Politik
Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism
- Martin Blecher
"Om vi inte går till botten med roten till antisemitismen, bland annat kopplingen till antisionismen, så kommer vi aldrig tillrätta med problemen", skriver Jonas Segersam, kommunalråd i Uppsala som föreslagit en "vaccinationskampanj mot antisemitism" i kommunens skolor.
Sverige skakas av antisemitiska demonstrationer och våldsdåd mot synagogor och judar. Alla rycker enstämmigt ut från höger till vänster och fördömer dessa antisemitiska yttringar. Det är bra. Men vi måste våga prata om rötterna till problemen, och dessutom måste vi våga konfrontera antisionismen som är en grogrund för antisemitism i Sverige i dag.
Jag förstår att svenska judar är ytterst trötta på att hela tiden bli sammanblandade med synen på Israel utifrån Israel-Palestina-konflikten. Svenska judar är (vanligen) inte israeler och lika lite som Sverigefinnar ska behöva svara för den finska regeringens agerande så ska judar i Sverige behöva stå till svars för vad den israeliska regeringen gör.
Men, om vi accepterar ett synsätt som innebär att förneka staten Israels rätt till existens, eller att Israel är en stat som är rasistisk, apartheid eller som kan jämföras med Hitler-Tyskland, ja då öppnar vi för ett synsätt som indirekt leder till att vi legitimerar antisemitism bakvägen.
Det går inte att under några omständigheter förklara eller försvara vare sig Hamas, Hizbollah eller andra terrororganisationers agenda. Att acceptera ett synsätt som innebär att man förhärligar och upphöjer dödande av israeler (därmed judar) som något positivt, och att den demokratiska staten Israel inte bör finnas, innebär ett accepterande av antisemitism.
Att vi sedan har problem med islamofobi i Sverige, eller att muslimer alltför ofta utsätts för både hat och orättvisa påhopp är inget försvar för att vi inte ska våga fördöma den ytterst utbredda antisemitismen i Mellanöstern. Detta synsätt innebär att Israel inte bör finnas, och att det är okej att döda judar bara för att de är judar. Jag och min familj har själva bott i Haifa i Israel och med egna ögon sett den propaganda som maler i vissa arabiska tv-kanaler (i det här fallet Al-Manar, Hizbollahs kanal från Libanon), med exempelvis en modern dramatisering av Sions Vises protokoll, en av antisemitismens klassiska verk, och ett förhärligande av barnsoldater som kämpar mot Israel. Vi har också rest med de busslinjer som bara något år tidigare (2001) utsattes för självmordsattentat riktade mot judar.
På senare år har vi tyvärr fått uppleva terrorattentat även i Sverige, tack och lov inte i någon större omfattning. Det har ändå hjälpt till att svenskar fått upp ögonen för terrorismen, och dess rötter. För judar, särskilt i Israel, har detta varit en smärtsam erfarenhet under decennier. Samtidigt har det också lett till att på grund av alla säkerhetsåtgärder är Israel ett av världens säkraste länder att bo och leva i.
Så länge inte den Palestinska myndigheten i praktisk handling och politik tar tydligt avstånd från den utbredda antisemitismen i Mellanöstern, så är erkännandet av staten Palestina något som kommer att ligga Sverige till last under överskådlig framtid. Även det innebär i praktiken ett indirekt erkännande av den förtäckta antisemitism som den accepterade överrocken antisionismen döljer.
Visst ligger det en komplexitet i att staten Israel själv definierar sig som en judisk stat, men man får aldrig glömma att israeliska araber har fullständiga demokratiska och juridiska rättigheter i denna stat. Arabiska är, bredvid hebreiska och engelska, officiellt språk. Parlamentariker i Knesset kan både förneka staten Israels rätt till existens och öppet samarbeta med ledare för länder som ligger i öppet krig med Israel (Syrien) och ändå sitta kvar som Knesset-ledamöter.
Staten Israel står för ett tydligt försvar för en rättsstat och mänskliga rättigheter. En stark kontrast till Israels grannländer, där yttrandefrihet och demokratiska rättigheter är mer undantag än regel. Även israeliska kvinnor (såväl judiska som arabiska) har fullständiga rättigheter, till skillnad från exempelvis kvinnor i grannlandet Saudiarabien som inte ens får köra bil, än mindre rösta i demokratiska val.
Om vi inte går till botten med roten till den antisemitism vi nu ser flera konkreta tecken på i Sverige, bland annat genom kopplingen till antisionismen, så kommer vi aldrig kunna komma tillrätta med problemen.
Jag har i Uppsala kommunfullmäktige föreslagit en vaccinationskampanj mot antisemitism i kommunens skolor. I Sverige lever fortfarande överlevande från Förintelsen. Inte en enda skolelev i vårt land borde kunna undgå att få höra deras självupplevda vittnesbörd om vad antisemitism innebär. Vi ska aldrig behöva frukta att något liknande skulle accepteras i Sverige.
Jonas Segersam
Debattartikel publicerad i Världen idag 27 december 2017
Jonas Segersam är kommunalråd (KD) i Uppsala, och sitter i styrelsen för Uppsalas lokalavdelning av Vänskapsförbundet Sverige-Israel.
Segersams blogg:
https://segersam.blogspot.se/
Europas diplomatiska krig
- Martin Blecher
Knappt två veckor efter president Donald Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad kan vi lugnt konstatera att varningarna om en tredje intifada, blodbad och jordens undergång har varit aningen överdrivna. Visst har vi sett gatuprotester i Israel och i den muslimska världen och runt om i Europa, där man bränt amerikanska flaggor och ropat antisemitiska slagord. Men i konfliktens epicentrum, Jerusalem, har det ännu varit förhållandevis lugnt. Efter fredagsbönen två dagar efter Trumps utspel var det enligt lokala källor fler journalister än demonstranter som samlats till de utlysta protesterna vid Damaskusporten i Jerusalem. Det fanns dock inget blodbad att rapportera om.
På många håll i världen, som i Kanada och Australien, har reaktionerna varit mycket återhållsamma. I andra länder, som i Indien, har man helt och hållet avhållit sig från att kommentera utspelet. När de 57 islamiska staternas samarbetsorganisation OIC i fredags föreslog att man gemensamt skulle erkänna östra Jerusalem som Palestinas huvudstad, meddelade Ryssland, Kina och Indien att något sådant beslut inte är att vänta från deras sida. Det som undgått de flesta är att Ryssland redan i april erkände västra Jerusalem som Israels huvudstad utan att det föranledde några protester eller tidningsnotiser.
I en kolumn i brittiska The Guardian beklagade sig den starkt pro-palestinska skribenten Robert Fisk över att OIC i praktiken har förlorat sin betydelse och i dag påminner mera om Tsarryssland före revolutionen än en relevant intresseorganisation. De islamiska länderna, som ännu under sjuttiotalet kunde styra västvärldens politik mot Israel med hjälp av sitt oljevapen, står i dag rådlösa inför USA:s agerande. Fisk noterar att i stället för att enas om en gemensam strategi mot USA eller Israel är man fullt upptagen med att kriga mot varandra.
På samma gång aviserar flera afrikanska länder att det kan bli aktuellt med ambassadflytt till Jerusalem de närmaste månaderna, efter att relationerna till Israel klart har förbättrats under de senaste åren. På många håll i Afrika känner man en större värdegemenskap med den judiska staten Israel än med det postkoloniala Europa, som medvetet försöker påverka de afrikanska ländernas inrikespolitik genom att sätta egna villkor för sin biståndspolitik.
Även bakom den eniga EU-fasaden i Bryssel finns det en stark kritik mot EU:s diplomatiska krig mot Israel och en förståelse för USA:s agerande. Det är framför allt i länder som tidigare levde bakom järnridån. De känner en större historisk tacksamhetsskuld till Washington än till Bryssel för att de i dag lever i frihet.
– Det var hos den gamla kommunistiska säkerhetspolisen i Moskva, Prag och Bukarest som de gamla PLO-rävarna fick sin skolning, förklarar en tjeckisk kollega för mig.
– När vi äntligen återfick vår frihet var det därför inte svårt att välja sida även i Mellanösternkonflikten, tillägger han.
Efter president Trumps erkännande av Jerusalem lyckades Ungern stoppa ett planerat utspel av EU:s utrikesansvarige Federica Mogherini, som ville fördöma beslutet i hela EU:s namn. Nu fick hon i stället göra det i egenskap av EU:s utrikesansvarige, en klar prestigeförlust.
Det var inte Mogherinis förtjänst att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu blev inbjuden till Bryssel förra veckan. Det var för övrigt första gången på 22 år som en israelisk premiärminister satt vid samma bord som sina europeiska kollegor. Inviten kom i stället, trots högljudda protester från EU:s tjänstemannakår i Bryssel, från Litauens regering.
Faktum kvarstår. Vid sidan av de totalitära islamiska staterna runt om i världen är det Europeiska unionen som i dag leder det diplomatiska kriget mot den judiska staten. Uttalandet kan kännas lika chockerande som det är sant.
Samtidigt som EU:s medlemsstater mer än gärna tar emot krishjälp från Israel för att förhindra nya terrordåd i Europa, driver man en målmedveten diplomatisk kampanj för att försvaga och isolera den judiska staten. Detta sker dels genom en ekonomisk krigföring som vill strypa levnadsvillkoren för judar bosatta i Judeen och Samarien, samt genom att man okritiskt finansierar den palestinska myndigheten med miljardbelopp. Det är samma palestinska myndighet som i dag namnger gator och torg efter dömda palestinska terrorister, kallar judar för apors avkomma i sina skolböcker, och sedan betalar ut saftiga pensioner till anhöriga till de terrorister som dristar sig att mörda israeliska judar.
I en kolumn i Jerusalem Post i veckan beskrev den israeliska journalisten Caroline Glick i detalj hur EU finansierar namngivna anti-israeliska grupper inne i Israel med tiotals miljoner euro för att försvaga den sittande regeringen. Detta efter att man tidigare med alla medel hade försökt hindra valet av Netanyahu, men misslyckats. I dessa tider, när man undersöker Rysslands eventuella inflytande i det amerikanska presidentvalet, har det däremot varit förvånansvärt tyst om EU:s försök att påverka utgången i det israeliska valet för snart tre år sedan.
Inför julhelgen, när våra tankar går tillbaka till julkrubban i Betlehem, finns det all anledning att fundera på denna märkliga obalans i den europeiska utrikespolitiken i Mellanöstern. Men om EU, som många historiker menar, är den ideologiska arvtagaren till den gamla romerska ockupationsmakten, kan man kanske bättre förstå antipatin mot dagens judiska stat.
Det var ju det romerska imperiet som, efter att ha jämnat det judiska templet med marken, genomförde ett regelrätt folkmord i Judeen och Galileen samt fördrev de resterande judarna ut ur sitt hemland 135 e.Kr. För att ytterligare förödmjuka det judiska folket gav man provinsen ett nytt namn, Palestina, efter judarnas historiska ärkefiender filistéerna. I dag är Europeiska unionen den största ekonomiska bidragsgivaren till denna palestinska myndighet, samtidigt som man fortfarande aktivt motarbetar den judiska staten.
Tomas Sandell
Israelkommentar publicerad i Världen idag 20 december 2017
_
Lästips från samma tidning:
Vill ge goda nyheter till svenskarna
"Vi har den mest gedigna Israelbevakningen av alla medier på svenska, säger Daniela Persin, kristna TV-kanalen Himlen TV7".
http://www.varldenidag.se/reportage/vill-ge-goda-nyheter-till-svenskarna/repqkc!cHtt3ieTFJgVNhdeOYQQtw/
Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik
- Martin Blecher
Israels rättmätiga önskan att få ha sin huvudstad i Jerusalem kallar Wallström rätt och slätt för en ”katastrof”. Att Sveriges utrikesminister inte är någon diplomat i Israel-Palestinakonflikten, utan snarare debattör för den ena sidan, är djupt problematiskt, skriver Kristdemokraternas Ebba Busch Thor, Lars Adaktusson och Sofia Damm.
I onsdags beslutade USA:s president Donald Trump under stor uppmärksamhet att uppdra åt sitt utrikesdepartement att se över möjligheten att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem.
Tidigare presidenter har lovat samma sak. Bill Clinton gick till och med till val 1992 på ett sådant löfte och kritiserade den då republikanske presidenten George H W Busch för att han inte agerade. Barack Obama kallade Jerusalem Israels huvudstad under sin valkampanj 2008.
I sig är huvudstadsfrågan för Israel rimlig att diskutera. Kristdemokraterna anser att Jerusalem mycket väl kan vara staden som Sverige betraktar som Israels huvudstad. Jerusalem har aldrig varit huvudstad i något annat land än Israel, aldrig för något annat folk än det judiska folket. Men det är idag en delad stad och rimligen vill palestinierna att deras del av staden ska vara deras huvudstad.
Problemet nu är att vi har en amerikansk president som ofta agerar irrationellt och oförutsägbart på den internationella arenan med stor oro och osäkerhet till följd. Tidpunkten för beslutet är illa vald. Samtidigt har inte det varit särskilt många bra tidpunkter de senaste 70 åren heller.
I en fredsuppgörelse mellan parterna i Israel-Palestinakonflikten där alla erkänner varandras rätt till existens är det rimligt att alla får välja sin egen huvudstad. Skulle en sådan uppgörelse kunna nås med stöd av EU:s medlemsländer skulle det skapa en mycket bättre situation för miljoner israeler och palestinier.
Men vår egen utrikesminister Margot Wallström bidrar inte till förbättrade förutsättningar för fred mellan israeler och palestinier. Istället för att resonera kring Israels rättmätiga önskan att få ha sin huvudstad i Jerusalem kallar hon idén rätt och slätt för en ”katastrof”.
Samma regering som nu har detta höga tonläge mot USA:s unilaterala beslut om Jerusalem erkände själva unilateralt en palestinsk stat. Det finns en stor inkonsekvens som behöver lyftas fram här.
Under vintern 2015-2016 kallade Wallström vid upprepade tillfällen den israeliska polisens oskadliggörande av palestinska terrorister under pågående terrordåd för utomrättsliga avrättningar. Wallström har ännu inte kallat brittiskt eller franskt polisarbete som också lett till skjutningar av terrorister något sådant. Utrikesministern har dubbla måttstockar. En för Israel och en för andra länder.
Som en direkt följd av Sveriges agerande är Margot Wallström inte välkommen till Israel i officiell diplomatisk kapacitet.
Sveriges utrikespolitik syftar till fred och så även i Israel-Palestinakonflikten. Men Sveriges högsta diplomat har helt förbrukat sitt förtroende hos en av de parter som Sverige vill ska sluta fred. Wallström är inte bara obrukbar i fredsförhandlingar i Mellanöstern utan rentav en belastning på grund av sättet att hantera Israel.
Margot Wallströms ryggmärgsreflex när Jerusalems status kommer på tal är tydlig. Istället för att föra resonemang kring vad Israel och deras motparter Hamas och Fatah behöver göra för att gemensamt uppnå fred kallar hon Israels önskemål ensidigt för en katastrof.
Att Sveriges utrikesminister inte är någon diplomat i Israel-Palestinakonflikten, utan snarare debattör för den ena sidan, är djupt problematiskt.
Tiden är kanske ännu inte mogen för alla länder att flytta sina ambassader till Israel. Först krävs ytterligare avtal om varaktig fred mellan parterna.
Israel är inte ett perfekt land. Palestinier har farit illa i den konflikt som pågått sedan den första intifadan startade 1987. Samtidigt har Israel lidit många även civila offer för terrorism under samma tid.
Inte desto mindre är Israel Mellanösterns just nu enda fungerande demokrati. I inget annat land i regionen kan människor leva i frihet oavsett tro eller sexuell läggning. Inget annat land kan mäta sig med den yttrandefrihet som råder i Israel. Samtidigt leds palestinierna av organisationer som uppmuntrar terrordåd.
Sveriges utrikesminister borde inta en mer neutral och konstruktiv roll i Israel-Palestinakonflikten än vad Margot Wallström valt att göra.
Kristdemokraterna kommer alltid att stå upp för Israels rättigheter. Det måste deras grannar också göra. När det sker och en tvåstatslösning nås kommer friheten och tryggheten för såväl israeler som palestinier äntligen kunna bli verklighet.
Ebba Busch Thor (KD)
partiledare
Lars Adaktusson (KD)
Europaparlamentariker
Sofia Damm (KD)
utrikespolitisk talesperson
Debattartikel publicerad i SvD 7 december 2017
"Människor lever i rädsla för att de är judar"
- Martin Blecher
Spänningarna mellan Israel och Palestina ökar sedan Trump utropat Jerusalem huvudstad i Israel – samtidigt har en synagoga i Göteborg attackerats.
Nu håller Vänskapsorganisationen Sverige-Israel en manifestation i Stockholm.
– Vi vill visa vår solidaritet med offren för den frukansvärda antisemitismen som vi har i det här landet, säger Lars Adaktusson (KD).
"Våld och hot mot judar i Sverige har nått en ny bottennivå", skriver arrangörerna i Vänskapsorganisationen Sverige-Israel inför den manifestation för Israel och mot antisemitism som hålls i dag på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm.
– Jag hoppas att det kan leda till en bredare diskussion om vad vi ska göra åt antiseministmen. Människor lever i rädsla för att de är judar, säger Lars Adaktusson.
EU-parlamentarikern och Kristdemokraternas andre vice ordförande är en av talarna under manifestationen, tillsammans med bland andra Israels ambassadör Ilan Ben-Dov och Marcus Birro.
Manifestation mot antisemitism i Stockholm
Adaktusson har i veckan också medverkat i SVT:s "Opinon live" om antisemitism och Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad till Jerusalem. Engagemanget för Israel började under åren som mellanösternkorrespondent för SVT.
– I takt med att jag har sett hur det ser ut på plats har jag också fått ett engagemang för Israel och den utsatthet som de lever med. Landet är omgivet av brutala diktaturer och de värsta terrororganisationerna som finns i världen. Det finns en felaktigbild av skildningen av Israel, säger han.
Lars Adaktusson kallades "olämplig och extrem"
Inför programmet kritiserades Adaktusson av utrikesminister Margot Wallströms pressekreterare Erik Wirkensjö. I ett sms till SVT Nyheter skriver han att "Adaktusson är en ganska olämplig och extrem person när det gäller denna fråga".
– Jag tycker att den där typen av starka ord säger mer om de som uttalar dem än om mig. Jag har inga extrema uppfattningar. Jag står på stadig demokratisk grund och arbetar för att Sverige och Israel, och Europa och Israel, ska ha bättre relationer, säger Lars Adaktusson.
Margot Wallström avböjde själv att medverka i debattprogrammet. Times of Israel har nyligen rapporterat att landets premiärminister Benjamin Netanyahu nobbat ett möte Stefan Löfven, på grund av Sveriges beslut att erkänna Palestina som stat 2014.
Filippa Rogvall
Nyhetsartikel publicerad i Expressen 17 december 2017
Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet
- Martin Blecher
”Jerusalemsyndromet” beskriver ett fenomen där stadens besökare blivit psykotiska, vanligen på ett religiöst eller messianskt tema.
Nu tycks det spridas en annan typ av Jerusalemsyndrom, och det hela började med att president Trump bestämde sig för att, som han sa, ”slutligen erkänna det uppenbara: att Jerusalem är Israels huvudstad”.
Psykosen inleddes med att stora delar av medierna och de usual suspects i Europa började muttra och andlöst invänta de våldsutbrott, som man trodde att palestinierna skulle utlösa. Nyhetsbyråer över hela världen skickade hit sina team för att bevaka vad de helt säkert trodde skulle bli ett explosivt våldsutbrott i Jerusalem.
Emma Green skrev i The Atlantic att i Jerusalems gamla stadsdel var journalisterna tre gånger så många som de som faktiskt protesterade. Jag pratade med en reporter som flugits in från Tyskland, och som vittnade om hur händelsefattiga hennes dagar hade varit, där hon hade stått med sitt team utanför Damaskusporten i flera dagar. När nyhetsankarna hemma i Berlin hade frågat efter våldsutbrott hade hon inte haft mycket att säga. Men hon hade i alla fall ätit riktigt god falafel.
Det stämmer att det förekommit våld på Västbanken, och att vi sett en ökning av raketattackerna från Gaza mot israelisk civilbefolkning, men knappast det krig eller den tredje intifada somliga tycktes ha hoppats på.
Å andra sidan har vi dem som börjat ha messianska visioner om Trump.
De två mest lästa israeliska tabloiderna - Yisrael Hayom till höger, och Yediot Aharonot till vänster - täckte sina förstasidor med tack-meddelanden till Trump på engelska, och med jättefoton av gamla stan. Yisrael Hayom skrev ”JerUSAlem”, med ”USA” fyllt av stars and stripes.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu öste lovord över Trump, och menade att tillkännagivandet tillhörde ’de stora ögonblicken i sionismens historia’, tillsammans med statens grundande och Balfourdeklarationen.
Trumps tillkännagivande var mycket värdefullt som motkraft till årtionden av orättvisa. Under sjuttio år har det internationella samfundet lutat sig mot 1947 års delningsplan, som visserligen tillät Israels bildande, men också sa att Jerusalem skulle bli ett ”Corpus Separatum” under internationell kontroll. Israel accepterade planen även om den inte var idealisk. Araberna förkastade den, och Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Irak, och trupper från flera andra muslimska länder krigade mot den framväxande staten Israel.
Och Israel straffades för att man vann, överlevde och lyckades behålla den västra delen av Jerusalem. Man är egentligen det enda land vars huvudstad inte accepteras av omvärlden.
Detta är bara ett av många områden där Israel drabbas av en dubbel standard i internationell politik, så presidentens erkännande kändes bra för israelerna.
Men Trump hade rätt när han sa att bara erkände hur verkligheten ser ut. Det finns ingen anledning av överdriva erkännandet i någon riktning. Jerusalem är fortfarande samma Jerusalem.
Låt oss titta på fakta. Israels parlament, Högsta domstolen, presidentens residens och premiärministerns kontor har alla legat i Jerusalem i årtionden. Utländska ledare och diplomater som säger att de inte erkänner Jerusalem som Israels huvudstad åker ändå dit för att träffa Netanyahu. Till och med parlamentets palestinska ledamöter, rasande över Trumps beslut, åker ändå till Jerusalem för att arbeta. Inget av detta har förändrats under de gångna två veckorna.
En annan sak som inte heller förändrats? Amerikanska medborgare födda i Jerusalem kan fortfarande inte ha ”Jerusalem, Israel” i sina pass och födelsebevis. Vilket en hel av dem och deras föräldrar besviket nu påtalat.
För de flesta Jerusalembor har livet gått vidare. Den Palestinska Myndigheten stängde skolorna några dagar, uppenbarligen i hopp om våldsamheter, och butiksinnehavare i de arabiska kvarteren pressades att stänga ner verksamheten. Men detta gick snabbt över, och de flesta av stadens invånare tar sig nu till jobbet och skolan, shoppar, ber sina böner, eller går på bio. Som de alltid gjort.
Och så måste de förstås hantera alla oroliga telefonsamtal från släktingar utanför Israel som tittat för mycket på CNN.
För de flesta judiska israeler har Jerusalem varit huvudstad i 3.000 år, och kommer fortsätta att vara det. Vi uppskattar Trumps ställningstagande, men vi visste redan hur verkligheten ser ut, och vi behöver inte heller bli rädda eller panikslagna. Vi har ingen glädje av att ännu fler drabbas av Jerusalemsyndromet.
Lahav Harkov
Skribenten är Knesset-korrespondent för the Jerusalem Post.
Publicerad i New York Post 19 december 2017
Hatet mot Israel göder antisemitismen
- Martin Blecher
Om vi vill motarbeta antisemitismen är det viktigt att också se hur den grova, förenklade och skadliga beskrivningen av Israel underlättar en antisemitism som blir alltmer accepterad, skriver Ulf Öfverberg, Ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm.
I en debattartikel i SVD har judiska företrädare med rätta kritiserat det språkbruk som svenska medier använt sig av och som riskerar att främja antisemitiska föreställningar. Det är en viktig kritik men vi måste också belysa hur retoriken kring Israel bidrar till att sänka tröskeln för antisemitismen.
Den antisemitism vi ser i dag – i Göteborg, Malmö, Helsingborg och på andra platser – är bara toppen på isberget. Malmös judar har under flera år levt med en nästan daglig antisemitism härrörandes från i huvudsak unga män med bakgrund i Mellanöstern. Så sker över hela Europa. Dagens främsta avsändare av ett antisemitiskt budskap är, förutom givna nazistiska kretsar, radikala islamister och unga arga män från länder i Nordafrika och Mellanöstern. Detta är en diskurs som legat i sin linda en längre tid. Den har underhållits av en slapphet i det politiska samtalet; många gånger har antisemitiska utfall ursäktats, bortförklarats eller godtagits som kritik av Israel. Samtidigt är kanske Sverige västvärldens mest Israel-fientliga land.
Ofta sammanlänkat med Israel och Palestina
Historiskt vet vi att antisemitiska utfall ofta är sammanlänkade med händelser i konflikten mellan Israel och palestinierna. Så också denna gång. Inte för att det finns ett verkligt samband mellan svenska judar och den israeliska regeringens politik eller, som denna gång, med den amerikanske presidentens politik. Men det spelar ingen roll eftersom antisemitismen använder sig av olika uttryck och låter olika händelser utlösa hatet. För antisemitismen kan händelser, tidpunkter och situationer förändras, endast hatet är konstant.
Men antisemitismens utbrott sker inte i ett vakuum. Det må utlösas av politiska händelser men det sker i ett samtals- och debattklimat där vi alla i det offentliga samtalet bär ett ansvar för hur orden faller och hur vi formulerar oss i tal och skrift. I det avseendet finns det ofta en hel del övrigt att önska från kritikerna av Israel.
Kritiken av Israel formuleras ofta – om än inte alltid – i en grövre form och med andra ord än kritik av länder i motsvarande situation. Det är endast Israel som anklagas för ”apartheid”. Israel är en ”terrorstat” eller ”imperialismens förlängda arm”. Ingen annan stat än Israel är en ”rasistisk statsbildning”. Det är Israel som bedriver ”folkmord” eller utför en ”etnisk rensning”. Och – allra värst – det är Israel som är de nya nazisterna. Det är också endast Israel som ska bojkottas och ingen annan stat, enligt många av Israels kritiker. Inte Turkiet för ockupationen av norra Cypern. Inte Marocko för Västsahara. Inte Ryssland för Georgien, Tjetjenien eller Ukraina. Och inte heller Kina för Tibet. Och så vidare.
Drivs av ideologiska motiv
Att beskylla Israel för ”etnisk rensning”, ”apartheid” eller att likställa sionismen med rasism är påståenden som endast drivs av ideologiska motiv och inte har något med verkligheten att göra. Denna dödliga begreppsapparat förvränger språket i syfte att demonisera. Och det handlar inte endast om ord. Om man tror att man kan exkludera och isolera en enda nation av världens alla, den lilla judiska staten, från världssamfundet och samtidigt inte uppmuntrar antisemitismen i Europa, är man ytterst naiv.
De grova och verklighetsfrånvända anklagelserna mot Israel för oss mot extremism, dualism och en demoralisering av moderata krafter som spelar extremisterna i händerna, skapar politisk polarisering och skadar chanserna för kompromisser, ömsesidigt erkännande och försoning.
Vi på den pro-israeliska sidan har ett ansvar för att hålla rågången tydlig mot de krafter som förnekar palestinierna en egen identitet och en egen statsbildning och mot dem som omfamnar Israel, inte för att Israel är en mångkulturell demokrati, utan för att de avskyr muslimer. Men Israels kritiker har ett lika tungt ansvar att förändra språkbruket och retoriken som underlättar för antisemitismen. Det är ett ansvar de ännu inte tagit.
Ulf Öfverberg
Ordförande
Samfundet Sverige-Israel Stockholm
Debattartikel publicerad i GP 14 december 2017
Judehatet handlar inte om Israel
- Martin Blecher
Frasen ”svenska judar får inte hållas ansvariga för staten Israels politik” sägs av var och varannan politiker efter antisemitiska händelser i Sverige. De börjar bli många. Och frasen är en del av problemet.
Det hat som finns i Mellanöstern mot judar, och bland människor i Sverige med ursprung i Mellanöstern, handlar inte om Israel. Att tro det är lika bisarrt som att nynazistiskt hat mot judar, och tron på judiska konspirationer som styr världen, bottnar i en legitim kritik mot maktkoncentration inom finansvärlden och media. Sådana ursäkter hör vi sällan från svenska politiker efter nynazistiska marscher.
Det är lättare att känna igen antisemiter om de bär hakkors och marscherar i taktfasta led. Men de flesta som hatar judar bär inte uniform. Det gäller lika väl i Mellanöstern som i Europa. I stora delar av Mellanöstern är hat mot judar en naturlig del av den politiska kulturen, och ingenting kontroversiellt. Mellan Israel och judar finns ofta ingen skillnad.
Naturligtvis tar många – men absolut inte alla – som invandrar till Sverige med sig detta.
Svenska politiker som avskyr Israel kan kanske skilja på judar och Israel, även om gränsen ofta är otydlig. Men vad händer när den skillnaden inte finns för dem som lyssnar på budskapet? När svenska politiker understödjer hat mot Israel, blir signalen ofta i praktiken att även hat mot judar är legitimt. Hat mot Israel är inte per definition detsamma som hat mot judar. Men i praktiken ser många inte skillnaden. Genom att uttrycka att den första sortens hat är acceptabelt eller till och med önskvärt, legitimerar svenska politiker ofta även det sistnämnda.
Nazityskland och Förintelsen vaccinerade kanske majoriteten i Europa mot just nazismen som politisk rörelse. Men en bieffekt har blivit att judehat ses som någonting exklusivt för nazismen som ideologi, och att judehatet dog med Hitler.
Så har antisemitismen aldrig sett ut. Som historikern Jan Gross har beskrivit i böckerna Neighbors (2001) och Fear (2007) har förföljelser och mord på judar ofta utlösts av konkreta händelser som tolkats i ett antisemitiskt ramverk. Ett försvunnet kristet barn kunde leda till anklagelser mot judar om ritualmord, med pogromer som följd. Myterna väcks till liv och leder till konkret handling efter faktiska händelser, men hatet skapas inte av dem.
Det är på det sättet de senaste (varken de första eller sista) uttrycken av hat mot judar i Sverige måste ses. Hatet finns där oavsett om Donald Trump erkänner Jerusalem som Israels huvudstad eller inte. Sådana händelser skapar en ursäkt för dem som hatar judar att ge sig ut på gatorna och uppmana till massmord.
Det finns inget annat land som svenska politiker talar om i samma tonläge som Israel. I dagarna beskrev socialdemokratiska EU- parlamentarikern Marita Ulvskog Trumps beslut som en ”krigsförklaring”. Veronica Palm, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, skrev 2010 på sin blogg ”Undrar du också vem Dom utvalda ska bränna nästa gång” apropå Israel, vilket i sammanhanget framstod som en tydlig referens till den antisemitiska tanken om judar som ett blodtörstigt folk. Listan kan göras lång.
Benjamin Katzeff Silberstein
Gästledare publicerad i SvD 12 december 2017
Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat
- Martin Blecher
Vi står i dag tillsammans som vänner i sorg över det allvarliga brandattentatet mot Synagogan i Göteborg. Judiska ungdomar hade fest. Det kan de inte ha i Sverige i dag utan omfattande säkerhetsarrangemang och utan att riskera attacker – för att de är judar. Vi kallar på alla anständiga svenskar att stå upp för judars rätt att leva i fred och trygghet i Sverige och i den judiska staten Israel, skriver Jörgen Knudtzon för styrelsen Vänskapsförbundet Sverige-Israel Väst.
Attentatet mot Synagogan i Göteborg är avskyvärt - men inte oväntat. Vi kan nu vänta oss de vanliga upprörda avståndstagandena från våld och antisemitism som alltid kommer från olika ledare i vårt land, men en del av dem klingar falskt. Sveriges regering har många gånger varnats för den växande antisemitismen, men bidrar i handling till dess spridning.
Tre har gripits misstänkta för attentatet men fler maskerade personer fanns med och backade upp dem som kastade brandbomberna. Låt oss hoppas att rätt personer kan lagföras för brottet, men vilka de är spelar just i dag en mindre roll. Det flertusenåriga judehatet växer nämligen ur många rötter.
- De nazistiska antisemiterna i Sverige är relativt få men farliga genom en hög beredskap till våld och terror.
- När det gäller den kristna antisemitismen har många kyrkor gjort upp med sitt förflutna, men inte alla.
- Vänsterns antisemitism odlas i den djupt orättvisa behandlingen av världens enda judiska stat och får daglig spridning genom okunnig och obalanserad journalistik.
- Till ovanstående har vi importerat en arabisk/islamsk antisemitism. Denna predikas öppet genom statliga medier och i moskéer i otaliga länder som skyller judarna för allt ont. Sverige bidrar till denna antisemitism genom att inte tydliggöra att den finns och genom att okritiskt och utan villkor ösa miljoner av svenska skattepengar över den Palestinska myndigheten och över UNRWA som i skolböcker och undervisning från lågstadiet och uppåt lär ut judehatet.
Tala öppet om den snedvridna Israeldebatten
Gårdagens attentat i Göteborg skedde mot bakgrund av ilskna protester mot att en stat erkänt Israels rätt att som alla andra länder definiera sin huvudstad. Låt oss nu tala öppet om hur en snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till antisemitism – och därmed tyvärr också till våld mot judar.
För styrelsen Vänskapsförbundet Sverige-Israel Väst,
Jörgen Knudtzon
ordförande, avdelningen för västra Sverige
Uttalandet publicerades som debattartikel i GP 11 december 2017
Vad får juden tycka?
- Martin Blecher
Det tog bara någon dag från det att en folkhop i Malmö skrek att man skulle skjuta judarna till att den judiska synagogan i Göteborg utsattes för ett brandattentat från ett tjugotal män. Den berömda Sverigebilden mörknar.
Den antisemitism vi här ser prov på är av ett slag som inte låter sig bekämpas med annat än realism. Ett första nödvändigt steg är att erkänna att det handlar om en tradition som härrör från Mellanöstern och som vunnit insteg i takt med invandringsströmmarna från regionen i fråga. Alltför länge har alltför många debattörer velat tassa runt detta genom att använda mindre känsliga termer som ”den nya antisemitismen”.
Men den är inte ny, i så fall nytillkommen. Det är ett svek mot svenska judar att inte vilja kalla det hot de utsätts för för vad det är. Ingen kippavandring gör judarna någon större tjänst så länge den antijudiska aggressionens faktiska karaktär förbises.
En annan mindre uppmärksammad aspekt av problemet är den obehagliga underton i debatten som tyst och sakta vinner allt mer mark: Man skall inte beskylla svenska judar för vad Israel företar sig, sägs det. De är ju svenska och inte israeliska medborgare. Och det är ju riktigt. Men om de nu ändå gör det, alltså stöder mycket i den israeliska hållningen? Om de bifallit byggandet av den barriär som hindrat många terrordåd? Om de inte accepterar bilden av israeliska angrepp som övergrepp utan som vedergällning och förebyggande militära operationer? Om de faktiskt tycker att det är rimligt att Jerusalem är Israels huvudstad?
Är de då ”skyldiga”? Är det då följdriktigt att de faller offer för våld och trakasserier, och att de har sig själva att skylla? Någonstans är det ju det som den skarpa retoriska åtskillnaden mellan svenskt och israeliskt medborgarskap underförstår, att det inte är anständigt att tycka någonting annat än att Israel är en gangsterstat.
Om man officiellt håller för givet att Israel är en skurk och att palestinier är offer, vilket den svenska staten mer högljutt än något annat europeisk land har gjort, då har man också legitimerat en svartvit verklighetsuppfattning. Därifrån är steget till israelkritikers moraliskt rättfärdigade ”aktioner”; demonstrationer, nätverksarbete och opinionsbildning som lösgör destruktiva energier, mycket kort. Energier som i ett annat debattklimat hade fått svårare att vinna i styrka.
Många politiker uttrycker nu förstås sitt avståndstagande från attentatet. Men en hel del av dem har också självrannsakan att göra.
Fredrik Haage
Ledare publicerad i Smålandsposten 10 december 2017
Vakna, Sverige!
- Martin Blecher
Lördagens antisemitiska brandattentat mot Göteborgs synagoga är vidrigt och upprörande, liksom våld med antisemitiska förtecken på andra platser i landet. Men det är inte helt överraskande. En av USA:s äldsta judiska organisationer, American Jewish Committee (AJC), skriver att man träffade Sveriges statsminister och utrikesminister för 18 månader sedan och då varnade för den ökande antisemitismen, men att ministrarna verkade ganska omedvetna. AJC undrar retoriskt om Sverige kommer att vakna sent omsider.
Som ledare för ett land har man inte rätt att vara hur godtrogna som helst. När Sveriges utrikesminister sitter till doms över Israel snart sagt varje gång de försvarar sina medborgare mot mördare, och härleder islamistiska terrorattentat i Europa till Israels politik, skickar man dunkla signaler till dem som gärna vill terrorisera judar även här.
Vi har dessutom släppt in ett okänt antal ISIS-soldater och terrorister av andra schatteringar, så till den grad att en engelsk terrorforskare ruskar på huvudet och kalla Sverige för garnisonsstad för ISIS, som utan risk för gripande kan återvända hit och återhämta sig när de har varit på mördarrunda i Mellanöstern.
Mot bakgrund av allt detta klingar det ihåligt när man nu yrvaket och indignerat uttalar sin avsky mot dåden. Det är orimligt att judiska församlingar ska behöva lägga en stor del av sina medel på att skydda sig mot antisemitiska våldsmän. I Sverige. Mer än 70 år efter Förintelsen. Av alla utrikesministrar i EU är Sveriges den enda som inte är välkommen i Israel.
Sverige får inte fortsätta att vara en fristad för terrorism och antisemitism. Sverige måste vända om och upphöra att vara Israels värsta ovän i västvärlden. Sverige måste agera med kraft mot antisemitism, både inom och utom landet. Och Sverige måste agera med kraft för att skydda sina judiska medborgare. Detta är en ödesfråga både för dem och för oss alla.
För Vänskapsförbundet Sverige-Israel,
Lars Adaktusson, riksordförande
Stefan Dozzi, generalsekreterare
Bengt-Ove Andersson, AU-ordförande
Uttalandet lades upp på Vänskapsförbundet Sverige-Israels hemsida 10 december 2017
Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav"
- Martin Blecher
Ur läsarbrev från en av våra medlemmar:
Det är förvånande att det i den svenska rapporteringen, och till och med av somliga svenska analytiker (ex. Björn Brenner vid Försvarshögskolan) fortfarande påstås att Jerusalem skulle vara en ”internationell enklav” (och därför inte kan utgöra Israels huvudstad).
Då har man antagligen sovit under de senaste decenniernas fredsförhandlingar, där Jerusalem tvärtom varit en av huvudfrågorna. Och man har inte begripit vad det var som FN:s delningsplan från 1947 (resolution 181, part III, D) sade när man föreslog en ”internationell” enklav.
Jerusalem skulle tillfälligt vara en FN-styrd internationell enklav i 10 år, räknat från 1948. Detta trots att den judiska befolkningen i Jerusalem var i majoritet sedan mitten på 1800-talet, dvs. i ett sekel innan Israel grundades.
Därefter, alltså senast 1958, skulle en folkomröstning hållas för att befolkningen i Jerusalem skulle få avgöra om den tillfälliga internationaliseringen skulle fortsätta eller inte. Av detta följer att en sådan folkomröstning med all sannolikhet hade resulterat i att befolkningsmajoriteten hade röstat för att Jerusalem blir Israels huvudstad.
Men talet om en internationell enklav är idag alltså helt irrelevant, eftersom arabstaterna förkastade denna FN-plan och istället startade ett illegalt anfallskrig med syfte att utplåna det judiska samhället. Delningsplanen (resolution 181 - fulltext), som inte var bindande, är därmed sedan länge förkastad och förverkad.
Det vore önskvärt med ett minimum av saklighet i den svenska rapporteringen och i kommentarerna kring denna fråga.
[Vi tackar för bidraget! /Red anm]
Varför är Jerusalem Israels huvudstad?
- Martin Blecher
- Israel - vanliga frågor och ärliga svar
Denna text återgavs även i det extra Israelnytt som skickades ut under oroligheterna i juli.
Jerusalem har en central roll för det judiska folket, både nationellt och som den allra heligaste platsen. Ingen annan religion eller folkgrupp har en relation till Jerusalem som kommer i närheten av judarnas.
Jerusalem nämns 669 gånger i den hebreiska (d.v.s. judiska) Bibeln, som ungefär motsvarar det kristna Gamla testamentet. Som jämförelse nämns Jerusalem inte alls i Koranen.
I otaliga böner och psalmer, uttrycker judarna sin längtan att få återvända till Jerusalem och Israel. Som när den judiska Påskens (Pesach) sedermåltid avslutas med orden "Nästa år i Jerusalem". Samma önskan avslutar även gudstjänsten vid judendomens heligaste högtid, Försoningsdagen (Yom Kippur).
Kung David gjorde Jerusalem till judarnas huvudstad på 1000- talet f.Kr. Jerusalem var det religiösa centret i landet. Där låg det första templet som kung Salomo byggde, och senare det andra templet som Herodes byggde.
Sedan dess har Jerusalem ständigt varit en central symbol i judiskt liv, sekulärt och religiöst, i diasporan såväl som i landet Israel.
_
Ur skriften "Israel - vanliga frågor och ärliga svar", skriven och utgiven av Lisa Abramowicz och Anders Engström för Svensk Israel-Information.
Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet
- Martin Blecher
”Att en intifada vore enormt kontraproduktiv är något som nuvarande president Abbas vet mycket väl och utan effektivt stöd från ledarskapet kan en riktig intifada inte uppstå. Riskerna för erkännandet av Jerusalem är därmed ganska måttliga”, skriver Anders Aviel Fahl.
Beskedet att president Donald Trump slutligen bestämt sig för att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, och att ambassaden på sikt ska flyttas dit från Tel Aviv, var knappast oväntat i den bemärkelse att ingen amerikansk regering har gett så många och så tydliga signaler kring frågan under så lång tid.
Vad som tidigare varit läpparnas bekännelse från presidentkandidater, har nu blivit politik med Trump.
När presidenterna väl brukade nå Vita Huset har amerikanska UD:s argument mot en sådan ambassadflytt alltid vunnit gehör och många trodde att Trump skulle gå samma väg när han inte genast flyttade ambassaden vid tillträdet.
Motståndarna till flytten har länge ansett att det skulle skada fredsprocessen, kraftigt uppröra den muslimska världen och undergräva förtroendet för USA som opartisk fredsmäklare då Jerusalems status är en känslig fråga.
Enligt min mening har dessa argument tidigare haft långt större tyngd än vad de kan sägas ha idag. Hotet från den palestinska presidenten Abbas att det amerikanska erkännandet skulle döda den redan stendöda fredsprocessen är svårt att ta på allvar.
Att Trump inte tycks bekymrad över eventuella reaktioner från den muslimska världen, särskilt då arabvärlden, handlar säkert dels om hans eget burdusa sätt att bedriva utrikespolitik, men också som ett tecken i tiden på hur den splittrade och krigshärjade arabvärldens internationella ställning och makt har undergrävts i kölvattnet av den så kallade arabiska våren.
I den alltmer öppna kampen mot Iran behöver tongivande länder som Saudiarabien främst USA:s, men i viss mån även Israels hjälp, och deras reaktioner kan därför förväntas vara ytterst måttliga.
Trump, som sagt sig vilja uppnå ”århundradets deal”, ser säkert denna symbolfråga som ett sätt att skaka om dödläget i fredsprocessen och tvinga palestinierna att återvända till förhandlingsbordet efter många års vägran.
På detta sätt kan de tvingas inse att rådande status quo både kan innebära att omvärlden tröttnar fullständigt, men också att de själva förlorar inflytande samtidigt som Israel röner stora diplomatiska framgångar. Händelseutvecklingen i världen springer just nu palestinierna förbi.
För Israel är detta givetvis en stor diplomatisk seger. Fram till 1980, då Israel stiftade en grundlag som gjorde gällande att ett enat Jerusalem skall fortsätta vara Israels huvudstad, fanns i Jerusalem 13 ambassader, medan idag finns inte en enda kvar.
Förhoppningen finns förstås att så småningom kommer en växande skara länder som önskar stå på god fot med Israel följa efter.
Alla världens ledare är väl medvetna om att Jerusalem alltid varit Israels de facto huvudstad och om de vill besöka premiärministern, presidenten eller parlamentet så får de vackert resa till Jerusalem.
Medan Fatah pratar om riskerna för den numera likstela fredsprocessen, talar Hamas sin vana trogen hellre om nya våldshandlingar. Utannonserade ”vredens dagar” hoppas man ska få fart på ”motståndet” igen, men aptiten för detta tycks ytterst begränsad.
I veckan lyssnade jag på Avi Issacharoff, en av Israels mest rutinerade journalister och medskapare av den utmärkta TV-serien Fauda (Netflix), som berättade om hur man i Nablus på Västbanken idag måste skaffa parkeringsbiljett och köra med bilbälte då lag och ordning har återvänt. Vem vill då återvända till fauda? (Kaos på arabiska)
Nej, allt prat om en tredje intifada är förstås kraftigt överdrivet. Den andra intifadan fick fart när Arafat ansåg sig kunna vinna ytterligare diplomatiska eftergifter genom terrorism.
Att en intifada vore enormt kontraproduktiv är något som nuvarande president Abbas vet mycket väl och utan effektivt stöd från ledarskapet kan en riktig intifada inte uppstå.
Demonstrationer med stenkastning här och där säkert, men inget värre än så.
Riskerna för erkännandet av Jerusalem är därmed ganska måttliga, medan inrikespolitiska poäng enkelt kunde plockas på något som ytterst sätt är en perifer symbolfråga, den högstämda retoriken till trots.
Anders Aviel Fahl
Läser Master i statsvetenskap vid hebreiska universitetet i Jerusalem
Debattartikel publicerad i SVT Opinion 6 december 2017
”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna”
- Martin Blecher
Här följer en svensk översättning av kvällens pressmeddelande från Vita Huset beträffande Jerusalem:
President Donald J. Trumps tillkännagivande av Jerusalem som Israels huvudstad
”Min kungörelse idag markerar börjar på ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna”.
– President Donald J. Trump
ERKÄNNANDE AV JERUSALEM: President Donald J. Trump uppfyller sitt löfte att erkänna Jerusalem som staten Israels huvudstad och har instruerat utrikesdepartementet att börja flytta den amerikanska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem.
- Idag, den 6 december 2017, erkände president Trump Jerusalem, det judiska folkets urgamla huvudstad, som huvudstad i staten Israel.
- Genom denna åtgärd uppfyllde president Trump ett viktigt vallöfte som han och många tidigare presidentkandidater givit.
- Trumpadministrationen är fullständigt samordnad i stödet av denna historiska åtgärd av presidenten och har engagerat sig brett med både våra samarbetspartners i kongressen och internationellt i denna fråga.
- President Trumps åtgärd åtnjuter ett brett tvärpolitiskt stöd i kongressen, bland annat som uttryckt i [lagen] Jerusalem Recognition Act från 1995. Lagen bekräftades för bara sex månader sedan i en enhällig omröstning i senaten.
- President Trump har instruerat utrikesdepartementet att utveckla en plan för att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem.
- Departement och myndigheter har implementerat en robust säkerhetsplan för att garantera säkerheten för medborgare och tillgångar i regionen.
JERUSALEMS STATUS: President Trump är införstådd med att specifika gränser för suveränitet i Jerusalem är mycket känsliga och att de är att avgöras i slutförhandlingar.
- President Trump är införstådd med att Jerusalems status är en mycket känslig fråga, men han tror inte att fredsprocessen gynnas av att man ignorerar den enkla sanningen att Jerusalem är hem för Israels lagstiftande församling, högsta domstol, president och premiärminister.
- President Trump är införstådd med att de specifika gränserna för israelisk suveränitet i Jerusalem är att avgöras i slutförhandlingar mellan parterna.
- President Trump bekräftar på nytt USA:s stöd för status quo vid Tempelberget, även känt som Haram al Sharif.
FORTSATT ENGAGERAD I FREDSPROCESSEN: President Trump är fast besluten att uppnå ett varaktigt fredsavtal mellan israeler och palestinier.
- President Trump är fortsatt fast besluten i att uppnå ett varaktigt fredsavtal mellan israelerna och palestinierna och han är optimistisk att fred kan uppnås.
- Fördröjningen av erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad har inte hjälpt till att uppnå fred under de senaste två decennierna.
- President Trump är beredd att stödja en tvåstatslösning i konflikten mellan israelerna och palestinierna om parterna är överens om det.
_
Svensk översättning av Paul Widén. Besök hans egen sida Nyheter från Israel där översättningen först publicerades (6/12) för att prenumerera på Widéns nyhetsbrev! Och passa då på att läsa analysen som föregick USA:s erkännande: I väntan på en deklaration om Jerusalem.
1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem?
- Martin Blecher
Presidentens deklaration görs i ett vakuum, utan någon specifik fredsplan, och föregår till viss del frågan om stadens slutliga status, men dess formuleringar utesluter inte de palestinska anspråken.
-
Inför president Donald Trumps viktiga tal där han skulle erkänna Jerusalem som Israels huvudstad fanns det framförallt en viktig fråga: exakt vad - eller snarast var - skulle presidenten mena när han sa ”Jerusalem”? Skulle han specificera ”Västra Jerusalem”? I så fall vore det ingen större framgång för israelerna; till och med ryssarna har gjort det. Skulle han tala om ett ”förenat Jerusalem” eller ett ”enat Jerusalem”, vilket de flesta israeliska företrädare skulle önska? Eller skulle han vara medvetet vag?
Han hittade istället ett fjärde alternativ. Han deklarerade USA:s erkännande av Jerusalem, samtidigt som han subtilt men tydligt lät förstå att han avsåg de delar av staden som är oomtvistat israeliska.
Det är ett faktum att det moderna Israel under sjuttio år använt Jerusalem som sin huvudstad, sa Trump. Visst är det så, men inte hela Jerusalem. Östra Jerusalem erövrades för femtio år sedan, och sen dröjde det ytterligare ett årtionde innan den israeliska suveräniteten utsträcktes även dit.
Jerusalem, fortsatte han, är hjärtat i israels framgångsrika demokrati - där ligger Knesset, Högsta domstolen, premiärministerns kansli, och presidentens residens, poängterade han. Det stämmer förstås. Och ingen av dessa viktiga platser ligger i den del av staden som erövrades 1967.
Han nämnde att amerikanska presidenter och andra företrädare mött sina israeliska kollegor i Jerusalem. Det stämmer förstås också. Det vill säga i den del av Jerusalem som var israelisk redan före sexdagarskriget.
Trumps tillkännagivande var ett varmt stöd för den suveräna staten Israels rätt att välja sin egen huvudstad, och det bekräftade Israels rätt att välja just Jerusalem - ”Den huvudstad som det judiska folket upprättade under antiken”. Han förlöjligade det faktum att USA tills nu ”avstått från att erkänna någon israelisk huvudstad överhuvudtaget” (och här inflikade han även en opassande pik mot sina företrädare som påstods ha ”saknat modet” att göra så). Trump är det första president som under sin ämbetstid bett vid den Västra muren (”Klagomuren”), och talet speglade hans stöd för Israel. Men det utgjorde inte en presidents stöd till Israels anspråk på hela Jerusalem.
En del kan hävda att Trump erkände Israels överhöghet över hela staden när han deklarerade att ”Jerusalem är idag, och måste förbli, en plats där judar ber vid Västra muren, där kristna går längs korsvägens stationer, och där muslimer ber i al-Aqsamoskén.” Men här var han tydlig. Hans tal innehöll en uppmaning att bibehålla status quo vid Jerusalems heliga platser, inklusive Tempelberget, som han var noga att även benämna Haram al-Sharif. Och han sa uttryckligen att tillkännagivandet inte innebar att USA band upp sig i några frågor som gällde Jerusalems slutliga status, eller vilka specifika gränsdragningar som skulle komma att gälla. Dessa frågor kommer att behöva avgöras i förhandlingar.
Och istället för att utesluta en palestinsk stat, så bejakade han en sådan när han sa att USA kommer att acceptera en tvåstatslösning om israeler och palestinier kommer överens om detta.
Arabvärlden, med den palestinske presidenten Abbas i spetsen, hade varnat Trump för att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, och inleda en flytt av ambassaden dit från Tel Aviv. Till och med före Trumps tal hade Abbas lojalister, och terrorgruppen Hamas, hotat att svara med dagar av vrede.
Och hur delikat talet än var formulerat, så kunde Trumps kritiker i Arabvärlden och på annat håll med rätta invända att presidenten åtminstone delvis föregick en av de mest känsliga frågorna i en framtida uppgörelse. Dessutom framfördes talet i ett vakuum - utan att det fanns någon specifik fredsplan på bordet. Men den position han intog utesluter inte fredliga planer på en egen stat hysta av Abbas. Israel har inte för avsikt att ge palestinierna den fulla överhöghet över östra Jerusalem som de kräver, men om en israelisk regering skulle göra det, så står det inte i strid med Trumps deklaration.
Jerusalem är en så spektakulärt känslig fråga att många röster - varav många inte alls är fientliga till Israel - uppmanat Trump att avvakta. Det råder knappast något tvivel om att presidentens uttalande kommer att leda till oro, och kanske än värre än så. Och det är högst osannolikt att det får Abbas att komma springande till förhandlingsbordet. Hans företrädare Yassir Arafat gav inte den medkännande presidenten Bill Clintons fredsplan en chans år 2000, och när Benjamin Netanyahu motvilligt accepterade Barack Obamas krav på en tio månader lång frysning av bosättningarna, så deltog Abbas själv knappt i samtalen. Palestiniernas president är inte redo att ”delta i den ädla strävan efter bestående fred”. Men om Abbas verkligen vill komma till förhandlingsbordet, så fanns det inget i Trumps Jerusalem-tal som stängde några dörrar när det gäller hans uttalade mål. President Trump framhöll att ”vi vill ha ett avtal som är ett bra avtal för israelerna och ett bra avtal för palestinierna”. Palestinierna, och många med dem, kanske inte tror honom. Men det var vad han sa.
David Horovitz
David Horovitz is the founding editor of The Times of Israel. He is the author of "Still Life with Bombers" (2004) and "A Little Too Close to God" (2000), and co-author of "Shalom Friend: The Life and Legacy of Yitzhak Rabin" (1996). He previously edited The Jerusalem Post (2004-2011) and The Jerusalem Report (1998-2004).
Publicerad i Times of Israel 6 december 2017
While endorsing Israeli Jerusalem, Trump doesn’t rule out any of Abbas’s demands
Siffrorna
- Martin Blecher
För fjärde året uppmärksammade Israel under den gångna veckan de judar som fördrivits och flytt från arabvärlden och Iran sedan 1948.
Minnesdagens datum - 30 november - har valts på grund av sitt symbolvärde eftersom det är dagen efter att FN antog delningsplanen för det palestinska mandatet.
Man räknar med att mängden judiska flyktingar uppgår till minst 850.000.
Judiska invånare i arabiska länder:
1948 |
1958 |
1968 |
1978 |
2011 |
2017 |
|
Algeriet |
140,000 |
130,000 |
1,500 |
1,000 |
<50 |
<50 |
Egypten |
75,000 |
40,000 |
1,000 |
400 |
100 |
<20 |
Irak |
135,000 |
6,000 |
2,500 |
350 |
7 |
<10 |
Libyen |
38,000 |
3,750 |
100 |
40 |
0 |
0 |
Marocko |
265,000 |
200,000 |
50,000 |
18,000 |
4,000 |
2,000 |
Syrien |
30,000 |
5,000 |
4,000 |
4,500 |
100 |
<100 |
Tunisien |
105,000 |
80,000 |
10,000 |
7,000 |
1,500 |
1,700 |
Jemen/Aden |
63,000 |
4,300 |
500 |
500 |
250 |
<50 |
Totalt |
851,000 |
469,060 |
69,600 |
31,790 |
~6,200 |
3,330 |
Tabellen kommer härifrån:
Fact Sheet: Jewish Refugees from Arab Countries
Se motsvarande uppställning på wikipedia, där det även finns uppgifter för andra länder i Mellanöstern, som Iran, Afghanistan och Libanon:
Jewish exodus from Arab and Muslim countries
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009