedöma om så verkligen var fallet. Mötet avslutades utan något gemensamt uttalande eller presskonferens. Ingendera sida svarade direkt på liknande frågor från The Brussels Times om huruvida mötet hade uppfyllt deras förväntningar.

I EU:s avslutande uttalande efter mötet listades endast de frågor som diskuterades under mötet utan att de viktigaste resultaten nämndes – förutom att mötet överhuvudtaget hade ägt rum. Men tydligen gjordes vissa framsteg under mötet som varade i två och en halv timme och täckte både bilaterala frågor och fredsprocessen i Mellanöstern.

Peter Stano, EU:s chefstalesperson för utrikesfrågor, sa till The Brussels Times att mötet tillförde energi till det bilaterala samarbetet under associationsavtalet: "Det var en chans att diskutera de många dimensionerna av partnerskapet mellan EU och Israel. Vi kom överens om att ytterligare fördjupa vårt samarbete.”

Han tillade att "Associationsrådet tillhandahåller också en viktig mötesplats för en uppriktig och konstruktiv diskussion om frågor som EU och Israel inte alltid är helt överens om, särskilt fredsprocessen i Mellanöstern, situationen i det ockuperade palestinska områdena och Iran och JCPOA (kärnkraftsavtalet med Iran)”.

Mötet hade planerats sedan förra året när en ny israelisk ”regering av förändring” ersatte Benjamin Netanyahus center-högerregering och åtog sig att vända ett blad i de spända relationerna med EU och att förbättra banden.

Datumet för mötet beslutade i samordning med Israel och efter att EU och dess medlemsländer hade definierat en gemensam EU-ståndpunkt. Redan i juli var det känt att det skulle bli extraval i Israel den 1 november och sedan dess har valkampanjen där hettat till.

Israels tillförordnade premiärminister Yair Lapid kunde inte komma till mötet på grund av det kommande valet och det spända läget på Västbanken och i östra Jerusalem. Han anslöt sig via länk till mötet medan den israeliska delegationen leddes av underrättelseministern Elazar Stern, en före detta general utan större diplomatisk erfarenhet.

Före mötet hänvisade EU-sidan i positiva ordalag till Lapids tal vid FN:s generalförsamling den 22 september. ”Ett avtal med palestinierna, baserat på två stater för två folk, är det rätta för Israels säkerhet, för Israels ekonomi och för våra barns framtid. Fred är ingen kompromiss. Det är det modigaste beslut vi kan fatta."

Man kunde tillägga att det naturligtvis också är det rätta för palestinierna. I sitt tal i FN sa Lapid att "trots alla hinder stödjer fortfarande en stor majoritet av israelerna visionen om tvåstatslösningen. Jag är en av dem." Han upprepade sitt engagemang för tvåstatslösningen i sitt tal via länk till associationsrådet men tillade att palestinierna måste få ett slut på terrorism och uppvigling.

EU:s ståndpunkt

Peter Stano, EU:s talesperson, bekräftade att båda sidor presenterade skriftliga uttalanden vid mötet. "Förutom en mycket bra diskussion utbytte båda sidor sina respektive skriftliga uttalanden."

Medan EU:s gemensamma ståndpunkt, som består av 54 stycken som sträcker sig över 16 sidor, publicerades efter mötet, nämnde det israeliska utrikesministeriet bara att ”det israeliska uttalandet betonar att Israel är en judisk och demokratisk stat och att Jerusalem är dess eviga och odelade huvudstad”.

I sin ståndpunkt upprepade EU "sitt grundläggande åtagande för Israels säkerhet" och ”fördömde kraftigt Hamas, Palestinska Islamiska jihad och andra terroristgruppers urskillningslösa raketuppskjutningar av Israel”.

Men EU fortsätter också att vara "djupt oroad över att ockupationen av det palestinska territoriet som började 1967 fortsätter till denna dag och anser att det fortfarande är av yttersta vikt att återställa en politisk horisont mot en tvåstatslösning". EU uppmanar Israel att ändra kurs i hanteringen av Gaza och situationen på Västbanken.

När det gäller tvåstatsfrågan bekräftade EU sin långvariga ståndpunkt. "EU är enat i sitt åtagande om att uppnå en tvåstatslösning ... som gör det möjligt för staten Israel att leva sida vid sida i fred, säkerhet och ömsesidigt erkännande med en oberoende, demokratisk, sammanhängande, suverän och livskraftig palestinsk stat, med Jerusalem som framtida huvudstad i båda staterna."

EU och Israel är alltså fortfarande splittrade ifråga den israelisk-palestinska fredsprocessen, som har gått i stå med risk för eskalering av konflikten och nya våldsutbrott.

Men när det gäller bilateralt samarbete innehåller positionsdokumentet en lång lista över områden där EU välkomnar ytterligare samarbete med Israel och ett "brett bilateralt partnerskap genom omfattande politisk dialog och samarbete i syfte att frigöra den fulla potentialen i förbindelserna mellan EU och Israel”.

I den nuvarande energikrisen, när EU behöver diversifiera sin energiförsörjning, ser man bland annat fram emot att stärka samarbetet med Israel om energi. Samarbete förstärktes i somras genom det trilaterala avtalet om samarbete rörande export av naturgas till EU, undertecknat med Israel och Egypten, efter EU-kommissionens president von der Leyens besök i Israel.

Det kom därför inte som någon överraskning att EU välkomnade återupptagandet av diskussionerna mellan Libanon och Israel om avgränsningen av deras maritima gräns i Medelhavet för att lösa en långvarig tvist om naturgasfält. 

Oppositionsledaren Netanyahu fördömde utkastet till fördrag om sjögränsen mot Libanon och hotade ett tag att upphäva avtalet om han skulle bli vald till premiärminister igen efter valet. I skrivande stund har dock Lapid-regeringen nästan enhälligt godkänt avtalet och skickat det till Knesset för kännedom.  Allt tyder på att Israel och Libanon kommer att skriva på avtalet inom kort.

Positionsdokumentet påminde också om EU:s förslag från 2013 om ett "oöverträffat paket av politiskt, ekonomiskt och säkerhetsstöd som skall erbjudas till och utvecklas med båda parter (israeler och palestinier) inom ramen för ett slutgiltigt fredsavtal". Samtidigt underströk EU att den framtida utvecklingen av förbindelserna också kommer att bero på israeliskt och palestinskt engagemang för en varaktig fred baserad på en tvåstatslösning.

Ur israelisk synvinkel är det positivt att EU välkomnade normaliseringen av förbindelserna mellan Israel och ett antal arabstater i regionen (Abrahamsavtalet). EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell underströk dock att det inte räcker. "Man måste också ha fred med palestinierna", sa han före mötet. "Visst är vi oense men vi tjänar på att prata om situationen."

"Israel vill ha fred som leder till säkerhet, inte fred som kommer att destabilisera Mellanöstern", sa Yair Lapid. Hans uttalande i FN om tvåstatslösningen var dock inte vidare konkret och kritiserades av hans koalitionspartners.

Ett polariserat Israel ställs inför ett dilemma. Den nuvarande situationen hotar dess långsiktiga framtid som en demokratisk stat med judisk majoritet. En tvåstatslösning skulle sätta stopp för den israeliska ockupationen av palestinska områden, men ju längre ockupationen pågår, desto mer osannolik förefaller lösningen. Å andra sidan är en enstatslösning ännu mindre realistisk och skulle inte tillfredsställa de nationella ambitionerna hos både israeler och palestinier.

Enligt professor Efraim Inbar, ordförande för Jerusalem Institute for Strategy and Security, är föreställningen att en judisk och en palestinsk stat skulle samexistera och leva i fred utbredd men verklighetsfrämmande.

"De palestinska och sionistiska nationella rörelserna är inte nära att nå en historisk kompromiss, och palestinierna har visat sig oförmögna att bygga en stat", skrev han nyligen i en debattartikel i Jerusalem Post.

En majoritet av israelerna brukade tro på tvåstatslösningen men inte längre enligt Inbar. Nyligen genomförda opinionsundersökningar visar att endast en tredjedel av judiska israeler stöder den lösningen. "Med återkommande palestinsk terrorism från Västbanken från år 2000 och Gaza, som blev en avfyrningsramp för tusentals missiler riktade mot civila israeler efter 2007, slutade de flesta israeler att tro att palestinierna är partners för fred."

"Nuförtiden är samarbete mellan demokratier viktigare än någonsin", underströk Josep Borrell. En försiktig slutsats efter mötet är att EU och Israel sannolikt kommer att utveckla sina förbindelser enligt ståndpunktsdokumentet samtidigt som fortsätter att notera sina politiska åsiktsskillnader, i synnerhet om det inte sker några framsteg i fredsprocessen.

Mose Apelblat
The Brussels Times

Fler artiklar