EU:s utrikeschef, Josep Borell, presenterade nyligen ett slutligt kompromissförslag för en återgång till det nukleära avtalet med Iran som USA drog sig ur under förre president Trump 2018.
Det nukleära avtalet, eller Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA). som undertecknades 2015 mellan Iran å ena sidan och USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland a andra sidan, syftade till att stävja Irans nukleära program åtminstone fram till 2030 och hindra landet från att utveckla kärnvapen i utbyte mot att de ekonomiska sanktionerna hävdes.
År 2018 drog sig Trump-administrationen ensidigt ut ur avtalet, uppmuntrad av Netanyahus regering i Israel, och återinförde sanktionerna mot Iran. Detta hade emellertid motsatt effekt på Iran, som lyckades motstå sanktionerna, återupptog anrikningen av uran upp till nivån av 60 % eller högre, och vid det här laget har förkortat tiden för att utveckla ett kärnvapen till ett antal veckor.
Efter att Joe Biden valdes till USA:s president återupptogs samtalen i Wien i juni förra året om att återuppliva kärnkraftsavtalet. De har fortsatt fram tills nu med vissa avbrott. Samtalen samordnades av EU:s utrikespolitiske chef som nyligen presenterade ett kompromissförslag. Han räknar med att få svar från berörda parter mycket snart.
Hans talesperson, Peter Stano, förklarade för The Brussels Times att kompromissen i grund och botten handlar om en fullständig återgång till JCPOA – ett upphävande av de amerikanska sanktionerna och ett stopp för och upphävande av de åtgärder som Iran har vidtagit sedan USA drog sig ur avtalet. Dessa åtgärder har lett till att landet överskrider de gränser som föreskrivs i JCPOA när det gäller anrikning och annan kärnteknisk verksamhet
Irans officiella nyhetsbyrå (IRNA) sade förra veckan att Iran kan komma att acceptera förslaget. Enligt nyhetsbyrån, som citerar en oidentifierad iransk diplomat, är “EU:s förslag är acceptabla förutsatt att de ger försäkringar till Iran inom en rad områden relaterade till sanktioner och skyddsåtgärder” så väl som pågående frågor om inspektioner av Internationella atomenergiorganet (IAEA)
Iran vill framför allt ha försäkringar från USA om att en annan amerikansk administration inte kommer att dra sig ur det nya avtalet och införa sanktioner på nytt som Trump gjorde.
En avgörande fråga i en ny överenskommelse är de så kallade tidsfristsklausulerna (solnedgångklausulerna) – tidpunkterna då Irans förpliktelser löper ut. EU:s före detta utrikeschef Federica Mogherini, som spelade en viktig roll i i det ursprungliga avtalet 2015, underskattade betydelsen av tidsfristsklausulerna. Efter att USA drog sig ut avtalet förnekade hon till och med att de ens existerade.
Kommer tidsfristsklausulerna att tas bort eller förlängas?
På frågan huruvida kompromissförslaget hanterar tidsfristsklausulerna och deras förlängning, avböjde EU:s talesperson Peter Stano att klargöra frågan och hänvisade till diplomatisk sekretess.
”Vi varken kommenterar eller spekulerar offentligt om vad som kan stå i texten och varför förrän de involverade parterna själva har haft möjlighet att studera det ordentligt i sina huvudstäder och fatta ett politiskt beslut om de kommer att acceptera förslaget eller inte”, svarade han.
"Texten återspeglar allt som kan förhandlas om JCPOA," tillade han. "Utrikeschef Borrell, som samordnare av avtalet, ser det som det bästa möjliga förslaget som integrerar alla olika ståndpunkter och som en text om vilken konsensus kan nås."
Riccardo Alcaro, expert på EU och det nukleära avtalet och forskningskoordinator och ansvarig för ’Global Actors Programme of the Istituto Affari Internazionali’, berättade för The Brussels Times att EU och E3 (Frankrike, Tyskland och Storbritannien) var nöjda med tidsfristsklausulerna i det ursprungliga avtalet som de hade förhandlat fram under 2014 och 2015.
“Självklart skulle de vilja förlänga dem, men detta som en del av en uppföljning av pågående förhandling,” tillade han. ”De har inte sagt det öppet, men givetvis måste de komma överens om det. Det skulle involvera ännu en omgång av ge och ta, där Iran skulle förlänga tidsfristsklausulerna i utbyte mot mer än vad som står på spel i JCPOA."
Detta verkar dock vara en omtvistad punkt nu, enligt Alcaro. Det som brådskar nu är att återvända till JCPOA och tjäna några år under vilka Irans kärnkraftsprogram skulle kontrolleras under stränga inspektionsmekanismer.
“Det längre och starkare avtal som USA:s president Biden sade att han ville ha är något som endast kan diskuteras efter att JCPOA har trätt i kraft och fungerat ordentligt under en tid. Som det är nu finns det så mycket osäkerhet om att JCPOA kommer att återupprättas at chansen är liten att ett JCPOA + någonsin kommer att infrias.”
När det gäller tiden för en förlängning, antar han att den kommer att sträcka sig från ett minimum av fem år till ett maximum av tio år.
Även om det fortfarande är osäkert om USA och Iran kommer att acceptera EU:s kompromissförslag, står Israel fast vid att en överenskommelse som bevarar tidsfristsklausulerna är ett dåligt avtal och inte acceptabelt ur dess synvinkel.
"Européerna är angelägna om att avsluta förhandlingarna med Iran i kärnkraftsfrågan så snart som möjligt för att kunna importera iransk olja och återuppta affärerna med Iran", förklarade professor Efraim Inbar, ordförande för ’Jerusalem Institute for Strategy and Security’. "Det är ett cyniskt förhållningssätt från EU:s utrikeschefs sida. Han verkar redo att offra Israel och andra vänliga stater i regionen.”
"Utan en långsiktig förlängning av tidsfristerna (solnedgångsklausulerna) är ett förnyat JCPOA en fars", avslutade han.
Mose Apelblat