Om Gaza
Jag vet att nyhetscykeln mer eller mindre har dragit vidare och då tänkte jag passa på. Nu när allt har lugnat ner sig. Och känslorna inte längre svallar lika högt.
Jag har redan i tidigare avsnitt försökt förklara vad antisemitism är. En konspirationsteori – där allt ont kan skyllas på en enkel orsak. Vilket i just antisemitens fall är juden.
Det etablerad media har ägnat sig åt under föregående vecka är en uppdaterad version av myten om ritualmord – blodsoffer. Eller som det heter på engelska blood libel. Det är en klassisk antisemitisk stereotyp.
Som jag ser det är juden en arketyp i det jungianska kollektiva undermedvetna. Och det finns naturliga psykologiska anledningar till det som pågår just nu.
Men innan vi kommer till vad jag tror vill jag gå igenom lite fakta som kan vara bra att känna till när det gäller protesterna i Gaza.
Jag vill inte att du missförstår mig nu. Palestiniernas situation är absolut skit. På alla sätt. Och Israel bär givetvis ett ansvar för deras situation. 60 döda och över tusen skadade är inget mindre än en tragedi. Jag beklagar verkligen det palestinska folkets förlust av människoliv och de som skadats för livet.
Israel är en rättsstat och kommer att utreda händelsen själva. Det är deras rätt. Liksom det är deras rätt att försvara sig mot invasion. Hur low-tech den än är. Om man dör spelar det ingen roll om det är av en drönare, en M-16 eller en sten från en slunga. Död är man oavsett.
Hamas Är Aggressorn
Fakta nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas. Som det heter på dagis – ”meh han börja ju!”
Det är inte så att de ägde rum på grund av Donald Trumps flytt av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. De har pågått regelbundet sedan i mars som en del av vad palestinierna kallar för ”Den Stora Återvändarmarschen”. De utnyttjade Ambassadsflytten som skäl att dra till sig extra uppmärksamhet.
Den stora demonstrationen måndagen förra veckan var egentligen planerad till dagen efter, den femtonde maj, som är årsdagen för det som Palestinierna kallar för Naqba – katastrofen.
Den dag 1948 då de tvingades fly. Dagen efter utropandet av Israel, då sex arabländer – Libanon, Syrien, Transjordanien, Irak, Saudiarabien och Egypten anföll den bara några timmar gamla staten Israel för att, som arabförbundets generalsekreterare Azzam Pasha själv beskrev det
"ett utrotningskrig, en storslagen massaker som kommer att omtalas som de mongoliska massakrerna och korstågen"
Jag säger inte att israelerna inte uppmanade de lokala araberna att ge upp. Det gjorde de. Israeler drev också araber på flykt. Och det begicks övergrepp. Massakrer skedde i palestinska arabers byar. På andra sidan skedde massakrer mot judar. Båda sidor bedrev terrorkrig mot varandra. Både i upprinnelsen till, och under kriget. Liksom idag.
Men första och största vågen flyktingar var på arabernas eget initiativ. Det tillstår till och med Benny Morris i "The Birth of The Palestinian Refugee Problem revisited". (Benny Morris (2004), The Birth of the Palestinian Refugee Problem Revisited, Cambridge University Press. ISBN 0 521 00967 7 (pbk.) sid 139)
De allra flesta araber flydde när kriget började. Arabstaterna hade uppmanat sina befolkningar att fly i radio och tidningar i flera veckor innan anfallet kom. De flydde övertygade om att de judarna snart skulle ha utplånats och att de återvända hem. Runt 750 000 araber flydde från det som plötsligt hade blivit Israel.
Arabstaterna som anföll hade själva ingen som helst avsikt att ge landet till de som idag kallar sig palestinierna eftersom de själva inte kallade sig palestinier ännu. De flesta araber såg på den tiden hela området som en del av Syrien och Palestinier som en av britterna påtvingad kolonial identitet. En förolämpning.
Jordanien tog både Öst- och Västbanken i besittning, och Egypten tog Gazaremsan. De som idag kallar sig palestinier gjorde ännu inte anspråk på ett eget land. De trodde ju att de snart skulle kunna återvända! Fast nu skulle det vara mycket bättre för det skulle vara judefritt.
Till saken hör också att nästan lika många judar – över 700 000 – samtidigt fördrevs från arabiska länder.
Det skedde alltså ett utbyte av befolkningar. Inte för att det gör saken bättre. Eller moraliskt rätt.
Men de judarna och deras barn och barnbarn är nu israeliska medborgare. Inget arabland gjorde detsamma för palestinierna. De lät dem istället bo i stora flyktingläger och lät flyktingstatusen gå arv från flykting till flyktingbarn – till barnbarn och barnbarns barn. För att cyniskt kunna utnyttja sina egna undersåtar som en bricka i spelet mot Israel.
Skälet till att protesterna förra veckan tidigarelades 24 timmar – från den 15:e maj till den 14:e – Israels nationaldag – är alltså för att de skulle kunna kopplas till just Trumps flytt av ambassaden till Jerusalem. I hopp om att det på så sätt ska generera ytterligare uppmärksamhet för Hamas.
Det är nämligen Hamas schtick. Att få rubriker och sympati vilket genererar stora summor i bidrag som de kan använda för att fortsätta förtrycka sin egen befolkning och bedriva terror mot Israels.
För tillfället är deras inkomster dock hotade. Nya sanktioner mot Iran väntar från USA. Att Irans inflytande i regionen nu är så stort att Saudierna väljer att ta sin hand från Palestinierna, liksom Egyptierna har gjort. Indikerar att ett geopolitiskt skifte håller på att ske. Den sunniarabiska världen har för tillfället utöver stora inbördes problem sett hur Iran tagit deras inre split som en ursäkt för att utöka sitt inflytande i Jemen, Syrien, Irak och Libanon.
Och det är det andra du måste förstå.
Det bor cirka 1 795 000 - 1.9 miljoner personer på Gazaremsan. En överväldigande majoritet av dessa röstade på Hamas. Helt frivilligt. I full vetskap om att en röst på Hamas var en röst för att avskaffa demokratin.
Hamas kampanjade nämligen inte på en plattform av fred, välfärd, fritt sex, HBTQ-rättigheter och grön skatteväxling. Qassamraketer är fortfarande inte svanenmärkta.
Hamas valdes för en enda övergripande fråga. Utplånandet av staten Israel och folkmord på judar. Det var deras valplattform. I västerländska öron kan det låta lite konstigt att det är en valvinnare, men då får du inte glömma att det inte var så länge sedan det var en valvinnare även i den här delen av världen.
De media som intervjuat palestinierna på Gazaremsan kan därmed inte riktigt ha lyssnat på vad de faktiskt säger. Väldigt många palestinier vill inte ha fred. De vill inte ha en tvåstatslösning. Det viktigaste för dem är att Israel försvinner.
Hamas kallar inte ens Israel för Israel på sin hemsida – de kallar det för ”den zionistiska entiteten".
En avhumaniseringstaktik om något. Ibland kallas Israel bara ”entiteten”.
När det sägs att dessa folkliga protester har ett stort stöd finns det alltså anledning att ta dem på visst allvar.
Fast också att tänka själv. Även om Hamas röstades in med enorm majoritet måste man förstå att Gazas invånare också var innerligt trötta på det genomkorrupta Fatah. Alltså Palestinska myndigheten eller före detta PLO. Och att det kanske, i så fall först nu efter åratal med Hamas förtryck och skräckvälde, är så att majoriteten inte är lika övertygade längre?
40 000 som deltar i protester är mycket men som andel av Gazas 1.85 miljoner invånare (siffran är från wikipedia 2015 men det slängs fram en hel del olika siffror gällande Gazas faktiska population så jag tog medianen mellan de två länkarna ovan) är det bara 2.16 procent. Populära alltså och säkert med ett stort stöd men det är långtifrån att nästan hela Gazaremsan marscherat mot gränsen trots att Hamas uppmaningar att alla bör marschera mot gränsen.
Men det är alltså fakta. Att Hamas kom till makten på parollen att de skulle utplåna Israel och mörda alla judar.
"Martyrer", inte "dödsoffer"!
Den tredje saken du bör hålla i huvudet är att Hamas har erkänt att femtio av de 60-tal som dödats var deras egna medlemmar och martyrer för saken.
Hamas har inte heller hållit det hemligt att de använder protesterna som mänskliga sköldar för sina egna säkerhetsstyrkor så att de kan ta sig in i Israel med det uttalade syftet att mörda judar.
De lyckades koppla det massmord de själva orkestrerat till Judars blodtörst efter muslimska barns blod. En mer korrekt beskrivning hade varit suicide-by-jew. Vad ska man annars kalla gärningen att rusa mot beväpnade Israeliska soldater som varnat för att närma sig stängslet?
En stor propagandaseger för Hamas givetvis. Inte trots dödsfallen. På grund av dödsfallen. De ser ju de döda som martyrer. Hjältar.
Nyckelorden här är ”Chamseem shahid” och ”Hamas”. ”Femtio martyrer” och ”Hamas”. Bara en duckduckgo:ning bort. Som alla våra etablerade medier verkade undvika att göra.
Många av demonstranterna var till en början fredliga – men fick av Hamas höra att palestinierna hade tagit sig igenom stängslet och att israeliska soldater flydde. I alla fall enligt New York Times. Som har anklagats för bias och ändrat i artiklar.
Det är möjligt. Men det cirkulerade också uppmaningar på arabiska till ungdomar på sociala medier som instruerade dem att bränna bildäck för att skapa rökridåer, dölja knivar under kläderna, använda speglar för att blända soldaterna.
Det verkar alltså som att jag inte är den enda som är luttrad när det kommer till intifador. Rävar till bildjournalister refererar till att bevaka konflikten och industrin som vuxit upp runt den för #Pallywood.
Blodbad leder till många bra bilder i den internationella pressen, säkrar fortsatta bidrag, och förhindrar att fokus flyttas från Hamas till Syrien eller Iran eller Jemen eller Libyen eller ja, du fattar.
Hamasledaren Mahmoud al-Zahar sa till Qatarbaserade Al-Jazeera att när de använder uttrycket ”fredliga protester” gör de det för att citat ”vilseleda allmänheten”. Sina egna tveksamma såväl som internationell media. Hans egna ord var faktiskt ”terminologiskt bedrägeri”
Han sa också att det här var protester uppbackade av säkerhetsstyrkor och terrorceller vars syfte var att ta sig in i Israel.
Så för att sammanfatta inleddes protesterna av Hamas med syfte att så många av deras egna som möjligt skulle dödas – och kanske – med lite tur döda en och annan judisk israel i processen. Hamas har själva erkänt att det är så och att majoriteten av de döda är deras egna. Hamas valdes av en majoritet på Gazaremsan, för att de vill utplåna Israel. Så man tycker att våra etablerade media borde klara av att hålla huvudet kallt. Så var dock inte riktigt fallet.
Blodsoffer och ritualmord
Det media i stort ägnade sig åt kan inte beskrivas som annat än anklagelse om blodsoffer. En klassisk anti-semitisk fördom om att judar stjäl icke-judars barn, eller för den delen vuxna icke-judar, och tömmer dem på blod för att det behövs för att baka det osyrade brödet Matzah som judar äter på deras påskhögtid Pesach.
Matzah är väldigt torrt och kan omöjligt ha bakats på annat än mjöl och vatten. Det är givetvis inte heller kosher enligt judendomen att äta människokött eller dricka blod. Judendomen har alltså massa tråkiga regler om att man inte får äta vad man vill som hindrar den som vill dricka blod från att kunna göra det. Men det är i alla fall fördomen.
Narrativet anknyter till stereotypen att judar är blodtörstiga – och det blod de gillar mest är barnblod. Såklart. Bara det bästa är gott nog! Och eftersom juden är en arketyp i Jungs kollektiva omedvetna är det en historia människor känner igen och älskar att uppröras över. Det är tryggt. Alla vet vilka de goda är (inte judarna) och vilka de onda är (judarna).
Jag försäkrar dig om att jag inte är arg för det här. När jag var ung blev jag arg. Nu tycker jag mest att det är så tröttsamt förutsägbart. Jag vet inte varför just judar har råkat ut för den här specifika anklagelsen?
Men jag vet att den på något sätt kommit att förknippas med arketypen. Vad jag menar är alltså att det är nästan som en nyckelretning. En inbyggd reflex som de flesta djur har. En kaninunge behöver inte höra av sin mamma att den ska springa när den ser en skugga i skyn. Den vet det instinktivt.
Den här föreställningen, som i sin urform alltså är ickejudiska barns blod har funnits i olika varianter i olika tider. Det behöver inte vara barn som judarna rövar bort. Det behöver inte vara specifikt blodet de är ute efter.
Den förekommer i modern tid både i sin klassiska form – som är urgammal – och i uppdaterade varianter. Teveserier på temat har gjorts i Arabvärlden och sänts både i Libanon, Syrien, Jordanien och Iran. Som inte är ett arabland, men vars ledare gärna vill övertyga sin befolkning om judarnas eviga ondska.
Aftonbladet kulturs publicering av Donald Boströms alster om att israeliska armén dödar palestinska ungdomar för att stjäla deras organ är ett annat exempel på myten om ritualmord.
Aftonbladet har försvarat sig, och fortsätter försvara sig, med att de har skett handel med organ i Israel. Och illegal organhandel av en sekt ortodoxa judar i New York. Vilket är sant. Det Donald Boström gör är dock att koppla ihop dem med varandra utan att det finns något som helst samband och därtill påstå att det är just därför som israeliska armén skjuter palestinier. Vilket absolut inte är sant. Så det här är inget nytt. Men också aldrig gammalt tydligen. Evigt in the Vogue.
Det var exakt den dramaturgi som Hamas ville få till. Och media hjälpte dem att förmedla det. I vanlig ordning.
[Besök artikeln för att läsa även fortsättningen - med konkreta exempel från svenska medier.]
Aron Flam
https://www.aronflam.com/
Ur essämonolog återgiven på egna sidan
Finns även som ljudspår (DEKONSTRUKTIV KRITIK) och kan avlyssnas här:
https://soundcloud.com/aronflam/86-aje-carlbom-om-muslimska-brodraskapet-i-sverige Efter inledningen om Gaza kommer ett annat intressant inslag: "Aje Carlbom är docent i socialantropologi. Nu har han skrivit en rapport om Muslimska Brödraskapets