Politik
EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern
- Martin Blecher
Hatretorik har de senaste åren seglat fram som ett av våra mest akuta samhällsproblem. Med hatretorik, ibland kallat ”hatprat”, avser man yttringar som angriper personer eller grupper baserad på exempelvis deras kön, etnicitet, religion eller livssyn. I och med avpersonifieringen av det offentliga samtalet, där folk allt oftare gömmer sig bakom sina egna datorskärmar, har även tonen i det offentliga samtalet blivit alltmer brutal.
Men samtidigt som våra beslutsfattare och opinionsbildare har oroat sig över det hårdare samtalsklimatet i våra egna samhällen, stöder man samtidigt en systematisk hatretorik på annat håll i världen. Ni läste rätt, det internationella samfundet fortsätter okritiskt att stödja den palestinska myndigheten, trots att man driver en systematisk hatretorik mot israeliska judar och andra ”otrogna”. Myndigheten premierar anhöriga till självmordsbombare med höga pensioner och uppkallar skolor och torg efter kända terrorister. I början av året meddelade således den amerikanska administrationen att man skär ner på stödet till palestinierna med 65 miljoner dollar eftersom man inte kan stödja uppvigling till våld, samtidigt som det yttersta målsättningen med biståndet är att skapa fred och försoning mellan israeler och palestinier.
Men i Europa låter man sig inte besväras. EU är fortfarande den största enskilda bidragsgivaren till den palestinska myndigheten. EU:s årliga stöd till palestinierna som uppgår till närmare en halv miljard euro (!) har länge utsatts för en omfattande kritik, såväl från EU:s egna kontrollorgan som av personer med intresse för en fredlig lösning i Mellanösternkonflikten. Kritiken har gällt såväl bristen på insyn och klar redovisning av mottagna biståndsmedel som själva föremålen för biståndet. I samtliga tre skandinaviska huvudstäder, Oslo, Köpenhamn och Stockholm skar man förra året således ned stödet till enskilda palestinska organisationer, sedan det hade framkommit kopplingar till erkända terrororganisationer och efter att organisationer som mottagit stöd från Norden hade uppkallat skolor och utbildningsanstalter efter kända palestinska terrorister. Det är alldeles rätt. Norska myndigheter skulle knappast acceptera utländsk finansiering av en skola uppkallad efter Anders Breivik.
För att komma till rätta med problemen borde man därför börja med det uppväxande släktet. Men i dag är grundproblemet i det palestinska samhället tvärtom utbildningen av de palestinska barnen. I stället för att förbereda barn och ungdomar för en framtid i fred och samexistens med sina israeliska grannar indoktrinerar man dem i hatretorik.
När den palestinska myndigheten, under givarländernas insyn, förnyade sin läroplan förra året, var det många som hade hoppats på en mera moderat ton. Islamiseringen har sedan den arabiska våren förlorat inflytande i läroplanerna i en rad muslimska länder som Tunisien, Marocko och Egypten. Men när den palestinska läroplanen presenterades, kunde man tvärtom konstatera att den var mer radikal än den gamla planen.
Förra helgen uppmärksammades frågan i en helsidesartikel i anrika Sunday Times i London. Tidningen påpekar att den brittiska regeringen stöder palestinska lärare med över 20 miljoner euro per år, samtidigt som själva utbildningen motverkar strävanden efter fred och i stället leder till ökad radikalisering och hat mot de israeliska judarna. Tidningen citerar forskningsinstitutet Impact-Se som översatt och studerat de palestinska läromedlen.
Några exempel:
– En lärobok i naturvetenskap för tolvåringar illustrerar Newtons andra lag med en ung palestinier som avfyrar en slangbella mot israeliska soldater.
– I en matematikbok för nioåringar ber man eleverna räkna ut antalet martyrer i det första palestinska upproret.
– I en textbok för tioåringar kallar man martyrskap och jihad för livets mening. Man råder barnen att hellre ”dricka bitterhetens kalk med stolthet än att njuta av ett lågt och bekvämt liv under förnedring.”
– Skolböckerna upplyser även eleverna om Palestinska myndighetens stöd till familjer som utför terroristattacker samt hur dessa självmordbombare kommer att belönas i paradiset.
– En dikt för nioåringar uppmanar barnen att offra blod och utrota de otroende.
Situationen är speciellt prekär för den finska regeringen som för tillfället leder den kommitté av givarländer som koordinerar och har översyn av utbildningsfrågor inom den palestinska myndigheten. Finland har de senaste åren utmärkt sig med toppresultatet i de så kallade Pisa-undersökningarna som mäter 15-åringars kunskapsnivå i en rad olika läroämnen. I det nya varumärket ”Finland” ingår således utbildning som en viktig komponent. Nu riskerar i stället Finlands goda rykte som seriös utbildningsland att äventyras av den direkta kopplingen till de palestinska skolböckernas islamistiska budskap. Ansvariga ministrar och statssekreterare som tagit del av översättningar av de palestinska skolböckerna har uttryckt en klar indignation, men när frågan väl nått ansvariga tjänstemän på respektive ministerier, läggs locket på. Förr eller senare kommer dock frågan att nå dagsljus.
Västvärlden kan med rätta beskyllas för att ha orsakat många av dagens problem i Mellanöstern. Det gäller allt från godtyckliga gränsdragningar i Mellanöstern efter första världskrigets slut, när nya nationalstater skapades med några penseldrag för att tillgodose stormakternas egna intressen, i stället för att tänka på befolkningens egna behov. Under senare år har oljeintressen styrt västvärldens handelspolitik i regionen mer än omtanken för mänskliga rättigheter och demokrati. Men få faktorer påverkar i dag utvecklingen i Mellanöstern lika negativt som den pågående internationella finansieringen av hatretoriken i de palestinska skolböckerna. Så länge som denna finanisering tillåts pågå, är det tyvärr lönlöst att förvänta sig någon fred och försoning i regionen. Därför behöver vi förändring. Nu.
Tomas Sandell
Israelkommentar publicerad i Världen idag 12 april 2018
Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet
- Martin Blecher
Att ena dagen tala om att antisemitism ska bekämpas och nästa dag dela ut skattepengar till organisationer som medvetet och systematiskt sprider hat mot det judiska folket håller inte. Det skriver de två kristdemokraterna Lars Adaktusson, Europaparlamentariker, och Lars Thunberg, kommunalråd i Helsingborg.
Runt om i Europa är hatbrott med antisemitiska förtecken närmast en del av vardagen. Inte heller Sverige är förskonat från denna farsot av hat mot det judiska folket. Det brandbombsattentat som skedde mot synagogan i Göteborg i december visar på allvaret i situationen liksom hatfulla utfall mot judar från en imam i Helsingborg i somras.
Någon månad efter Helsingborgimamens vedervärdiga uttalande höll Sveriges statsminister sitt sommartal. Från talarstolen valde Stefan Löfven att fördöma antisemitiska föreställningar och våldsdåd, vilket självfallet var viktigt. Ändå blev det kvardröjande intrycket att statsministern inte kunde avhålla sig från att försöka förvandla samhällets kamp mot antisemitismen till billig partitaktik. Löfven påstod att de borgerliga inte med trovärdighet kan bekämpa antisemitismen, eftersom dessa partier i riksdagsarbetet tagit emot stöd från Sverigedemokraterna.
Resonemanget är nedvärderande och tycks bygga på ett försök att rättfärdiga sitt eget partis agerande genom att anklaga andra. Socialdemokraterna har inte haft några problem med att ta emot röststöd från Sverigedemokraterna, det har hänt i såväl riksdagen som i Region Skåne och i Helsingborgs fullmäktige. Lika uppenbar är dubbelmoralen i Löfvens resonemang om trovärdigheten. De senaste åren är det inte borgerliga utan socialdemokratiska företrädare som stått för aningslöst agerande och djupt okunniga uttalanden, ofta gränsande till antisemitism. Personer som Ilmar Reepalu, Margot Wallström, Hillevi Larsson och Marita Ulvskog bär syn för sägen.
Till det grundläggande i varje demokrati hör ett tydligt fördömande av allt vad antisemitism heter, lika viktigt är det att i handling visa att orden har betydelse. Att svenska skattepengar, via biståndsinsatser i palestinska områden, hamnar hos organisationer som sprider Israelhat och antisemitism är mot den bakgrunden helt förkastligt. Menar regeringen allvar med att antisemitism ska bekämpas måste det gälla även i internationella sammanhang, och därför kräver vi kristdemokrater en utförlig konsekvensanalys av Sveriges bistånd till Palestina.
Effekterna av Sveriges bilaterala biståndssatsningar måste utredas. Genom Sekretariatet för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, IHL, ger Sverige, tillsammans med en handfull andra länder, ekonomiskt stöd till ideella organisationer i palestinska områden. Det är ett ekonomiskt stöd som inte kräver grundläggande respekt för mänskliga rättigheter och människovärde. Bland mottagarna finns organisationen Women’s Centre for Legal Aid and Counseling, som varvar aktiviteter för ökad jämställdhet med antisemitism. Andra grupper som får del av det svenska stödet har koppling till den Israelhatande och internationellt terrorklassade Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP.
Sveriges bistånd via EU måste också ses över. Dagens ekonomiska stöd till den genomkorrumperade Palestinska myndigheten används bland annat för att betala ut löner och bidrag till terrordömda personer och deras familjer. Även andra delar av biståndet går till grupper och företrädare som inte bidrar till dialog och försoning. Till exempel uppmärksammade det Jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se nyligen att EU:s utrikestjänst finansierat produktionen av antisemitiskt undervisningsmaterial. Betalningen har skett via ett årligt EU-anslag på motsvarande en miljard svenska kronor för skolundervisning i palestinska områden.
I Europa fanns en tid när det talades om antisemitism i förfluten tid. Efter Förintelsen och andra världskrigets fasor växte Europasamarbetet fram och i spåren av det förhoppningar om en framtid utan hat och rasism. Men de goda förhoppningarna till trots kunde fientlighet mot det judiska folket åter slå rot och idag är antisemitism ett brännande och dagsaktuellt samhällsproblem. För att få ett slut på det måste ord och handling gå hand i hand.
Att ena dagen tala om att antisemitism ska bekämpas och nästa dag dela ut skattepengar till organisationer som medvetet och systematiskt sprider hat mot det judiska folket håller inte. Det är hög tid för en balanserad svensk Mellanösternpolitik och en ny politisk ledning i utrikesdepartementet.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD).
Lars Thunberg
Kommunalråd i Helsingborg (KD)
Debattartikel publicerad i Helsingborgs Dagblad 8 april 2018
TT:s rapportering var ofullständig och vinklad
- Martin Blecher
Notera skillnad i rapportering i TT:s text via @sr_ekot och @CNN från de av Hamas initierade konfrontationerna på gränsen mellan Gaza och Israel.
Sveriges Radio: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6922384
CNN: https://edition.cnn.com/2018/03/31/middleeast/gaza-protests-and-funerals/index.html
-
1)
CNN låter både Israel och en palestinsk representant komma med sina versioner om händelseutvecklingen:
-
2)@sr_ekot låter generalsekreteraren för Palmecentret som är internationellt känt för sin pro-palestinska hållning kommentera Israels hållning istället för kommentarer från Israel:
-
3)
CNN rapporterar korrekt om att målet med protesterna är att Hamas vill att gränsen ska krossas. @sr_ekot hävdar felaktigt att arrangörerna (Hamas) "försökte få alla att hålla sig borta från gränsstaketet"
-
4)
CNN rapporterar om att 10 av de dödade har identifieras som Hamasterrorister av Israel, varav minst fem har bekräftats av Hamas. Ekot rapporterar ej det utan hävdar något diffust: "Bland demonstranterna fanns också radikala grupper som utnyttjade situationen för sina syften"
-
5)
Slutligen så kan vi ta en titt på rubrik-och bildsättning. Ekot betonar att protesterna fortsätter med bild av flickor med palestinsk flagga över frodiga sädesfält medan CNN betonar att protesterna minskar med bilder på gårdagens konfrontationer:
-
6)
Värt att notera att @sr_ekot således upprepar det felaktiga påståendet om att Hamas uppmanat de protesterande från att inte närma sig gränsstängslet:
[Inklippt tweet med bilder och länk från 31 mars:
Hej @sr_ekot ska ni korrigera det direkt lögnaktiga påståendet som er utsände @ceciliauddenm gjort om konfrontationerna vid Israels gräns nu när Hamas medger att ett antal av de dödade tillhörde deras militära del?]
-
7)
Addendum: Den "expert" som TT intervjuar istället för att redogöra för Israels perspektiv jobbade alldeles nyligen på UD:s kansli och har täta band med (S). Detta samtidigt som Sverige i FN:s säkerhetsråd fördömer Israels agerande:
https://www.palmecenter.se/article/anna-sundstrom-ny-gs/
Peter Sellei
Publicerad som tråd på twitter 1 april 2018
”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.”
- Martin Blecher
På pappret säger sig Sverige prioritera handelsförbindelser med Israel men inte med Iran. När man ser hur den svenska regeringen agerar är det precis tvärtom. Förbindelserna med Iran prioriteras, fyra svenska S-ministrar har besökt Iandet, medan förbindelserna med den prioriterade staten Israel sköts från Business Swedens Europakontor i Wien.
Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal om högre utbildning och forskning med en av världens mest brutala diktaturer istället för med Israel, en demokrati, som är en av de stater i världen som satsar störst andel av BNP på forskning och utveckling per capita.
Regeringen har presenterat en lista med 26 prioriterade marknader. Bland dem finns Israel, däremot inte Iran. Ändå har regeringen, som understryker att den bedriver en feministisk politik, valt att prioritera Iran. Näringsminister Mikael Damberg, energiminister Ibrahim Baylan, handelsminister Ann Linde och statsminister Stefan Löfven har alla besökt denna kvinnoförtryckande diktatur. Resorna har gjorts för att främja handeln mellan länderna.
Iran är inte vilket land som helst. Här fängslas kvinnor när de öppet talar om jämställdhet. Samma månad som statsminister Stefan Löfven besökte Iran dömdes en kvinna till stening för ”oetisk relation”.
Den svenska regeringen är väl medveten om kvinnornas utsatta situation i Iran, men blundar för den. Ett tydligt exempel är när bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) hade ett frukostmöte i Rosenbad med Irans it-minister. Från svensk sida deltog även civilminister Ardalan Shekarabi som den senaste tiden använt sina egna skolupplevelser i Iran som skräckinjagande exempel, för att motivera ny lagstiftning i Sverige. Regeringens pressavdelning förklarade stolt att det var ett handelsfrämjande möte. Frågan är om det hade varit lika handelsfrämjande om regeringen rakryggat valt att föra fram den kritik som nu framförs i den svenska debatten.
När Storbritannien, Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland och USA slöt ett kärnteknikavtal med Iran upphävdes de internationella sanktionerna mot landet. Både europeiska och amerikanska företrädare såg därmed stora möjligheter att etablera sig i Iran. Enligt regeringen är den iranska marknaden ändå inte bland dem Sverige främst prioriterar.
Att däremot Israel finns på denna lista är högst rimligt. Trots interna och externa konflikter och avsaknad av viktiga råvaror har landet en mycket stark och internationaliserad ekonomi. Israel har utvecklats till en högteknologisk marknadsekonomi med stark tillväxt och låg arbetslöshet. Landet är inte bara Mellanösterns enda demokrati utan också regionens mest industrialiserade.
Efter Silicon Valley är Israel den näst mest startup-täta regionen i världen. Bland annat Volvo och Spotify har nyligen lanserat satsningar i landet. Men det finns också stora möjligheter för medelstora och små svenska företag.
Israel är även en av världens ledande nationer inom life science och biotech. För mindre länder, som Sverige och Israel, är samarbeten inom teknologi nödvändigt.
Sida, som årligen lägger närmre en miljard kronor av sina utbetalningar på vattenrelaterade frågor, skulle också kunna lära mycket av Israels förmåga att omvandla havsvatten till sötvatten. Men intresset från den svenska regeringen är svalt.
Den svenska halvstatliga organisationen Business Sweden har inte någon representation i Israel. När Stefan Löfven förra året invigde ett nytt kontor för Business Sweden i regionen skedde det i Iran. Och trots den enorma potential som finns för svenska företag i Israel och för utökad handel sköter Business Sweden handeln med Israel från sitt kontor i Wien. Det är varken effektivt eller särskilt handelsfrämjande. Dels för att kontoret ligger 2 300 kilometer från den israeliska marknaden, dels för att detta kontor också har elva europeiska länder på sitt ansvarsområde. Med andra ord prioriterar inte Business Sweden den israeliska marknaden.
En utvecklad handelspolitik med Israel utesluter inte att Sverige värnar viss handel med Iran. För ett starkt exportberoende land som Sverige är balansgången mellan att gynna svensk export och att lyfta mänskliga rättigheter och demokrati många gånger svår och leder ibland till inkonsekventa ställningstaganden. Men det är oförståeligt och klandervärt att regeringen har olika måttstockar för olika länder.
Det är givetvis omöjligt att veta hur handeln och utbytet hade sett ut om Sverige haft ett annat förhållningssätt till Israel. Men det finns en stor outnyttjad potential i relationen mellan Sverige och Israel. Det är också uppenbart att en ny handelspolitik mellan Sverige och Israel kräver en ny regering.
Utrikespolitisk talesperson (KD)
Penilla Gunther
Näringspolitisk talesperson (KD)
Debattartikel publicerad i Helsingborgs Dagblad 1 april 2018
Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström
- Martin Blecher
Fattar verkligen inte Sveriges utrikesminister varför judar flyttar till Israel? Det kan ju inte vara möjligt, skriver ledarsidans Bawar Ismail.
Allt fler judar i Europa utvandrar till Israel. I Frankrike är det som tydligast. Efter flertalet antisemitiska vålds- och terrordåd har omkring 20 000 judar lämnat landet under de senaste åren. Även i Sverige finns en liknande trend. Här handlar det om ungefär ett 30-tal människor som utvandrar till Israel varje år.
Alla har så klart sina egna orsaker till varför man väljer att lämna Europa. Men det går inte att utesluta att en starkt bidragande orsak är den allt mer utbredda antisemitismen. Den bilden blir tydlig när man läser Expressens reportage från tidigare i år där svenskar som flyttat till Israel berättar om varför de lämnade Sverige. Rädslan för att visa upp sin judiska identitet i Sverige är en gemensam nämnare för samtliga personer som Expressen talade med.
På sistone har det skett flera allvarliga antisemitiska incidenter i Sverige.
Judar är "apornas och svinens avkommor" sade en imam i Helsingborg förra året.
Bara några månader därefter kunde man på Malmös gator höra demonstranterskandera: "Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna". Detta skedde i samband med president Trumps beslut att flytta den amerikanska ambassaden i Israel till Jerusalem.
Ytterligare ett demonstrationståg i Malmö ska ha skanderat: "Judarna ska komma ihåg att Muhammeds armé kommer att återvända". Under den här tiden av protester mot Trumps ambassadflytt utfördes även allvarliga attacker mot judiska institutioner i Sverige. Brandbomber kastades mot det judiska kapellet i Malmö och synagogan i Göteborg.
Det är utifrån detta förståeligt varför svenska judar väljer att lämna Sverige. Och ett tragiskt bevis på att vi inte gjort tillräckligt för att motverka det växande judehatet.
Tyvärr verkar inte alla makthavare riktigt förstå sig på varför man som jude skulle vilja utvandra till Israel.
I en intervju med Judisk Krönika ger utrikesminister Margot Wallström (S) sin syn på saken. På frågan om utrikesministern kan förstå att det finns judar som upplever att Israel är tryggare än Malmö svarar Wallström: "Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar…". Utrikesministern förtydligar: "Som princip är man sällan riktigt trygg bakom murar".
Det är högst anmärkningsvärda kommentarer som avslöjar en utrikesminister som är helt oförstående inför varför judar världen runt immigrerar till Israel.
Vad säger det om Europa, och om Sverige, om judar känner sig tryggare "bakom murar" i Israel än här i vårt land? Detta trots att nästan varje land i Mellanöstern är fientligt inställd till Israel, trots att terrororganisationer i regionen drömmer om att krossa Israel, trots att raketer från Gaza skjuts mot civila bostadsområden, trots allt detta känner sig judar tryggare i Israel än i Malmö.
Kan det kanske ha att göra med att man upplever att man inte tar antisemitism på allvar i Sverige, Margot Wallström?
Ledare publicerad i Gefle Dagblad 28 mars 2018
Läs även: Bawar Ismail: Sverige ska inte hjälpa en regim som hyllar terrorister och knivmördare
Läs även: Bawar Ismail: Jo, Mellanösterns gayparadis är på riktigt
Wallström förstår verkligen inte
- Martin Blecher
Jag har noterat att Margot Wallström hållit en väldigt låg profil angående Israel ett bra tag nu. Det är ingen slump. Statsminister Stefan Löfven är nog inte nöjd med hur Sveriges relationer med Israel har utvecklats. Wallström engagerar sig mer i annat i världen, och det finns verkligen mycket för en aktivistisk och feministisk utrikespolitiker att satsa på i världspolitiken. Israel förekom ganska kort i Wallströms utrikesdeklaration som presenterades i riksdagen den 14 februari, närmare slutet av deklarationen. Det var en kort passus om hur regeringen verkar för tvåstatslösningen, har ett ”långvarigt vänskapligt engagemang i Palestina”, och slutligen: ”Vi är en vän till Israel och står upp för dess legitima säkerhetsbehov.”
Många kritiker av Margot Wallström, inklusive undertecknad, har undrat varför hon egentligen säger det hon säger om Israel. Är hon bara okunnig? Har hon ett gammalt horn i sidan till Israel? Är hon påverkad av andra krafter i partiet eller från annat håll? Eller finns det värre skäl än så? Hon har ju anklagats av bland annat Simon Wiesenthal-centret för att uttrycka sig antisemitiskt.
Jag kan inte påstå att jag blev glad när jag fick veta att hon skulle intervjuas i Judisk krönika. Det finns så mycket annat intressant jag skulle vilja läsa, som berör den judiska världen. Varför ge henne denna plats, denna uppmärksamhet? Är det inte att ge henne en scen som hon inte förtjänar och som vi inte behöver ge henne? Kanske särskilt som Stefan Löfven intervjuades i förra numret av Judisk krönika. Men efter att ha läst intervjun kan jag konstatera att det kanske inte var så dumt ändå.
Hon fick chansen att sitta på sitt tjänsterum på UD, på hemmaplan, väl förberedd sedan länge och ge sin sanna bild i olika frågor som berör Israel. Ingen stress, inte en mängd journalister och fotografer, utan med genomtänkta väl formulerade tankar och svar. Hon vet att det hon säger kommer att nå fram till Israel. Hon säger sig vara ständigt missförstådd av israelerna och andra som kritiserat hennes sätt att uttrycka sig. Ändå gör hon det igen. Hon gör bort sig totalt, till den milda grad att intervjun gett stora rubriker i Israel.
Låt mig ta några exempel.
Första frågan hon får, är hur det känns att anklagas för att vara antisemit. Hon är uppenbart kränkt över anklagelsen, men svaren hamnar snett. Hon är ”Intresserad av politiska lösningar” och man måste ”skilja på det som är en politisk diskussion och det som blir ett personligt angrepp”. Kan hon ändå ha sagt något som kan uppfattas som antisemitiskt? Nej, absolut inte, eftersom ”allt jag gjort motbevisar det”. En av hennes första utlandsresor gick till Israel och en av hennes äldsta vänner är överlevande efter Förintelsen.
Hon förstår verkligen inte. Wallström verkar tro att anklagelsen kommer sig av att hon och Sverige engagerat sig för en tvåstatslösning och kritiserat Israel. Hon tror också att bara för att hon rest till Israel och har en vän som är överlevande (i och för sig inte judisk överlevande, vilket inte tar ifrån personen ifråga hans upplevelser, men är viktigt eftersom frågan handlar om antisemitism) kan hon absolut inte ha sagt något antisemitiskt. När reportern försöker fördjupa diskussionen genom att tala om antisemitism och antisionism, likheter och skillnader, då värjer hon sig. Hon vill ”hitta en politisk lösning”.
Samma sak på frågan om det kan vara antisemitism att ifrågasätta Israel som judisk stat. Svaret blir: ”Jag är ingen teolog och kan inte svara på det. Men om man anklagar mig för att vara antisemit för att jag förespråkar tvåstatslösning är det olyckligt för debatten.”
På frågan vem som bär skulden för att parterna (Israel och palestinierna) står längre från varandra än någonsin, svarar hon med ett skratt: ”Nej, tror du jag ska lägga skulden på någon”, och lägger sedan skulden på Israel.
På frågan om de enorma belopp som terrorister och deras familjer får, säger hon att Sverige gör detta via EU och med Israels godkännande, annars skulle ju familjer sakna försörjning. Ett helt häpnadsväckande påstående. Hon tillägger sedan: ”Ska folk svälta ihjäl eller vad ska familjerna göra om de inte får pengar?”. Det är så illa att hennes pressekreterare skickar ett förtydligande några dagar senare.
Unesco antog en resolution som fråntog de judiska banden till Tempelberget och bara använde arabiska namn på dem. Sverige röstade som enda västland för resolutionen. Detta vill hon inte alls tala om, det leder ingenstans och ”vi har alla farit illa”.
Slutligen tar reportern upp frågan om antisemitism och att många judar lämnar till exempel Paris och Malmö och ser Israel som tryggare än sina hemstäder. ”Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar …” Det framkommer att hon talar om ”en mur mot Palestina” och att man sällan är trygg bakom murar. Vad judarna känner är alltså helt fel.
Mina tankar efter att ha läst intervjun är att Margot Wallström verkligen inte förstår. Inte vad antisemitism är, inte vad som egentligen pågår i Israel och inom den palestinska myndigheten, inte vilket hat som finns mot judar och Israel, inte vilka krafter hon och regeringen spelar i händerna med sina uttalanden och ageranden. Det är naturligtvis illa för oss judar och för Israel – men faktiskt också för palestinierna.
Ulf Cahn
Generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod.
http://www.israelinsamlingen.org/
Israelkommentar publicerad i Världen idag 28 mars 2018
Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel
- Martin Blecher
Kort utdrag ur en aktuell intervju med utrikesminister Margot Wallström:
[...]
Parterna verkar nu stå längre från varandra än någonsin. Vem lägger du skulden för det?
– Nej, (skratt) tror du att jag ska lägga skulden på någon… men det är klart är man en ockupationsmakt så har man ansvar att se till att man gör sånt som försvårar fredprocessen. Det säger vi i EU och i FN upprepade gånger. Mer av bosättningar, mer av demoleringar, tror det är tredje gången som EU betalar för samma byggnader, det hjälper inte till och det försvårar.
– Varje uppmuntran till våld och knivmord försvårar också på andra sidan. Det blir en dynamik som gör det ännu svårare.
Under intervjun betonar Margot Wallström att hon har full förståelse för att israelerna måste leva i trygg och säker miljö. När frågan om ekonomiskt stöd från palestinska myndigheten till palestinska terroristers familjer kommer upp råder det oklarhet om hur hon egentligen ser på det.
– Detta är något vi gör via EU och med Israels godkännande, annars sätts familjer helt utan försörjning.
Så tycker du det är rätt att den palestinska myndigheten ger pengar till terroristers familjer?
– Nej, jag vet inte vad som riktigt avses i det där fallet, vi måste fundera hur vi använder våra pengar, men ska folk svälta ihjäl eller, vad ska familjerna göra om de inte får pengar?, undrar utrikesministern i en retorisk fråga.
Några dagar efter intervjun skickar Margot Wallströms pressekreterare ett förtydligande om att inget svenskt bistånd går till den palestinska myndighetens kontantutbetalningar till behövande palestinska familjer och att inga biståndsmedel från Sverige eller EU får heller gå till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser.
[...]
Det finns många judar i Paris och även i Malmö som anser att det är tryggare att bo i Israel och har flyttat dit. Kan du förstå det?
– Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar…man måste känna sig fri var man är för att man har särskild religion eller ursprung.
Vad menar du med att bo bakom murar?
– Ja, att man har satt upp en mur mot Palestina. Som princip är man är sällan riktigt trygg bakom murar.
Men de säger ändå att de känner sig mer trygga i Israel än i Malmö.
– Vi måste göra allt för att bekämpa antisemitism och hatet och det kommer den här regeringen att göra också, som statsministern förklarat, det är vår viktigaste uppgift att man ska känna sig trygg.
[...]
David Grossman
Publicerad i Judisk Krönika 19 mars 2018
Intervjun i sin helhet
- - -
Wallström oförstående till varför judar väljer Israel
– Jag vet inte hur de resonerar, svarar utrikesminister Margot Wallström på frågan om hon förstår varför judar i Malmö och Paris väljer att flytta till Israel, enligt Judisk krönika.
http://www.dagen.se/nyheter/wallstrom-oforstaende-till-varfor-judar-valjer-israel-1.1118209
Annika Hernroth-Rothstein har gjort en översättning till engelska. Den har snappats upp av bl.a. Times of Israel.
Swedish FM seems to support PA’s payments to terrorists’ families'
Are people supposed to starve to death?' Margot Wallström asks, but clarifies Stockholm doesn't fund Palestinian prisoners
https://www.timesofisrael.com/swedish-fm-seems-to-support-pas-payments-to-terrorists-families/
Israels självförvållade sår
- Martin Blecher
Israel närmar sig nu sitt 70-årsfirande, och jag är fylld av stolthet när jag ser hur den en gång så sårbara judiska staten utvecklas till den starka och välmående nation det är idag.
Som president för World Jewish Congress anser jag att Israel är viktigt för varje judes identitet, och jag känner att det är mitt andra hem. Ändå fruktar jag idag för min älskade nations framtid.
Det stämmer att den israeliska armén är starkare än någon annan av Mellanösterns arméer. Och ja, Israels ekonomiska kapacitet är nu välkänd över hela världen: Israels teknik, innovationer och entreprenörskap är berömt i Kina, Indien och Silicon Valley.
Men den judiska demokratiska staten står inför två allvarliga hot, som jag tror kan äventyra dess existens.
Det första hotet är tvåstatslösningens död. Jag är konservativ och republikan, och jag har stött Likud sedan 1980-talet. Men verkligheten är att det bor 13 miljoner människor mellan Jordanfloden och Medelhavet. Och nästan hälften av dem är palestinier.
Om nuvarande utveckling håller i sig måste Israel helt enkelt välja: Antingen ge palestinierna fullständiga rättigheter och inte längre vara en judisk stat, eller begränsa palestiniernas rättigheter och inte längre vara en demokrati.
För att undvika dessa oacceptabla scenarier är tvåstatslösningen den enda vägen framåt.
President Trump och hans team är mycket engagerade för fred i Mellanöstern. Arabstater som Egypten, Jordanien, Saudiarabien och Förenade arabemiraten är nu närmare Israel än någonsin tidigare. Och även om nyhetsrapporteringen ger en annan bild, så har framträdande palestinska ledare sagt till mig personligen att de är redo att omgående inleda direkta förhandlingar.
Men en del israeler och palestinier har agendor som hotar denna möjlighet.
Palestinsk oförsonlighet och uppvigling till våld är destruktivt. Men det är även den israeliska högerns annekteringsplaner, och omfattande bosättarprojekt bortom separationslinjen. Under de senaste åren har bosättningar tillåtits växa och expandera på landområden som antagligen skulle tillfalla en palestinsk stat i ett kommande avtal. Sådan trångsynt israelisk politik skapar irreversibla fakta på marken som leder till en enstatslösning.
Det andra hotet är Israel skulle kapitulera inför religiösa extremister och det växande avståndet till den judiska diasporan. De flesta judar som lever utanför Israel accepteras inte av de ultraortodoxa i Israel som kontrollerar statens rituella regelverk och heliga platser. Sju av de åtta miljoner judar som bor i USA, Europa, Sydamerika, Afrika och Australien är modernt ortodoxa, konservativa, reformerta eller sekulära. Särskilt under de senaste åren har många av dem börjat känna att den nation som de stöttat politiskt, ekonomiskt och andligen, nu vänder ryggen mot dem.
Genom att ge efter för en minoritet i Israel, alienerar den judiska staten stora delar av det judiska folket. Krisen är särskilt tydlig hos den yngre generationen som i huvudsak är sekulär. Ett ökande antal av de judar som fötts sedan millennieskiftet - särskilt i USA - fjärmar sig från Israel eftersom värderingarna skiljer sig åt. resultaten är inte särskilt förvånande: assimilering och en allvarlig erosion av den globala judenhetens samhörighet med det judiska hemlandet.
Under det senaste årtiondet har jag besökt judiska samfund i över 40 länder. Överallt mötte jag medlemmar som uttryckte sin oro över Israels framtid och över dess relationer till diasporans judar.
Många icke-ortodoxa judar, däribland jag själv, känner att Israels statligt sanktionerade religiositet förändrar en modern liberal nation till en semi-teokrati. En stor majoritet av världens judar skulle inte acceptera att kvinnor utesluts från vissa religiösa moment, de strikta reglerna för konvertering, eller att kvinnor och män inte får be gemensamt vid den Västra Muren. De förvånas av hur Israel tycks ge upp Theodor Herzls humanistiska vision, för att istället iklä sig en roll som varken passar Israels grundvärderingar eller 2000-talets anda.
Den judiska världens ledare hedrar alltid de val som gjorts av Israels väljare. Vi handlar alltid i samförstånd med Israels demokratiskt valda regering. Jag är också mycket väl medveten om israelernas utsatta tillvaro. De gör uppoffringar och riskerar sina egna liv varje dag så att judar över hela världen skall kunna överleva. Jag känner att jag alltid kommer att vara dem skyldig för deras uppoffringar.
Men ibland gör lojaliteten att vänner måste vara uppriktiga mot varandra, och uttrycka obekväma sanningar. Och den obekväma sanningen är att enstatslösningen, och den växande klyftan mellan Israel och diasporan, hotar framtiden för det land som jag älskar så mycket.
Vi står vid ett vägskäl. De val som Israel gör den närmaste tiden kommer att bestämma framtiden för vår enda judiska stat, och vårt folks framtida enighet.
Vi måste ändra kurs. Vi måste arbeta för en tvåstatslösning och se till att hela den judiska gemenskapen tillsammans säkrar framtiden för vår älskade nation.
Ronald S. Lauder
President, World Jewish Congress.
Debattartikel publicerad i New York Times 18 mars 2018
Artikeln uppmärksammades av bl.a. Haaretz på nyhetsplats: https://www.haaretz.com/israel-news/lauder-no-two-state-solution-lack-of-pluralism-may-endanger-israel-1.5913948
Seglivade myter om judar
- Martin Blecher
Få myter är lika seglivade som den om en judisk världskonspiration. Aversionerna är på sina håll starka mot ett folk som lyckats behålla sina egna seder och bruk i tusentals år, trots ständigt tryck att anpassa sig och bli som andra folk. Redan i Andra Mosebok noterade den nya kungen i Egypten: ”Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera.”
Samma synsätt om judarna skulle även komma att dominera det blodiga 1900-talet där den av den ryska tsarens underrättelsetjänst konstruerade boken ”Sions vises protokoll” hade stor spridning. Boken influerade även Adolf Hitler och bidrog till hans popularitet. Sions vises protokoll målar upp en bild av en grupp inflytelserika judar som strävar efter att kontrollera hela världen. Genom ekonomisk makt skapar man kriser och krig för att skaffa sig ett totalt världsherradöme. Lösningen på världsproblemen består, enligt boken, därför i att först lösa det "judiska problemet." När inte diskriminering, utfrysning och spontana pogromer hjälpte, presenterade Adolf Hitler den slutliga lösningen, en förintelse av alla judar bosatta i Europa. Men det började som sagt med myten om de ondskefulla judarna och deras inflytande.
När myten om den judiska lobbyn dyker upp igen i våra dagar finns det därför skäl att vara på sin vakt. Det är ingen nyhet att ”Sions vises protokoll” fortfarande är en bästsäljare i stora delar av arabvärlden, där den judiska staten alltjämt utmålas som roten till alla problem i regionen. Lite omskrivet uppfattaskonflikten mellan Israel och palestinierna i stora delar av västvärlden som roten till alla problem i Mellanöstern. Missuppfattningen visar hur antisemitisk propaganda med tiden har omskrivits och även smugit sig in i vårt eget tänkande.
Genom en stark invandring från länder i arabvärlden, som genomsyrats av tankarna från Sions vises protokoll, får dessa tankegångar ett starkare fotfäste även i Europa. I Sverige presenterades dessa konspirationsteorier redan på 1980-talet genom Radio Islam som senare fälldes för hets mot folkgrupp. Men under rättegången fick radiokanalen stöd bland annat av Jan Guillou och religionsprofessorerna Jan Bergman och Jan Hjärpe, som menade att Radio Islams anklagelser väl rymdes inom den svenska lagen för yttrandefrihet.
Men nidbilden av de förskräckliga judarna lever kvar i Europa oberoende av islamistiska influenser. När judiska organisationer, bland dem även den organisation som jag själv företräder, Europeiska koalitionen för Israel, nyligen protesterade mot att BDS-rörelsens grundare Omar Barghouti bjudits in till Europaparlamentet, kallade seminariets arrangör – Europaparlaments ledamot Anna Gomes – oss för ”den perversa Israellobbyn”. Trots möjligheter att förtydliga sig, och eventuellt rätta till ordvalet, höll hon fast vid sin anklagelse om att det var den perversa och maktfullkomliga Israellobbyns fel att man inte fick diskutera den israeliska ockupationen. Vad vi egentligen försökte påpeka, var att BDS-rörelsens vägran att erkänna judarnas rätt till självbestämmande uppfyllde Europaparlamentets egen definition av antisemitism, och att de därför inte borde ges utrymme i den europeiska folksamlingen.
Vid ett tidigare tillfälle i samma Europaparlament beklagade sig en annan EP-ledamot, liksom kungen av Egypten 3 500 år tidigare, att Israellobbyn (judarna) sprider sig som en epidemi. Maktfullkomliga. Perversa.
En livsfarlig sjukdom som sprider sig som en epidemi? Så beskrivs judiska organisationer och andra medborgarorganisationer som vill värna om goda kontakter till Mellanösterns enda demokrati och är oroliga över den växande antisemitismen i Europa.
I över femton år av mitt liv har jag på heltid försvarat judar mot växande antisemitism i Europa och arbetat för att stärka relationerna mellan Europa och staten Israel, och mer än någonsin känner jag i dag att det finns anledning till oro.
Europeiska kommissionens ansvarige tjänsteman för arbetet mot antisemitism, Katharina von Schnurbein, påpekade i ett twitterinlägg att tonen i Anna Gomes uttalande var både hätsk och aggressiv och andades antisemitism. När Gomes hotade anmäla Schnurbein till EU:s ombudsman för hennes uttalande, svarade von Schnurbein kallt: "Ett tips till alla som känner sig kränkta av att anklagas för antisemitiska uttalanden: Sluta. Vi kommer att fortsätta att uppmärksamma dem och fördöma dem om och om igen."
Katharina von Schnurbein representerar – tack och lov – fortfarande en mittfåra i europeisk politik som med ökad oro ser utvecklingen i Europa där kampen mot judar ökar i intensitet från flera håll.
För snart femton år sedan sammankallade Europeiska kommissionens dåvarande ordförande, italienaren Romano Prodi, det europeiska civilsamhället till en kriskonferens i Bryssel, efter att det visat sig att en EU-undersökning pekat ut staten Israel som det största hotet mot världsfreden. När bortgångne Nobelpristagaren och Holocaustöverlevaren Elie Wiesel skulle ge sin analys av situationen, var det inte endast den ökade antisemitismen som oroade honom. Det var i stället det omgivande samhällets bristande engagemang och likgiltighet som var det största problemet. Fortfarande var det bara de judiska organisationerna som brydde sig. Var finns alla de andra, undrade han. Detta blev upptakten till Europeiska koalitionen för Israel, en koalition för ”alla de andra.”
I dag anses vi av vissa utgöra en fara för folkhälsan i en folkförsamling som skulle vara den yttersta garanten för att Europa aldrig mer skulle ge utrymme för antisemitism.
Till hösten planerar Europeiska kommissionen att släppa resultaten från den senaste undersökningen om antisemitismens utbredning i Europa.
”Frågar man representanter för de judiska samfunden så försöker de se hoppfullt på situationen, men lyssnar man till fotfolket får man en dystrare bild”, säger en insatt källa.
Elie Wiesel hade rätt. Nu behöver hela Europa, också de kristna, vakna upp och engagera sig mot den utbredande antisemitismen i Europa.
Det är antisemitismen, och inte de som valt att bekämpa den, som utgör en livsfarlig epidemi som hotar Europas själ.
Tomas Sandell
Israelkommentar publicerad i Världen idag 14 mars 2018
Vad är egentligen en "flykting"?
- Martin Blecher
Ett besök i Marocko påminner om hur svagt historiskt, moraliskt och juridiskt stöd palestinierna har för kravet på ”rätten att återvända”.
Det bodde judar i Marocko i århundraden innan islam kom till Casablanca, Fez och Marrakesh. Tillsammans med berberna utgjorde judarna landets ekonomiska och kulturella ryggrad. Numera kan deras historiska närvaro främst bevittnas genom de hundratals judiska begravningsplatser och övergivna synagogor som finns spridda överallt i städerna.
Jag besökte Maimonides hem som numera är en restaurang. Den store judiske filosofen och medicine doktorn verkade vid ett universitet i Fez. Också andra judiska intellektuella var med och formade kulturen i norra Afrika, i Marocko, Algeriet, Tunisien och Egypten. Judarna var alltid i minoritet, men deras närvaro kunde märkas i alla livets områden.
Idag finns det bara rester kvar av dem i Marocko, och i andra länder har de helt försvunnit. En del valde frivilligt att lämna sina hem för att flytta till Israel efter 1948. Många tvingades fly på grund av hot, pogromer och rättsliga avgöranden. Bakom sig lämnade de sina förfäders gravar, och egendom värd miljardbelopp.
Marockos judiska befolkning utgörs idag av mindre än 5.000 personer, vilket kan jämföras med 250.000 när den var som störst. Kung Mohammad förtjänar ett erkännande för att han värnar Marockos judiska arv - och särskilt dess begravningsplatser. Han har bättre relationer till Israel än andra muslimska länder, men erkänner fortfarande inte staten Israel. Kungens kontakter med den lilla judiska gruppen - där många är hängivna sionister - är emellertid utmärkt. Många marockaner inser hur mycket som gick förlorat när Marockos judar lämnade landet. En del av de israeler som har marockanskt ursprung väljer att ha nära kontakter med sitt marockanska arv.
Vad har allt detta att göra med de palestinska anspråken på att få återvända till sina hem i det som numera är Israel? En hel del.
Den arabiska utvandringen från Israel 1948 var en direkt följd av att samtliga Israels grannländer - och dess egen arabiska befolkning - utropade ett förintelsekrig mot den nyfödda judiska staten. Om de i stället hade accepterat FN:s fredsplan, två stater för två folk, så hade det inte funnits några palestinska flyktingar. Under Israels hårda kamp för överlevnad förlorade landet en procent av sin befolkning, varav många var civilpersoner och överlevande från Förintelsen. Samtidigt flyttade eller fördrevs 700.000 araber. Många lämnade frivilligt, eftersom hade utlovats en ärofylld återkomst efter den oundvikliga arabiska segern. Andra tvingades bort. En del av dessa araber kunde historiskt härleda sina hem i det som blev Israel hundratals år tillbaka i tiden. Andra hade rätt nyligen anlänt från arabländer som Syrien, Egypten och Jordanien.
Ungefär lika många judar flyttade eller fördrevs från sina arabiska hemländer under samma period. Nästan alla av dem kunde härleda sina rötter tusentals år tillbaka, långt innan muslimer och araber blev i majoritet. Precis som de palestinska araberna flyttade en del frivilligt, men många hade i praktiken inget val. Likheterna är slående, men det är även skillnaderna.
Den viktigaste skillnaden är hur annorlunda Israel tog emot de inkommande judarna, jämfört med hur den arabiska och muslimska världen hanterade de palestinier som förlorat sina hem till en följd av det krig arabvärlden självt startat.
Israel integrerade sina bröder och systrar från den arabiska och muslimska världen. Arabvärlden satte sina palestinska bröder och systrar i flyktingläger, för att utnyttja dem som schackpjäser i det eviga kriget mot den judiska staten.
Det har nu gått sjuttio år sedan det här befolkningsutbytet skedde. Vi måste avsluta den dödliga ordlek där dessa palestinier kallas för ”flyktingar”. Av de nästan fem miljoner araber som nu försöker kalla sig ”palestinska flyktingar”, kommer nästan inga från Israel. De är ättlingar - en del rätt avlägsna sådana - till dem som faktiskt flydde och flyttade 1948. Antalet nu levande araber som själva personligen tvingades bort från Israel, till en följd av det krig deras bröder startat, är antagligen bara några få tusen personer. Troligen ännu färre. De kanske borde ges ekonomisk ersättning, men inte från Israel. Kompensationen borde komma från arabländer som illegalt lagt beslag på tillgångar som tillhört de judiska invånare man själva tvingat på flykt. Dessa palestinier har ingen större moralisk, historisk eller juridisk rätt än de judar som förflyttades under samma tidsperiod för sju årtionden sedan.
I det verkliga livet finns det precis som inom juridiken preskriptionstider som följer verklighetens förändringar. Det har länge varit på tiden att omvärlden slutar behandla dessa palestinier som om de vore flyktingar. Den statusen förändrades för årtionden sedan. De judar som kom till Israel från Marocko för många år sedan är inte längre flyktingar. Det är inte heller släktingarna till de palestinier som under trekvarts sekel levt utanför Israel.
Alan Dershowitz
The author is the Felix Frankfurter Professor of Law Emeritus at Harvard Law School and author of The Case Against BDS.
Debattartikel publicerad i Jerusalem Post 11 mars 2018
- - -
Artiklar i Times of Israel som berör Marockos judar, och relationerna mellan Marocko och Israel
Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln
- Martin Blecher
För någon vecka sedan deltog jag i en konferens i Wien med 150 forskare från hela världen, från teologi till juridik och medievetenskap;An End to Antisemitism!
Rapporterna var nedslående – antisemitiska hatbrott ökar. Man talar om ”den nya antisemitismen”. Det betyder inte att den "gamla antisemitismen", det vill säga att man angriper judar för att de är judar, inte finns kvar. Bara gångna veckan såg vi hur den framgångsrike filmskaparen Ruben Östlund talade om det judiska inflytandet i Hollywood som ett problem.
En nazistvideo med 80 namn på svenska judar spreds nyligen på nätet, en lista som säkert onda krafter kan utnyttja. En professor berättade i Wien om närmare 400 000 texter på internet med antisemitiska åsikter. Och på europeiska gator kan man ropa: Hamas, Hamas – judarna till gaskammaren!
I Sverige flyttade antisemitismen upp till en helt ny nivå med brandattentatet mot synagogan i Göteborg, som utfördes av personer från Palestina och Syrien.
Vad är då den nya antisemitismen? Den har bredare förankring än den traditionella högerextrema; vänstern, de högerextrema och islamister kan enas. Det andra nya är att den oproportionerligt kritiserar just Israel.
2016 antog bland annat Europaparlamentet en ”working definition” av antisemitism: Antisemitism innebär en särskild syn på judar som kan uttryckas i judehat och retoriska eller fysiska angrepp på judar, deras egendom eller deras institutioner.
Och detta har direkt med oproportionell kritik av Israel att göra. Under definitionen förklarar man: ”Manifestationer kan inkludera att man angriper staten Israel, sedd som ett judiskt kollektiv.” Vad Israel gör är enligt den logiken alla judars ansvar.
Enligt definitionen blir antiisraelisk politik antisemitisk när regeringen negativt särbehandlar Israel. Därför är det så grovt att Margot Wallström utan grund talat om ”utomrättsliga avrättningar” i Israel; hon och Hultqvist har fått palestinska ordnar.
Israel gör förstås inte allting rätt. Problemet blir dock särbehandlingen: När man kritiserar Israel och kallar det en apartheidstat medan man håller tyst om till exempel Nordkorea, Iran eller Kina, som avrättar människor på löpande band.
Därför är det också grovt när tidigare ärkebiskopskandidaten Anna-Karin Hammar uppmanar till BDS – bojkott, desinvestering och sanktioner mot varor från de så kallade ockuperade områden. Syftet är att få företag att låta bli att investera i just Israel, och införa sanktioner mot israeliska varor. Men när kritiserade Svenska kyrkan Nordkorea, eller när startar Sveriges Kristna Råd ett följeslagarprogram i Iran eller Kina? Är det inte märkligt att just kristna fortfarande har så svårt för just judar och Israel? Det antisemitiska hatet är irrationellt, och dessvärre är kyrkan historiskt sett den största boven.
Den dubblering av antisemitiska incidenter vi sett i Sverige de senaste tio åren hör ofta ihop med händelser i Israel. Svenska judar angrips för vad Israels armé gör, och svenska medier ger sällan båda sidor av vad som händer. Ship to Pyongyang låter nog vänta på sig. Men antisemitismen i Sverige, en negativ särbehandling av Israel just för att den kopplas till judar, finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln. Och frågan är om inte de förstnämnda bär det största ansvaret.
Anders Gerdmar
Gästkrönika publicerad i Världen idag 9 mars 2018
EU bör se över Palestinabistånd
- Martin Blecher
Den Palestinska myndigheten lägger varje år motsvarande 2,7 miljarder kronor på löner och bidrag till personer som genomfört terrordåd, skriver Lars Adaktusson.
Genom handel, bistånd, ekonomiskt utbyte och press vad gäller demokratisering kan EU spela en betydande roll för världens fattiga.
Varje år satsar EU ca 10 miljarder euro på unionens verksamhet i världen, där huvuddelen består av just bistånd. Inräknat medlemsländernas egna biståndsbudgetar gör detta EU till världens största givare av humanitärt bistånd. Stora resurser som framförallt går till katastrofbistånd och civilskydd, men även till mer långsiktigt arbete rörande exempelvis utbildning.
Samtidigt som detta ska lyftas fram är det lika angeläget att granska enskilda biståndsprojekt. Både för att det i sak naturligtvis är angeläget att avsatta medel gör största möjliga nytta, men också för att felaktigt använda biståndsmedel undergräver stödet för EU-gemensamt bistånd.
Som Europaparlamentariker är jag i min partigrupp, Kristdemokratiska EPP, ansvarig för EU:s relationer med den Palestinska myndigheten. Och just gällande EU-bistånd till de palestinska områdena finns tyvärr en hel del att anmärka på.
Inte minst handlar det om direktstödet till den Palestinska myndigheten, som ges utan tillräckliga motkrav. Den Palestinska myndigheten lägger varje år motsvarande 2,7 miljarder kronor på löner och bidrag till personer som genomfört terrordåd. De belopp som idag satsas på försörjning av terrorister motsvarar ungefär en tredjedel av det totala bistånd som palestinierna får från omvärlden.
Tyvärr stannar inte problemen där, och exemplen är åtskilda på hur bistånd från enskilda Europeiska länder, såväl som EU, bidrar till att öka motsättningarna i regionen.
Det senaste exemplet i mängden uppdagades via en studie genomfört av det jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se. I ett försök att stödja utbildning för palestinska barn har EU:s utrikestjänst inte uppmärksammat att deras årliga stöd på nästan 1 miljard svenska kronor till palestinskt utbildningsväsen bland annat använts för framtagandet av ett nytt, och djupt antisemitiskt, skolmaterial.
Skolmaterialet, som riktar sig till barn i årskurserna ett till elva, är såväl våldsförhärligande som rasistiskt. Elever i årkurs tre får i kursen ”det palestinska språket” lära sig att ”offra sitt blod” för att ”avlägsna Israel” från kartan, och i årskurs fem att jihad är ”den högsta meningen i livet”. Tioåringar får lära sig räkna med martyrer som exempel. I årskurserna elva beskylls Israel för sin egen framtida utplåning. Till och med Newtons andra lag lärs ut genom exempel som uppmuntrar till våld mot judar.
Det faktum att utländskt bistånd till palestinska områden används för att på olika sätt underblåsa antisemitiska föreställningar har under lång tid bagatelliserats. Både av enskilda regeringar - inte minst den svenska utrikesministern - men också av EU:s utrikestjänst. EU:s bistånd är på många sätt grunden för unionens inflytande i de palestinska områdena. Rätt använt kan det skapa förutsättningar för fred och demokrati. Fel använt blir konsekvenserna det motsatta.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Debattartikel publicerad i NWT 5 mars 2018
Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism
- Martin Blecher
Det är fullständigt oacceptabelt att vi genom våra skattepengar indirekt uppmuntrar terrorism. Det minsta man kan begära av vår rödgröna regering är att biståndet till palestinska organisationer villkoras på samma sätt som Norge och Danmark gjort, skriver Magnus Oscarsson, KD.
Sverige ger årligen 500 miljoner i bidrag till palestinska organisationer. Detta bistånd har ofta kritiserats. Förra året avslöjades exempelvis att ett kvinnocenter på Västbanken, som stöttats av bland annat Sverige, namngivits efter en känd terrorist som mördat israeler. Det har lett till att både Danmark och Norge skärper kraven på sitt stöd till palestinska organisationer.
Exempelvis slår den norska regeringen fast att man inte kommer stödja organisationer som ”uppmanar till våld eller främjar hatfulla uttalanden, rasism eller antisemitism”.
Jag riktade nyligen en fråga till statsminister Stefan Löfven om hur regeringen kan säkerställa att svenskt bistånd inte går till organisationer som uppviglar till våld och terror. Tyvärr fick jag inte något klargörande svar. Det verkar uppenbarligen inte vara regeringens avsikt att Sverige ska ställa motsvarande krav som våra nordiska grannar.
Dessvärre verkar svenska regeringen och biståndsmyndigheten se mellan fingrarna, då det tyvärr finns mängder av skolor som har namngivits efter terrorister som mördat och skadat israeler. Jag menar att biståndspengar som skickas från svenska staten måste gå till att upprätta demokrati och mänskliga rättigheter.
Varför verkar det finnas en sådan motvilja från svenskt håll att besöka olika skolor och se vad de är uppkallade efter? Se över skolmaterialet som används i palestinska skolor, böcker som uppmuntrar till terrorism, antisemitism och hat? Kravet måste vara att svenskt bistånd ska stärka stödet för demokrati, religionsfrihet och kvinnors ställning. I dag motarbetas detta av den palestinska myndigheten, inklusive president Mahmoud Abbas, som talar om att han ”välkomnar varje droppe blod som spills i Jerusalem”.
Bistånd från Sverige går i dag till den palestinska myndigheten, som i sin tur utbetalar lön till alla som fängslats för att ha utfört eller planerat attacker mot israeler. Har en terrorist dött får dennes familj väl tilltagna månadsutbetalningar. I dag utgör terroristlöner nära hälften av den palestinska myndighetens budget.
Förutom att dra resurser från behövande delar av det palestinska samhället, innebär terrorlönerna en tydlig uppmuntran till enskilda palestinier att begå terrordåd mot israeler.
UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar, har fostrat många terrorister genom åren. I skolböckerna som används på UNRWA:s skolor beskrivs judarna som ormar och vargar. På de kartor som används i skolundervisningen finns inget Israel. Lärarna i UNRWA-skolorna uppmuntrar ofta eleverna att bli martyrer och eleverna lär sig att hela Israel tillhör palestinierna.
Skolbarn uppmuntras att döda israeler. Det skapar en grogrund för nästa generations terrorister.
Det svenska stödet till UNRWA innebär i praktiken en uppmuntran av terrorism, hat och oförsonlighet vilket omöjliggör fred. Och fred är ju något som vår regering gärna talar sig varm för. Då måste också ord och gärningar följas åt. USA har kraftigt minskat sitt bidrag till UNRWA. Sverige går åt andra hållet och tidigarelade utbetalningen av större delen av de planerade 470 miljoner kronor som vårt land ger till UNRWA under 2018.
Det är fullständigt oacceptabelt att vi genom våra skattepengar indirekt uppmuntrar terrorism. Det minsta man kan begära av vår rödgröna regering är att biståndet till palestinska organisationer villkoras på samma sätt som Norge och Danmark gjort. Det är nu tid att svenska regeringen tar initiativ till en grundlig revision av hur de åtskilliga miljarder av svenska biståndspengar som skickats till palestinska organisationer de senaste tjugo åren har använts.
Det behövs också ett ifrågasättande av UNRWA och ett avslut av den svenska finansieringen av denna organisation så länge som den fungerar som den gör i dag. Det är en skamfläck att det har fått pågå år efter år och att pengar fortsatt går till skolor där barn får lära sig att döda och lemlästa israeler. Våra skattepengar får inte gå rakt ner i terroristers bakfickor.
Magnus Oscarsson
Riksdagsledamot (KD)
Debattartikel publicerad i Världen idag 2 mars 2018
Abbas förfalskar historien i FN
- Martin Blecher
“We are the descendants of the Canaanites that lived in the land of Palestine 5,000 years ago and continuously remained there to this day,” hävdade Abbas inför FN:s säkerhetsråd.
Under sitt tal till FN:s säkerhetsråd använde sig palestinska myndighetens president Abbas av den ökända historieförvanskning och revisionism som omvärlden blivit alltmer bekant med, och hävdade att palestinierna är “kanaanéernas ättlingar” och därmed påstod att palestinierna är ursprungsfolket i landet Israel.
Men vad säger historien? De romerska ockupanterna döpte om Israel till “Palestina” under det andra århundradet. Namnet “Palestina” härstammar från ett gammalt sjöfarande folk, filistéerna, ett folk som sannolikt härstammade i närheten av Egeiska havet och invaderade Israel under antiken. De har sedan upphört att existera.
Fram till 1948, när staten Israel bildades, avvisade araberna i regionen termen “palestinsk”, som under den här tiden hänvisade till både judar och araber, och föredrog istället att kalla det heliga landet för “södra Syrien”, en avkrok i det Ottomanska riket.
Läs vidare på United with Israel.
Israel idag
Publicerat på ambassadbloggen 22 februari 2018.
Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel?
- Martin Blecher
Den 27 mars 2002 hade en palestinsk självmordsbombare från Tulkarem på Västbanken, förklädd till kvinna, gått in på Park Hotel i Netanya och sprängt sig själv samt 30 äldre judiska middagsgäster till döds. 140 personer skadades, en del svårt. En handling som familjen till hjärnan bakom dådet fick en minnesplakett för, överräckt i mars 2011 av palestinska myndigheten, som leds av president Mahmoud Abbas.
Men det var inte för att fördöma detta terrordåd som Anna Karin Hammar och Christer Åkesson från Svenska kyrkan och Lutherhjälpen, Yvonne Fredriksson från Palestinagrupperna, Dror Feiler från Judar för israelisk-palestinsk fred och Nael Touqan från Palestinska föreningen i Stockholm samlades en månad senare, den 29 april, i Olof Palmes Internationella Center.
Nej, mötet de kallat till, under rubriken ”Häv ockupationen av Palestina” (Hopp), handlade i stället om hur man skulle starta en kampanj för att fördöma och sätta press på Israel samt verka för ett fritt Palestina.
Här bidrog man på sitt sätt också till grunden för vad som i dag kallas BDS-rörelsen (Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner) mot Israel. Anna Karin Hammar med flera beslutade att en av den föreslagna kampanjens målsättningar skulle lyda: ”Att som konsument inte köpa varor från israeliska bosättningar på De ockuperade områdena.”
Vidare: ”Ledningsgruppen för kampanjen ges även uppdraget att föra en dialog med palestinier och israeler som gör ett folkrättsligt grundat motstånd mot ockupationen om vilka kriterier som ska gälla för att avgöra när eventuella generella ekonomiska sanktioner bör förespråkas.”
Svenska kyrkan hävdar i dag att man som kyrka inte ställer sig bakom BDS-rörelsen. Men vid detta tillfälle, den 29 april 2002, tar alltså två representanter från Svenska kyrkan och Lutherhjälpen initiativet till att också verka för en eventuell total ekonomisk bojkott av Israel. Som en följd av detta första sammanträde anslöt sig sedan entusiastiskt Diakonia, som ett brev på posten, till att vara ledamot i ledningsgruppen för kampanjen.
Som en följd av mötet 2002 startade sedan formellt Hopp-kampanjen den 11 maj 2004, nu med stöd av flera olika kyrkosamfund. Syftet var att ”uppmana Sveriges konsumenter att inte köpa bosättarprodukter från de ockuperade områdena”. Kampanjen ville också verka för en rättvis fred. Uttrycket ”rättvis fred” innebär här att alla nu levande palestinska ursprungliga flyktingar inklusive deras barn och barnbarn, totalt nästan 5 miljoner, ska tillåtas återvända till sina ursprungliga platser i nuvarande Israel om de så kräver.
Detta kommer också att poängteras i det seminarium som Anna Karin Hammar och Kairos Palestina-Sverige bjuder in till och som ska äga rum på Sjöviks folkhögskola den 15–17 juni i år. En av huvudtalarna är palestiniern Omar Barghouti, boende i Israel med jordanskt pass, som är en av initiativtagarna till dagens världsvida BDS-rörelse.
Initiativet under 2002 från Svenska kyrkan och Diakonia att också propagera för en eventuell total ekonomisk bojkott av Israel var ju egentligen ingenting nytt. Redan i december 1945 beslutade Arabförbundet om en officiell bojkott mot den judiska befolkningen i dåvarande Brittiska palestinska mandatet. Denna bojkott fortsatte även efter bildandet av staten Israel 1948.
Så Svenska kyrkan och Diakonia var 2002 i gott sällskap med Arabförbundet. Frågan är om de har lärt sig någonting sedan dess och vad deras egentliga syften är i dag?
Leif Thybell
Skribenten har en bakgrund bl.a. som Programansvarig vid Diakonia/Asien kontoret, Administratör vid Lutherska Världsförbundets program i Västbengalen.
Debattartikel publicerad i Dagen 22 februari 2018
Allvarlig utveckling i Iran
- Martin Blecher
Efter förra veckans besök i Iran vill jag sammanfatta några av intrycken. I den delegation från Europaparlamentet som jag ingick fanns ytterligare tio parlamentariker, representerande fem olika partigrupper och sju olika länder. Den politiska och åsiktsmässiga bredden var med andra ord betydande, vilket emellanåt märktes i prioriteringen av de frågor som togs upp med regimens företrädare.
Som ledamöter i Europaparlamentets utrikesutskott och underutskottet för mänskliga rättigheter genomförde vi besöket på inbjudan av den islamiska republikens parlament, majlis. I parlamentet mötte vi bland andra talmannen Ali Larijani, ordföranden i utskottet för nationell säkerhet och utrikespolitik, Alaeddin Boroujerdisamt ledamöterna i den parlamentariska gruppen för relationerna med Europa. I andra möten träffade vi bland andra ayatolla Khameneis utrikespolitiske rådgivare, Ali Akbar Velayati, biträdande utrikesministern Ali Sarmadi samt president Rouhanis politiska rådgivare, Masoumeh Ebtekar.
I samtliga möten poängterades från iranskt håll att JCPOA, det internationella kärnteknikavtal som landet ingått med USA, Ryssland och EU, borde leda till mer av handelsutbyte och utländska investeringar. Den iranska regimen anser att den i alla delar följer avtalet och att kvarvarande sanktioner bör lyftas. Samtidigt är det tydligt att osäkerheten växer i Teheran eftersom USA snarast drar i en annan riktning. Nyligen förklarade den amerikanske presidenten att JCPOA inte kommer att förlängas vid avtalets nästa kontrollstation i maj.
Hur det än blir med detta råder det ingen tvekan om att Iran är en av världens värsta och mest hårdföra diktaturer. Regimkritiker, minoritetsgrupper och kvinnor är utsatta för permanent diskriminering, ett förhållande som inte har förbättrats efter att kärnteknikavtalet ingicks för snart tre år sedan. Det är dystert att behöva konstatera, men inte i något avseende går det att säga att Iran är på väg åt rätt håll när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Tvärtom tycks de styrande i Teheran, inklusive de som i vissa sammanhang beskrivs som reformvänliga, ha utnyttjat de upptinade relationerna med omvärlden till att öka förtrycket mot den egna befolkningen.
Larmrapporter från Amnesty International och andra människorättsorganisationer vidimerar den bilden. Slutsatsen är att situationen stegvis försämras och att ingen ljusning finns i sikte. Parallellt blir listan över offer för den iranska regimens människorättsbrott allt längre. Tillämpningen av dödsstraffet har också skärpts, sedan 2015 har antalet avrättningar ökat med nära 40 procent.
En av de personer som idag har en dödsdom hängande över sig är den tidigare forskaren vid Karolinska Institutet, den nyblivne svenske medborgaren, Ahmadreza Djalali. Under Iranbesöket hade jag möjlighet att vid ett antal tillfällen ta upp hans fall med den iranska regimen. Direkt till ayatolla Khameneis rådgivare kunde jag överlämna en vädjan om omprövning av dödsdomen som undertecknats av medlemmarna av delegationen från Europaparlamentet.
Fallet Djalali har sedan april 2016, när han fängslades i Teheran, fått stor uppmärksamhet, såväl i Iran som i internationella medier. Enligt Amnesty International samt ett antal oberoende FN-experter är de spionanklagelser som riktas mot Djalali grundlösa. Trots detta, trots dödsdomen, har Ahmadreza Djalali inte fått försvara sig i domstol, vilket med alla mått mätt är fullständigt oacceptabelt.
Just detta, att inte få möjlighet att bemöta regimens anklagelser, upplever den fängslade KI-forskaren själv som djupt frustrerande. Det förklarade han när vi talades vid på telefon under mitt besök i Teheran. I samtalet berättade Djalali att han lever under svår press i fängelset, att han är deprimerad och har tappat i vikt. Med tanke på den undermåliga rättsprocessen och dödsdomen, som nyligen fastställdes av högsta instans, är det inte svårt att föreställa sig den ångest som plågar honom. Det gäller naturligtvis också hans hustru och två barn som bor och lever i Sverige.
Om inte av andra orsaker borde Ahmadreza Djalali självklart friges av humanitära skäl. Detta verkar dock vara ett synsätt eller ett begrepp som helt saknas i den iranska regimens så kallade rättsskipning. Revolutionsdomstolarna är politiskt dirigerade och när domar avkunnas sker det ofta för att statuera exempel och sprida skräck i den del av befolkningen som vänder sig mot mullornas djupt auktoritära styre.
Detta tycks vara strategin även när det gäller regimens behandling av Irans kristna befolkning. Antalet kristna i Iran har ökat kraftigt de senare tio åren, från uppskattningsvis 10 000 till över 350 000 idag. Detta är en utveckling som uppenbarligen oroar den islamiska republikens styrande, vilket tar sig uttryck i än mer av trakasserier och förföljelse av kristna, i synnerhet konvertiter.
Under vårt delegationsbesök i Teheran tog vi upp situationen för den kristna minoriteten med parlamentsledamöter och religiösa företrädare. Vi framförde också en protest mot de uppseendeväckande domar som nyligen avkunnades mot tre framträdande kyrkoledare. Det handlar om Victor Bet Tamraz, Amin Afshar Naderi och Hadi Asgari, som i början av februari dömdes till mellan 10 och 15 års fängelse för att ha ”missionerat och arbetat med husförsamlingar”.
Avslutningsvis; att den iranska regimen på senare år ostört har tillåtits putsa på sin fasad i internationella sammanhang och i kontakter med EU:s ledande företrädare är djupt beklagligt. Kärnteknikavtalet är i flera avseenden viktigt, men tillkomsten av överenskommelsen har skett till priset av politisk tystnad och eftergivenhet när det gäller den iranska regimens förtryck av den egna befolkningen.
Att inte koppla frågan om Irans kärnteknikprogram till tydliga krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter var och är ett misstag. Likaså är det ett misstag att normalisera relationerna utan att ställa krav på ett iranskt erkännande av Israel. Den iranska regimen är idag är en av världens främsta finansiärer av internationell terrorism. Terrororganisationerna Hamas och Hizbollah, vars mål är att angripa och utplåna staten Israel, tillhör de största mottagarna av det iranska ”biståndet”.
De politiska ledare som säger sig ha avvecklat sitt lands kärnenergiprogram för att bidra till regional säkerhet är med andra ord det allvarligaste hotet mot stabilitet och fred i Mellanöstern.
Det är den dystra sanningen.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD)
Publicerad på egna sidan 21 februari 2018
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009