Några år tidigare, 2017, menade Bildt i en krönika i Washington Post att antisemitism var ett problem i Sverige, men att det inte fanns någon risk för att hatet skulle förvärras. Detta trots att 200 män samlades på Möllevången i Malmö samma år och uppmanade till mord på judar, samtidigt som Sverige tog emot ett stort antal flyktingar från länder där antisemitismen varit statssanktionerad.
Bildts krönika blundade för de verkliga problem som Sveriges judar står inför, inklusive de händelser som lett till att förskolebarn tvingas leka bakom pansarglas. En studie från EU-organet FRA (2013) visade att i genomsnitt 66 procent av den judiska minoriteten i åtta EU-länder – däribland Sverige – ansåg att antisemitism var ett ”stort” problem i sina respektive länder medan 68 procent undvek att bära symboler som kippa eller Davidsstjärna offentligt av rädsla för hat och hot.
Under sin tid som utrikesminister (2006-2014) styrde Bildt Sveriges Mellanösternpolitik i en pro-palestinsk riktning. Samtidigt som kränkningar av mänskliga rättigheter i diktaturer tonades ned, blev den palestinska saken och bildandet av en palestinsk stat oväntat en hjärtefråga för den borgerliga regeringen.
Ifrågasattes
Trots att denna förändring välkomnades av oppositionen ifrågasattes Bildts politik av FP, KD och delar av den moderata riksdagsgruppen, som argumenterade för en mer balanserad svensk hållning.
Bildts upprepade konflikter med Israel ledde till att han, precis som sin efterträdare Margot Wallström (S), blev portad från landet, även om detta inte fick lika mycket uppmärksamhet. Medan Per Gahrton (MP) applåderade och kommenterade att ”Bildt förstår Mellanöstern”, var den förre FP-ledaren Per Ahlmark inte lika imponerad och kallade den tidigare utrikesministern för okunnig: ”Inte minst här avslöjar Carl Bildt, öppet och ihärdigt, de reaktionära värderingar som så ofta har drivit honom”.
Kritiken mot Israel verkar nu ha övergått till något grumligare. Regeringen har gjort bekämpandet av antisemitism till en politisk hjärtefråga. I ljuset av detta kan ett samtal med Carl Bildt vara på sin plats.
Av Daniel Schatz
doktor i statsvetenskap, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare Visiting Fellow vid Harvard, Stanford och Columbia University
Debattartkeln publicerades i Expressen