Med en smal marginal har partiet nu lyckats driva igenom att Svenska kyrkan ska undersöka om staten Israel gör sig skyldig till apartheid. Ett politiskt dikterat beslut som i chockvåg efter chockvåg väckt bestörtning, skriver Hans Wallmark.


Några riksdagspartier biter sig ännu fast i Svenska kyrkan. Andra som moderaterna har valt att lämna de val som arrangeras. Partipolitiken märks dock stundom smärtsamt tydligt. Inte minst i synen på Mellanöstern.

Socialdemokraterna försöker som regering tina upp relationerna med Israel. Samtidigt som protestplakaten städas undan på utrikesdepartementet bedriver samma parti i Svenska kyrkan hätsk propaganda mot den judiska nationen. Ytterst faller ansvaret tungt på Magdalena Andersson som partiledare.

Utrikesminister Ann Linde (S) har för en tid sedan besökt Israel och markerade önskan om att finna nya former för samarbete. Det är i grunden bra och välkommet. I och med den rödgröna regeringens ensidiga erkännande av Palestina 2014, utan förankring i riksdagen, trasade dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) sönder relationerna. Synar man S agerande över åren tillsammans med det ensidiga kritiserandet av Israel framträder ett mycket oroväckande mönster.

Med en smal marginal har partiet nu lyckats driva igenom att Svenska kyrkan ska undersöka om staten Israel gör sig skyldig till apartheid. Ett politiskt dikterat beslut som i chockvåg efter chockvåg väckt bestörtning. Till och med en del biskopar har nu i efterhand vaknat till liv och markerar avstånd och därmed kommit att ansluta sig till Karlstadsbiskopen Sören Dalevi som hade modet att argumentera emot före avgörandet.

Kyrkomötets beslut ”att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid” har kritiserats från flera judiska grupper.

I sin iver att peka finger åt Israel väljer Socialdemokraterna helt sonika att glömma bort grundläggande fakta. De miljontals israeliska araber som har medborgarskap har fulla rättigheter. Arabiska politiker sitter i Israels regering. Olika grupper arbetar sida vid sida inom akademin, vården och andra viktiga samhällsfunktioner. Alla israeliska medborgare åtnjuter yttrandefrihet och kan använda sina rättigheter att debattera och protestera – och gör det gärna i Mellanösterns demokrati.

Efter stridigheterna i somras mellan Israel och attackerande grupper från Gaza valde den numera återtagna socialdemokratiske ministern Annika Strandhäll i sina kommentarer att helt bortse från att terrorstämplade Hamas stod bakom ett dödligt regn i form av 4 300 raketer mot civila mål.

Socialdemokratiska företrädare har genom åren också gjort sig skyldiga till grova övertramp med antisemitiska förtecken. Under första maj-demonstrationen i Malmö 2019 skanderades ramsan ”Krossa sionismen”.

Malmös tidigare starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalus kontroversiella uttalanden ledde till att USA:s dåvarande president Barack Obama skickade sitt särskilda sändebud mot antisemitism, Hannah Rosenthal, till Sveriges tredjes största stad. Hennes kommentar var: ”Jag vet inte om han är okunnig eller vad han lärt. Jag vet inte vad som finns i hans huvud eller hjärta. Men jag vet att språket han använder är antisemitiskt. Och det är vad han kommer att bli ihågkommen för.”

Det är tydligt att Socialdemokraterna har stora svårigheter med att fördela skuld och ansvar. Både i själva frågan om konflikten mellan Israel och Palestina, och bland S-företrädare. Israel som anfalls har en självklar rätt att försvara sig. Övertramp bland ledande socialdemokrater slätas allt som oftast över.

Att ensidigt rikta kritik mot Israel inte bara polariserar och, som i fallet med kyrkomötet, riskerar att skada relationerna mellan judiska församlingar och Svenska kyrkan. Vad som sker underminerar utrikesminister Ann Lindes försök att återupprätta banden mellan Israel och Sverige.

Det Socialdemokraterna lyckats åstadkomma i Svenska kyrkan är inget misstag. Utöver själva den skadliga politiseringen av kyrkan i sig är det uttryck för det Israel-hat som odlas på sina håll och som S-ledningen inte verkar vilja göra upp med. Det är illa.

Hans Wallmark

Riksdagsledamot (M) och utrikespolitisk talesperson

 

Hans Wallmarks artikel  publicerades i Nya Wermlands Tidningen den 22 januari. 

Fler artiklar