Politik
KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd
- Martin Blecher
Sverige bör följa Norges exempel och markera mot glorifieringen av palestinska terroraktioner. Det anser Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD), som kan tänka sig dra in det svenska biståndet.
Som Dagen tidigare berättat har ett nyöppnat kvinnocenter på palestinska Västbanken namngetts efter Dalal Mughrabi. Hon var en kvinnlig terrorist som vid en attack mot en buss i Israel 1978 dödade 37 civila, varav 13 barn.
I fredags krävde det norska utrikesdepartementet att de biståndspengar som gått iväg till "Martyr Dalal Mughrabi Center" betalas tillbaka och att alla officiella norska kopplingar till centret tas bort.
Norge gör helt rätt, enligt Mikael Oscarsson. Även den danska utrikesministern Anders Samuelsen har begärt att det danska Palestinabiståndet ska ses över, rapporterar Times of Israel.
– Det är hög tid att Sverige sätter press på Palestina. Sverige är en stormakt i regionen när det gäller bistånd och kan spela en roll, om vi vill det. Då måste man från svensk sida våga ta upp sådan här exempel.
"Ta itu med antisemitism"
Glorifiering av personer som utfört olika terrorattacker mot Israel är vanligt på det palestinska området. Det finns ett 30-tal center och skolor, fotbollsturneringar med mera som är namngivna efter ”martyrer”.
– Det går inte att fortsätta betala ut enorma summor till palestinska myndigheten när pengarna går till terrorism. Ska vi komma någonstans med fredsprocessen måste vi ta itu med antisemitismen i Mellanöstern, säger Mikael Oscarsson.
Under sommaren sker budgetarbetet i regeringskansliet inför 2018 och innan dess bör man ha snabbförhandlat med palestinierna om biståndsstödet, anser Oscarsson.
– Lyssnar de inte kan man ta till den hårda vägen, men vad jag förstår har regeringen inte ens börjat kräva motprestationer.
Han hänvisar till fredsprocessen i Nordirland, där det kom till en fredsprocess först när man fick bort hatpropagandan.
Diskuterade med ministern
Mikael Oscarsson diskuterade i slutet av april Palestinafrågan i riksdagen med biståndsminister Isabella Lövin (MP). Det handlade om att palestinska barn i skolan lär sig intolerans, hat och våld riktat mot de judiska grannarna. Mikael Oscarsson gav flera sådana exempel.
I det fallet klargjorde Isabella Lövin att hon till fullo delar avståndstagandet mot hatpropaganda.
– Det är inte vägen framåt, sa hon.
Men hon efterlyste från Oscarssons sida även ett avståndstagande från den israeliska ockupationen och det faktum att Israel vid flera tillfällen rivit institutioner som byggts med svenska biståndsmedel.
I fråga om skolundervisningen hade hon större förtroende för de palestinska myndigheterna än Mikael Oscarsson, bland annat därför att FN:s olika organ samt en kommitté, där både israeler och palestinier ingår, regelbundet granskar undervisningen.
500 miljoner kronor
Det svenska biståndet till Palestina uppgår till cirka 500 miljoner kronor per år.
Hasse Boström
Nyhetsartikel i tidningen Dagen publicerad 1 juni 2017
_
Dagen har flera aktuella artiklar på samma tema:
Diakonias partner sponsrade palestinskt kvinnocenter [som namngavs efter en terrorist]
Norge kräver att få tillbaka Palestinabidrag
Se även Palestinian Media Watch (4/6):
Denmark cancels aid to NGO, demands funding be returned following PMW story on its terror glorification
- Danish Foreign Minister: "I am outraged that the [Palestinian NGO] WATC, which claims to work for human rights, has not only glorified a terrorist but also abused the trust of a generous people like the Danish... Therefore, we will now also demand that the WATC return the Danish aid"
- PA Foreign Ministry criticizes UN for condemning the name of the center and calls on the UN "to stop expressing the surprising and unacceptable positions and statements that the UN Secretary-General's office made... on the pretext that it bears the name of Martyr Dalal Mughrabi... These [UN] responses chose to adopt the Israeli narrative and terminology"
- Head of village council repeats name won't be changed, they'd rather return the money than give in to "conditional funding"
Rödgrönas svek mot antisemitismens offer
- Martin Blecher
Antalet våldsbrott med antisemitiska förtecken tilltar i Europa. Terroristattacker som de i Toulouse, Bryssel, Paris och Köpenhamn var samtliga riktade mot judar, av det enda skälet att de var judar.
Utvecklingen går åt fel håll även i andra avseenden när det gäller spridning av antisemitiska föreställningar. Förföljelse och trakasserier mot personer med judisk bakgrund ökar i flera av EU:s medlemsländer.
Med anledning av denna utveckling röstade Europaparlamentet i dag om en resolution som rör antisemitismen i Europa. Syftet med resolutionen är att enas om en gemensam europeisk definition av antisemitism och i ökad utsträckning använda de europeiska institutionerna för informationsgivning och mellanstatligt utbyte av erfarenheter i kampen mot antisemitism.
Det är ingen hemlighet att situationen i Sverige är djupt oroande i det här avseendet. Tidigare i våras stängde synagogan i Umeå efter en längre tid hot och hat. I Malmö riskerar personer med judisk bakgrund att trakasseras och hånas om de bär ett smycke eller en halskedja med Davidsstjärnan.
I rapporten "Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige" larmade den statliga myndigheten, Forum för Levande historia, redan 2005 om den utveckling som vi nu ser. Speciellt illavarslande är enligt rapporten de antisemitiska föreställningar som finns hos de muslimska grupperna i Sverige.
Av rapporten framgår att 39 procent av vuxna muslimer i Sverige har antisemitiska åsikter, bland gymnasieelever från muslimska länder är siffran 55 procent.
Sett i ett europeiskt perspektiv är situationen i Sverige allvarlig, men inte unik. Europeiska unionens Byrå för grundläggande rättigheter publicerade 2013 en av de mest omfattande europeiska undersökningarna av upplevd antisemitism i unionens medlemsländer. 6 000 personer med judisk bakgrund deltog och resultatet var skrämmande.
Mer än en femtedel av de tillfrågade hade egen erfarenhet av antisemitiska incidenter under det senaste året. Och än värre; 29 procent övervägde att emigrera av den anledningen. Detta var fyra år sedan – sedan dess har situationen inte förbättrats.
Kunskapsspridning och upplysning är viktiga EU-verktyg i kampen mot antisemitismen. Samtidigt har de här verktygen saknat udd därför att en gemensam europeisk definition av antisemitism under lång tid har saknats.
Genom resolutionen i Europaparlamentet korrigeras nu detta, medlemsländerna och EU:s institutioner uppmanas att tillämpa den arbetsdefinition av antisemitism som utarbetats av den ansedda organisationen International Holocaust Remembrance Alliance.
Detta är i grunden positiva nyheter, än mer positivt skulle det ha varit om alla partigrupper i Europaparlamentet hade ställt sig bakom hela innehållet i resolutionen. Så blev det nu inte eftersom den Gröna gruppen, med svenska Miljöpartiet i spetsen, tryckte på nej-knappen.
Med stöd av parlamentets kommunister och vissa socialdemokrater röstade miljöpartisterna emot den gemensamma europeiska definitionen av antisemitism på grund av att den "begränsar yttrandefriheten". I sak är detta fel eftersom resolutionen inte är juridiskt bindande och eftersom det finns tydligt formulerat i texten att kritik mot Israel inte är lika med antisemitism.
Det är väl känt att fientligheten mot Israel sitter djupt i svenska vänsterkretsar, det är också bekant att Miljöpartiet har en partikultur där islamism och islamister känner sig hemma.
Det är i sig rätt bedrövligt, än mer bedrövligt blir det när dessa faktorer samverkar i ett agerande som de facto blir ett allvarligt svek mot antisemitismens offer.
Lars Adaktusson
Europaparlamentariker (KD), ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Debattartikel publicerad i Dagen 1 juni 2017
Lars Adaktussons egen sida:
http://adaktusson.eu/
_
Se även Judiska Centralrådet i Sveriges pressmeddelande som skickades ut inför parlamentets omröstning: Svenska EU-parlamentariker bör anta ny definition av antisemitism
Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget
- Martin Blecher
Under 1967 års krig kom Israel över egyptiska och jordanska dokument som visade att det fanns tydliga order att utplåna civilbefolkningen. Ändå finns det en del akademiker som förvränger fakta, så att det skall se ut som om det var araberna som var offer, och Israel som attackerade. Här följer den verkliga historien.
Sexdagarskriget är omskrivet, och många försök görs att förändra bilden av vad som verkligen hände. Revisionisterna påstår att Gamal Abdel Nassers Egypten saknade såväl avsikt som förmåga att slåss mot Israel.
Det är visserligen sant att han uttalade hotelser, Det är sant att han sände fler och fler militära divisioner till Sinai. Det är sant att han utvisade FN:s observatörer. Det är sant att han uppviglade massorna i arabiska länder. Det är sant att de arabiska regimerna skramlade med sina vapen och förberedde för krig. Det är sant att han stängde Tiran-sundet. Det är sant att Israel belägrades i söder. Det är sant att detta var ett tydligt brott mot internationell lag. Det är sant att detta utgjorde ”casus belli” (en krigshandling) enligt folkrätten.
Men inget av detta spelar någon roll, eftersom det finns någon slags överliggande mytbildning som förpliktigar de progressiva krafterna att befria araberna från ansvar och istället rikta anklagelserna mot Israel. Och vem behöver fakta om man redan bestämt sig? För enligt gällande bild av konflikten så hade Israel ändå tänkt att expandera, och passade på när tillfället kom. Olika forskare förvränger fakta i ett försök att göra den arabiska sidan till offer och Israel till förövare.
Ursäkta att vi vann
Jag var ett barn som gick i grundskolan. Jag minns rädslan, en svår rädsla. Det fanns inga skyddsrum i huset där jag bodde, och eftersom det var uppenbart att det skulle bli bombanfall, så grävde vi gropar på gården.
Ibland påminns vi om ljudet av åska från Kairo och hoten mot vår existens. Men det var i själva verket ännu mer allvarligt än så. Såväl Arabförbundet som ledarna i alla våra grannländer meddelande klart och tydligt att planen var utplåning. Jag upprepar: Utplåning. Bara arrogant prat? Med tanke på hur den arabiska och muslimska världen ständigt utförde massakrer inom och mellan sina länder, var det rätt uppenbart att det de gjorde - och gör - mot sig själva skulle de även kunna göra mot Israel.
Därför måste vi komma ihåg en sak: Alternativet till seger var utplåning. Så förlåt oss så mycket för att vi vann. En ockupation utan utplåning är nämligen att föredra framför en utplåning utan ockupation.
‘Our goal is clear: To wipe Israel off the map’
De arabiska staterna accepterade aldrig staten Israels existens. Inte för ett ögonblick. Trots att det inte fanns någon ockupation mellan åren 1949 och 1967, så skapades ingen palestinsk stat, eftersom arabvärldens ledare inte ville ha en stat till. De ville ha Israel. Detta försökte de aldrig dölja.
Den nya fasen inleddes 1964. Arabförbundet samlades i Kairo med anledning av en vattenkonflikt, och tillkännagav att: “... collective Arab military preparations, when they are completed, will constitute the ultimate practical means for the final liquidation of Israel.”
Det gick två år, och sen sa dåvarande försvarsministern Hafez Assad (som senare blev Syriens president): "Strike the enemy’s settlements, turn them into dust, pave the Arab roads with the skulls of Jews.” Och för att skingra varje tvivel tillade han: "We are determined to saturate this earth with your (Israeli) blood, to throw you into the sea.”
Nio dagar innan kriget bröt ut sa Nasser: “The Arab people want to fight. Our basic aim is the destruction of the State of Israel.” Det gick två dagar, sen fyllde Iraks president Abdul Rahman Arif på med fler hotelser: “This is our chance…our goal is clear: To wipe Israel off the map.”
Två dagar innan kriget bröt ut sa PLO:s grundare och ledare Ahmad Shukieri att: “Whoever survives will stay in Palestine, but in my opinion, no one will remain alive.” Ja, så såg det ut. Tror någon fortfarande på allvar att det där bara var tomma ord? Tror någon verkligen att deras avsikt var att införa en upplyst ockupation? Tror någon att det INTE skulle ha utförts en masslakt likt den som Egypten utförde i Jemen, och senare i Biafra?
Hussein: Ingen order om utplåning. Så vitt jag vet.
För att förstå att det inte rörde sig om tomma ord, kan det vara bra att känna till ett möte som efter kriget hölls mellan Israels Londonambassadör Aharon Remez och Storbritanniens utrikesminister George Brown. Remez berättade att Israel erövrat dokument från den jordanska armén, som var från 25 och 26 maj, ungefär två veckor innan kriget bröt ut. Dokumenten innehöll order att utplåna civilbefolkningen i de samhällen man planerade att ockupera. Vid den här tiden trodde man att det faktiskt skulle ske.
Remez sa att det inte var känt huruvida Hussein kände till dessa befallningar, men att de var snarlika de förintelseorder som utfärdats av den egyptiska armén. Dessa uppgifter förekommer i såväl Michael Orens bok om sexdagarskriget, som i Miriam Joyces bok om Husseins förbindelser med USA och Storbritannien, samt i Dr Moshe Elads bok (”Core Issues in the Israeli-Palestinian Conflict”). Först förnekade Hussein rakt av att några sådana order funnits, men la senare till ”så vitt jag vet”.
Tydliga och enkla fakta.
Dagarna gick. Hoten eskalerade. Fler och fler trupper sändes till Sinai. Fler arabländer anslöt till krigsalliansen. Det är oklart huruvida Nasser verkligen ville ha ett krig, skrev Oren i sin bok. Men Nasser och arabländerna gjorde allt som stod i deras makt för att förvärra situationen. Nassers aptit fortsatte öka, och direkt efter att han blockerat sundet, deklarerade han “If we managed to restore the conditions that existed before 1956 (the Straits of Tiran are blocked), God will surely help us and urge us to restore the situation that existed in 1948.”
Yitzak Rabin, som då var chef för IDF:s generalstab, sa till regeringen att: “it will be a difficult war… There will be many losses.” Han uppskattade att 50.000 människor skulle dödas. Och Oren, som läst nästan alla dokument där hemligstämpeln lyfts, skriver: “The documentation shows that Israel wanted to prevent a war with all its might, and that up to the eve of the battles it tried to stop the war in every possible way—even at a heavy strategic and economic cost for the state.” Så ser fakta ut. Med de som försöker förvanska historien vinner.
Den politiska debatten om Israels kontroll över de palestinska områdena har lett till en situation där politiska ståndpunkter stör forskningen. Den politiska debatten är viktig. Den är självfallet legitim. Men det finns inget behov av att skriva om historien för att motivera en politisk hållning. Det borde vara tvärtom: fakta borde påverka politiska åsikter. Och fakta är väldigt klara och tydliga: Arabstaternas ledare nöjde sig inte bara med att utlova en kommande förintelse - de lät till och med förbereda operativa order.
Ben-Dror Yemini
Op-ed publicerad i YnetNews 29 maj 2017 (Arab leaders did plan to eliminate Israel in Six-Day War)
Yemini är en israelisk journalist. Mer om honom på Wikipedia
Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder!
- Martin Blecher
Svar på (”50 år av ockupation är nog” 23/5)
Den första meningen i Gunnar Olofssons insändare lyder så här: År 2017 markerar 100-årsminnet av kampen för frihet och oberoende i Palestina, och 50 år av ockupation av det kvarvarande palestinska territoriet.
Redan här sker en tankevurpa av Olofsson. Om 2017 markerar 100-årsminnet av kampen för frihet och oberoende i Palestina (märk väl här ordvalet. Inte 100 år av kampen för frihet och oberoende för den nationella rörelsen sionism som Balfourdeklaration verkligen åsyftade) och 50 år av ockupation av Palestina måste man fråga, med anledning av Olofssons eget formulerande, 50 år av ockupation vem området tillhörde före 1967 och varför Olofsson utelämnar detta. Det är inte bara argumentsvrängning, intellektuell slapphet utan ohederlighet från Olofsson.
Oavsett vad Olofsson tycker om Israels bildande är landets grundande minst lika legitimt som dagens Irak, Libanon, Syrien med flera stater för att inte nämna Pakistan och Indien. Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än ovanstående länder men naturligtvis beror det på vilken lens man tittar i.
Olofsson skriver vidare att 750 000 palestinier fördrevs och etniskt rensades. Det förekom viss fördrivning, såväl som etnisk rensning, det sistnämnda från bägge hållen. Man kan dock inte komma ifrån den främste forskaren på området Benny Morris som konkluderar att den största anledningen till den palestinska flyktingvågen var…. resultat av ett krig. Det är knappast något nytt i Israels och Palestinas situation. Exempelvis fördrevs 13 miljoner när kriget mellan Indien och Pakistan bröt ut vid ungefär samma tidsintervall.
Jag tror majoriteten av världens befolkning vill ha två, fredliga, stater sida vid sida precis som Gunnar Olofsson önskar. Jag är också av den förhoppningen och önskan. Men Gunnar Olofsson gör klokast i att se vad som händer i regionen i övrigt och inte bara erkänna en stat på grund av dubiösa anledningar.
Martin Blecher
Insändare publicerad i Hela Hälsingland 27 maj 2017
Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts
- Martin Blecher
Drygt 600 ombud för närmare 300 församlingar i Equmeniakyrkan samlas på onsdagskvällen till kyrkokonferens på Tånga Hed utanför Vårgårda i Västergötland. En fråga på dagordningen är hur samfundet ska förhålla sig till konflikten mellan Israel och Palestina.
Kyrkokonferensen är Equmeniakyrkans högsta beslutande organ, och samlas i år för sjätte gången sedan Metodistkyrkan i Sverige, Svenska baptistsamfundet och Svenska missionskyrkan gick samman 2011.
Liksom förra året innehåller dagordningen en punkt som handlar om hur samfundet ska förhålla sig till konflikten mellan Israel och Palestina, och om hur den ska beskrivas.
Upprinnelsen är två snarlika motioner inför förra kyrkokonferensen: en från Uppsala missionsförsamling och en från 57 medlemmar från Equmeniakyrkan Växjö, Alvesta missionskyrka och Ansgarskyrkan Lidingö.
Motionärerna ville bland annat "rekommendera församlingar och enskilda att avstå från transaktioner med koppling till av Israel ockuperat område i Palestina", och "uppmana de politiska partierna i Sverige att verka för en tillämpning av internationell lagstiftning som omöjliggör ockupation".
Men i stället för att läggga fram motionerna för diskussion och beslut, bad kyrkostyrelsen ombuden att ställa sig bakom ett uttalande som Kyrkornas världsråds exekutivkommitté kom med 2015.
Här nämns vare sig bojkott eller handel. Däremot slår man fast att Israels ockupation av tilltänkt palestinskt område är "det grundläggande hindret för fred" och slår ner på Israels bosättarpolitik.
"Ett upphörande av ockupationen är en nödvändig grund för en långvarig, hållbar och rättvis fred i det heliga landet. Fortsatt bosättningspolitik och brist på respekt för tidigare överenskommelser leder till ökad brist på hopp och tillit samt blir till skada för båda folken", står det bland annat.
Det uttalandet kunde inte kyrkokonferensen ställa sig bakom utan vidare, och ärendet återremitteras till kyrkostyrelsen, som inför årets kyrkokonferens öppnar för en diskussion inom ramen för samfundets konsensusförfarande.
– Vi har redan provat majoritetsvägen och det har inte riktigt fungerat i den här frågan, säger Andreas Möller, ledamot i kyrkostyrelsen.
– Hos oss är det inte konstigt att en församling arbetar jättehårt för det här med att inte handla varor producerade på ockuperat område, medan en annan församling arbetar lika hårt för Israels sak. Men det blir väldigt besvärligt om man ska försöka enas om något sådant.
En församling som tycker att kyrkokonferensen inte ska fatta några nya beslut i frågan om Israel och Palestina är Donsö Missionsförsamling.
Församlingen kommer till Vårgårda med ett yttrande där de yrkar avslag på både motionerna från 2016 och på kyrkostyrelsens förslag till uttalande samma år.
– Dels tycker vi att det här är en alldeles för stor och komplex fråga för att behandla i en kyrkokonferens, inte minst för att det finns en stor spännvidd inom samfundet, säger pastor och föreståndare Pelle Marklund.
– Dessutom har vi redan tagit ett beslut på 2013 års kyrkokonferens om att stödja de kristna i Mellanöstern, och vi menar att det är tillräckligt för oss som kyrka.
Församlingen passar i sitt yttrande på att efterlysa mer samarbete med de messianskt troende i Israel.
– I de samarbetsorgan som Equmeniakyrkan finns med i är arbetet i stort riktat mot palestinska kristna, och det är något som vi tycker är bra och ska fortsätta. Men vi tycker att vi också ska försöka hitta kanaler för att stödja messiastroende judar, säger Pelle Marklund.
– Personligen menar jag att det finns en lösning på konflikten, och det är Jesus.
Artikeln har tidigare publicerats i Världen Idag
Terrorismen fortsätter så länge den belönas
- Martin Blecher
Varje gång en fruktansvärd terrorattack drabbar oskyldiga offer så beklagar vi oss, och lovar att förbättra säkerheten och göra vad som krävs för att förebygga nya attacker. Men vi förmår inte erkänna vilken roll vänner och allierade spelar när det gäller att på olika sätt uppmuntra terrorism och göra den möjlig.
Om vi skall ha någon chans att minska terrorn så måste vi ta tag i dess grundorsak. Det är inte fattigdom, avsaknad av rösträtt, förtvivlan eller någon av de andra missförhållanden som brukar användas för att förklara - eller rentav rättfärdiga - terror. Som om den vore ett utslag desperation. Många terrorister, likt dem som genomförde dåden 9/11, har varit utbildade, välbärgade, rörliga och till och med framgångsrika. De gjorde en rationell kostnadsanalys, och fattade därefter beslutet att mörda oskyldiga civila av en enkel anledning: de anser att terrorism fungerar.
Och tragiskt nog har de rätt. Det internationella samfundet har belönat terrorism samtidigt som man bestraffat dem som med rimliga medel försökt bekämpa den. Allt började när Yassir Arafat och andra palestinska terrorgrupper beslöt att använda terrorism som taktiskt medel för att lyfta fram den palestinska frågan på världens dagordning. Sett till den palestinska frågans egna förtjänster och brister, så förtjänar man inte all uppståndelse. Behandlingen av tibetaner i Kina, av kurder i större delen av arabvärlden, och det tjetjenska folket av Ryssland är minst lika illa. Men såväl media som världssamfundet har i stort ignorerat deras klagomål - eftersom de i första hand sökt upprättelse genom lagliga vägar, snarare än genom terrorism.
Den palestinska situationen har varit annorlunda. Kapningen av flygplan, morden på de olympiska idrottarna i München, dödandet av israeliska barn i Ma’alot, och de många andra avskyvärda terrordåd som utförts av palestinska terrorister har lyft deras sak över alla andra liknande frågor i människorättsgemenskapen. Trots att palestinierna ännu inte fått en stat - eftersom de flera gånger avböjt generösa erbjudanden - så dominerar ändå deras sak Förenta Nationerna och många människorättsgrupper.
Andra grupper som vill lyfta fram sin sak har lärt sig av den palestinska terrorismens framgångar, och härmat den barbariska taktiken. Till och med nu, när den Palestinska Myndigheten säger sig ta avstånd från terrorism, belönar de självmordsbombares familjer och andra terrorister med stora kompensationspaket som ökar i proportion med antalet civila dödsoffer. Om gärningsmannen i Manchester-massakern varit palestinier, och om massakern utförts på en israelisk scen, så hade den Palestinska Myndigheten betalat en mindre förmögenhet för så många mördade barn. Det finns en term när personer och organisationer betalar andra för att döda oskyldiga civilpersoner: det kallas medverkan till mord. Om maffian erbjöd belöningar för att döda sina motståndare skulle ingen sympatisera med dem som gjorde erbjudandet. Men det palestinska ledarskapet gör samma sak och välkomnas och hedras ändå över hela världen.
Den palestinska Myndigheten förhärligar också terrorister genom att namnge parker, sportarenor, gator och andra offentliga platser efter de massmördare som dödat barn. Vår ”allierade” Qatar finansierar Hamas, som USA helt korrekt terrorstämplat. Vår fiende Iran finansierar, underlättar och uppmuntrar terror mot USA, Israel och andra demokratier i väst, utan att möta några egentliga konsekvenser. Förenta Nationerna glorifierar terrorism genom att länder som stöder terror placeras på höga positioner, där de ges inflytande och status.
Å andra sidan har vi Israel, som visat oss vägen genom sina ansträngningar att bekämpa terrorism med lagliga och rimliga medel. Israel attackeras trots detta mer än något annat land av det internationella samfundet. Den taktik som BDS-aktivisterna riktar mot Israel används bara mot Israel, och inte mot något av de många länder som stöder terrorism.
Terrorismen kommer att fortsätta så länge som den fortsätter löna sig. Lönsamheten kan definieras olika i olika sammanhang. Ibland är den helt enkelt publicitet. Ibland är den ett sätt att rekrytera. Ibland leder terrorn till eftergifter, vilket varit fallet i många europeiska länder. Några europeiska länder som nu plågats av terrorism har till och med släppt fångna palestinska terrorister. England, Frankrike, Frankrike, Italien och Tyskland hör till dem som släppt ut palestinska terrorister i hopp om att slippa terrorattacker i det egna landet. Denna själviska och omoraliska taktik har slagit tillbaka: den gjorde dem bara till ännu mer inbjudande måltavlor för de mordiska terroristerna.
Men oavsett hur terrorism fungerar, så är det ett faktum att den gör det, och detta kommer att göra det svårt - om inte omöjligt - hejda dess spridning över världen. För att se till att den inte fungerar så måste hela världen enas i att aldrig belöna terrorism, och att alltid straffa dem som gör den möjlig.
Alan Dershowitz
Publicerad i the Algemeiner 23 maj 2017 (”Terrorism Persists Because It Has Been Rewarded”)
Läs mer om professor Alan Dershowitz på Wikipedia:
https://en.wikipedia.org/wiki/Alan_Dershowitz
Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel
- Martin Blecher
Vissa palestinska ledare, utmärkte sig under makten i två saker: retorik och missade möjligheter. De har gjort det från 1940-talet till början av 2000-talet.
År 1947 motsatte de sig delningsplanen [FN], även om det tilldelades 49% av Palestinas land. De anklagade [egyptiske presidenten] Gamal 'Abd Al-Nasser för förräderi för att han kom överens med Rogersplanen, [2] och senare anklagade de också [egyptisk presidenten] Anwar Al-Sadat för förräderi för att han undertecknade fredsavtalet med Israel på Camp David. Dessa två [presidenter] erkände åtminstone en verklighet, och Sinai [halvön] återvände i sin helhet till Egypten.
"En av de oförlåtliga möjligheterna som de palestinska ledarna missade, var deras vägran att sitta i sätet öronmärkt för dem av Sadat vid förhandlingsbordet, bakom sin egen flagga, på hotell i Kairo Mena House. [3] Det bör noteras att vid den tiden fanns inte en enda bosättning på Västbanken, och inte ett enda förstört hus [existerade] i Gaza.
"Efter några decennier, efter att hälften av Västbankens område var fyllt av bosättningar, skrev de [palestinierna] Oslo-avtalen, som senare visade sig värdelösa för dem. Var [ankommer till nuvarande situation] anledningen till Black September? [4] Och var det anledningen till att inbördeskriget i Libanon utbröt och orsaken till att Gaza blev tre gånger förstört?
"Med all respekt som jag har för ledaren [Isma'il] Haniya, säger jag till honom:" När du bestämde [i det nya Hamas politiska dokumentet att gränserna för Palestina är gränserna] som fanns före den 5 juni, 1967, erkände du implicit och indirekt Israel. [5] Därför kan du inte kasta en enda sten åt det, för att inte tala om en enda raket mot den.
"Jag undrar därför värdet av det meningslösa uttrycket" Palestina från floden till havet ", så länge som Gaza är avskilt från Västbanken. Kommer offring leda till att ledaren Haniya lanserar ett historiskt initiativ och konsoliderar enighet i den palestinska staten som kommer att stödjas av de arabiska bröderna och hela världen?
"Unga palestinier förtjänar att leva, sträva efter och agera som ungdomar i andra nationer. Vi har haft vår del av sorg, förtryck, idioti och utspädning av extremistiska slogans, som har eliminerat visdom och samtidigt [förverkat] mycket land.
Om det palestinska folket skulle njuta av livet under fredsvillkor skulle de upptäcka att de är ett kreativt folk, vilket demonstreras av det faktum att mottagaren av priset för världens bästa lärare är den palestinska läraren Hanan Al-Hroub . [6]
"Och om vi talar om [den palestinska statens] territoriella aspekt, [det bör kommas ihåg att] Singapore upptar ett område på endast 710 km² - det vill säga en niondel av Västbankens och Gazas. Dessutom är befolkningen i de två [det vill säga Singapore och de palestinska territorierna] likartade - men Singapores årliga inkomst överstiger 400 miljarder dollar - mer än varje oljestats inkomst ... även om den inte har några natur resurser]."
Följande utdrag hämtades från MEMRI
Vem visar politiskt mod i Jerusalem?
- Martin Blecher
Vem visar politiskt mod i Jerusalem?
Donald Trump är nu ute på sin första utlandsresa och landar i dag i Israel. Resan blir en efterlängtad paus från det Washington som den senaste veckan kokat över av skandaler och kaos. Risken finns dock att besöket i Israel kommer resultera i än värre stormar än de därhemma.
Alla amerikanska presidenter går in i sitt ämbete med en förhoppning om att förhandla fram fred i Mellanöstern. Alla har i varierande grad misslyckats. Nästan alla har också i valrörelsen lovat att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Alla har svikit det löftet. Världen i dag berättade förra veckan om hur det mesta talar för att Trump kommer att bli näste man i raden. Väl invald på sin post inser nämligen varje president att den här frågan är långt mer komplicerad än ett enkelt adressbyte.
När Trump nu ska möta Israels och palestiniernas ledare sätter han sig vid ett spelbord med mycket höga insatser. Så här 50 år efter sexdagarskriget vill Israel få en större internationell acceptans för sin kontroll över Jerusalem. Den palestinska sidan kommer i sin tur att ta alla möjligheter att hävda att judarna inte har någon rätt till staden. En israelvänlig amerikansk president har här chansen att ta tydlig ställning genom att uppfylla sitt löfte att flytta USA:s ambassad till Jerusalem.
Orsaken till Trumps och hans föregångares ovillighet är den jättevåg av protester och våld som palestinierna har föreskickat att ett sådant drag skulle utlösa. Men är det verkligen ett moraliskt relevant skäl att avstå? En politiker försöker alltid räkna in förväntade reaktioner innan man fattar sina beslut. Det är i grunden ett sunt sätt att bevara kontakten med väljarna. Men att basera sina beslut enbart på befarade reaktioner är knappast ansvarstagande, utan snarare ryggradslöst.
Frågan om USA:s ambassad är egentligen inte särskilt komplicerad. Jerusalem är huvudstad i Israel, regionens enda demokrati, och det finns stor internationell enighet om att västra delen av staden är och ska förbli israelisk. En ambassadflytt dit framstår därför som både moraliskt och politiskt rimlig. Men hoten om våldsamma kravaller har varje gång förmått USA:s president att backa från sina vallöften.
I frågor som rör statusen för Tempelberget eller hela Jerusalem baseras politiken i dag på vem som skriker högst. Det är en helt orimlig inställning. De som är föräldrar och skolpersonal vet att man bör göra allt för att undvika situationer där den gynnas som protesterar vildast. Men i Jerusalem är saken som synes en annan. Mogna politiker är de som orkar ta riktiga men svåra beslut, även om hårda protester kan förväntas från vissa grupper.
USA är förstås inte det enda exemplet på undfallenhet mot palestinska intressen. Det svenska generalkonsulatet i Jerusalem gjorde nyligen ett vägval som har orsakat stor debatt på sociala medier. För det första är det noterbart att Sverige gärna tar ställning med en diplomatisk närvaro i östra Jerusalem, där konsulatets hemsida tydligt visar på ett stöd till den palestinska sidan. Detta har fått en del praktiska konsekvenser, som exempelvis då konsulatet härom veckan firade Sveriges nationaldag. Fel datum, noterar kanske den beläste. Som förklaring angav konsultatet att man i år valde att flytta på högtidligheterna på grund av att ”firandet sammanföll med ramadan”.
Att visa ödmjukhet inför andra kulturer än den egna är något gott. Men när ödmjukheten går bara i en riktning, och utfallet blir att man nära nog utplånar sig själv i syfte att blidka den andre, då har man gått över anständighetens gräns. Både USA och Sverige borde våga visa avsevärt större civilkurage i relation till Jerusalem.
Artikeln har tidigare publicerats i Världen Idag
Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten?
- Martin Blecher
Donald Trump är notoriskt svår att analysera eftersom han tenderar att själv täcka hela spektrumet av argument i olika sakfrågor. Han besitter i alla fall det som krävs för att lösa gordiska knutar. Det skriver statsvetaren och Mellanösternforskaren Anders Persson.
Ingen fråga inom internationell politik har fångat intresset hos så många ledare och lett till så mycket uppmärksamhet från omvärlden.”
Det skrev den kände författaren Walter Russell Mead om Israel–Palestina-konflikten i tidningen Foreign Affairs för några år sedan. Otaliga ledare har genom åren försökt lösa konflikten, men alla har misslyckats. Britterna försökte efter första världskriget och FN efter andra världskriget, båda utan framgång. EU, dess föregångare EG och individuella europeiska stater har tillsammans genom åren spenderat över 100 miljarder kronor på att skapa fred i konflikten, i huvudsak genom bistånd till palestinierna. Det återstår att se huruvida detta var en god investering, men fler och fler bedömare tvivlar på det. Henry Kissinger, Jimmy Carter, George H W Bush och Bill Clinton hade viss framgång, men kärnfrågorna i konflikten – i regel fem: säkerhet, gränser, bosättningar, flyktingar och Jerusalems status – förblev olösta. George W Bush misslyckades totalt med att skapa fred under sina två ämbetsperioder och detsamma måste sägas, tyvärr enligt de flesta bedömare i Europa, om Barack Obama.
I sammanhanget är det också viktigt att nämna att den tidigare så populära tvåstatslösningen var baserad inte bara på de två sidornas villighet att kompromissa utan även på en förmodad stabil regional ordning som varken hotade Israel eller den framtida palestinska staten. Denna försvann dock i och med den arabiska vårens utbrott 2011.
Donald Trumps första utlandsresa startade i Saudiarabien i fredags, följt av Israel på måndag inklusive ett kort stopp i Palestina och sedan vidare mot flera destinationer i Europa.
Resan är symbolisk och historisk på flera sätt. I början av juni, två veckor efter Trumps besök i regionen, är det 50-årsjubileet av kriget 1967 mellan Israel och flera av grannländerna. Det går inte att underskatta betydelsen av detta krig för Mellanösterns utveckling där Israel vann en förkrossande seger och tredubblade sitt territorium inom loppet av sex dagar. Kort efter kriget började Israel bygga bosättningar på de ockuperade områdena, i synnerhet Västbanken, vilka i dag vuxit till att utgöra ett av de största hindren för fred mellan parterna. För Israels arabiska grannländer blev kriget 1967 symboliskt på flera sätt: betydande landområden förlorades, islams tredje heligaste plats, al-Aqsa-moskén, hamnade under israelisk kontroll, de då rådande sekulära, nationalistiska och socialistiska ideologierna diskrediterades, vilket öppnade upp portarna på vid gavel för politisk och militant islamism att breda ut sig, inte minst genom Saudiarabiens aktiva hjälp.
Kan Donald Trump lyckas där alla andra har misslyckats? I likhet med Ronald Reagan under det kalla kriget utstrålar Trump i dag en gränslös optimism och utanför boxen-tänkande, kombinerat med vad många bedömare ser som en smått galen personlighet. Dessa tre egenskaper hjälpte dock Reagan att besegra Sovjetunionen under det kalla kriget, trots att han begick flera irrationella handlingar. Vid ett tillfälle 1985 föreslog Reagan till exempel för Michail Gorbatjov att de båda skulle sluta fred och alliera sig mot en möjlig invasion av utomjordingar mot jorden.
Även om många bedömare, med rätta, tvivlar på Trumps förmåga att skapa fred i regionen, så är det ingen tvekan om att han besitter det som krävs för att lösa gordiska knutar. Det är svårt att föreställa sig att Hillary Clinton om hon blivit vald skulle ha ändrat USA:s hållning i Israel–Palestina-konflikten på något fundamentalt sätt.
Trump är notoriskt svår att analysera eftersom han tenderar att själv täcka hela spektrumet av argument i olika sakfrågor. Så är även fallet vad gäller hans Mellanösternpolitik. Vid ett tillfälle under valkampanjen lovade han i ett och samma tal att både avveckla kärntekniksavtalet med Iran och samtidigt strikt implementera det. Vidare var han för utbyggnaden av israeliska bosättningar, sedan var han emot och nu är han tyst i frågan. Han var tydligt för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem, sedan tvekade han, och nu förefaller han inte längre vara för det. Han ignorerade palestinierna fullständigt i början av sin ämbetsperiod, nu ser han dem i stället som en nyckelspelare i den regionala fredsstrategi som det ihärdigt ryktas om att Trump håller på att koka ihop tillsammans med Israel, den palestinska myndigheten och flera av de sunnimuslimska grannländerna.
Allt detta sammantaget tyder på en klar moderation i Trumps Mellanösternpolitik. Ariel Sharons kända uttryck att ”det man ser härifrån (det högsta ämbetet) är inte detsamma som man ser därifrån (på oppositionsbänken)” förefaller än så länge stämma perfekt in på Trump. Han skiljer sig även från Obama i och med att han är så tydligt fruktad av alla parter i konflikten, även israelerna. Enligt israeliska medier har Trump hotat med att helt klippa banden till Israel ifall landet annekterar Västbanken, vilket är ett av de starkaste hoten som USA någonsin riktat mot Israel.
Hittills har Trump lyckats etablera goda kontakter på alla sidor – i sig en bedrift – framför allt genom att inte tydligt ta ställning i någon av konfliktens fem kärnfrågor. I samma ögonblick som Trump lägger sina kort på bordet i någon av dessa frågor kommer minst en av parterna att bli besviken, vilket kommer att bli hans första verkliga test som fredsmäklare i konflikten.
Anders Persson
statsvetare och Mellanösternforskare vid Lunds och Köpenhamns universitet
Artikeln har publicerats i Svenska Dagbladet
Svenska pengar går till palestinsk terrorism
- Martin Blecher
Att svenska myndigheter vill svära sig fria från ansvar med hänvisning till en ren teknikalitet är absurt och stötande.
Den svenska regeringens generösa bistånd till Palestinska myndigheten (PA) gör det möjligt för dem att öronmärka en betydande del av sin budget för terrorism – vilket har resulterat i att minst en svensk och tusentals israeler dött.
Den 27 mars 2002 genomfördes en palestinsk terrorattack på Park Hotel in Netanya under den judiska Påsken. 30 personer dödades i dådet - bland dem en svensk medborgare – och 140 personer skadades.
Abbas a-Said, den terrorist som var hjärnan bakom attacken, avtjänar 35 livstidsstraff i israeliskt fängelse. Än idag, 15 år efter attentatet, får han en lön från PA på cirka 1000 kronor samtidigt som hans familj får nära 40 000 kronor i månaden.
Att denna lön är så hög i förhållande till den palestinska genomsnittslönen beror på att ersättningen enligt palestinsk lag blir högre ju fler israeler som dödats.
Sverige skickar varje år enorma belopp till PA helt utan villkor. Det svenska biståndet till palestinierna fortsätter att öka oavsett hur mycket PA uppviglar till terrorism – eller hur mycket den palestinska terrorismen de facto ökar.
Svenska företrädare brukar hävda att de svenska biståndspengarna inte är direkt avsedda för terroristlöner men detta argument är knappast övertygande då svenska pengar obestridligen hamnar i fickorna hos en organisation som finansierar terrorism.
Att svenska myndigheter vill svära sig fria från ansvar med hänvisning till en ren teknikalitet är absurt och stötande. Att terrorattacken som tog ett svenskt och 29 andras personers liv ägde rum för 15 år spelar ingen roll eftersom ingenting förändrats sedan dess.
Den Palestinska myndigheten visar inget intresse för att överge terrorn och vad som är än mer häpnadsväckande är att vi inte har sett Sverige göra något för att få den att upphöra, trots att den alltså indirekt finansieras med svenska skattepengar.
Inget land borde bidra med pengar till en administration som fortsätter att betala ut löner till dömda terrorister och deras familjer samtidigt som man säger sig arbeta för fred. Hur är det möjligt att den svenska regeringen inte inser ett så enkelt faktum?
Samma terrorism som i decennier haft Israel som sin måltavla – radikal islamistisk terrorism – har nu tragiskt nog också nått Stockholm. I den svenska debatten kring den palestinsk-israeliska konflikten hävdas ofta att ”ockupationen” är orsaken till den palestinska terrorismen mot Israel.
I Sverige existerar ingen ”ockupation”, men ändå ser vi hur över 400 jihadister från Sverige anslutit sig till terrororganisationer runt om i världen.
Dessutom har ett antal terrorattacker kunnat avvärjas på svensk mark – utöver det tragiska terrordåd som krävde 5 personers liv på Drottninggatan tidigare i år.
Istället för att fortsätta med de ständiga fördömandena av Israels påtvingade självförsvarsåtgärder vore det hög tid för den svenska regeringen att fördöma den palestinska terrorismen och göra ett seriöst försök att stoppa den.
Genom att stå sida vid sida med Israel i kriget mot terrorn skulle Sverige ta ett viktigt steg för att stoppa den terror som redan nått dess egna gränser.
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige
Debattartikel publicerad i Nyheter24 19 maj 2017
Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump
- Martin Blecher
När palestinska myndighetens ordförande, Mahmoud Abbas, träffade president Donald Trump I Vita huset, sa Abbas att palestinierna lär sina barn och barnbarn "en fredskultur".
Men en Abbas som omfamnar en "fredskultur" i Washington är meningslös när hans skolor i Ramallah omfamnar en terrorkultur. Som Palestinian Media Watch redan har avslöjat, lär palestinska myndigheten systematiskt palestinska barn att hata israeler och begå våld mot dem. Denna speciella rapport visar att även de namn, som den palestinska myndigheten har valt, för sina skolor uppmanar barn att se terrorister som personliga förebilder.
Den palestinska myndigheten har namngett minst 28 skolor efter terrorister och minst 3 skolor efter nazistiska samarbetare.
Ta del av hela rapporten om palestinska skolor uppkallade efter terrorister och nazistkollaboratörer
Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes
- Martin Blecher
President Trump valdes som outsidern som skulle störta etablissemanget och kasta bort dess konventionella visdom och tidigare misstag i historien.
I vissa avseenden har han varit sann mot sig själv, och hans okonventionella beteende har drivit några av de kontroverser som har fått honom strålkastarljuset. Men inom utrikespolitiken, och i synnerhet hans inställning till Israel, och Jerusalem har outsidern Trump blivit Trump.
De som förväntade sig att Trump skulle vara den första presidenten som slog sak i löftet att flytta USA: s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem kanske skämtade med sig själva. Men Trump sade inte bara det upprepade gånger; hans första stora Mellanöstern-utnämning visade att han menade allvar. Genom att namnge advokat David Friedman, Israels flitige supporter, som sin ambassadör till den judiska staten, signalerade presidenten utrikespolitikens etablissemang att han inte skulle spela enligt deras regler.
Att ha en komplett utomstående som styrde ambassaden skulle inte bara hjälpa till att vända president Obamas försök att skapa mer "dagsljus" mellan Israel och USA. Det var också en kompensation mot att avvisa den juridiska fiktionen att Jerusalem - även den västra delen inom 1967-linjerna - inte var del av Israels stat. Men trots Friedmans bekräftelse har ingenting förändrats i USA: s politik mot Israel.
Tvärtom, före Trumps besök i Israel nästa vecka, bekräftade administrationen att ambassaden inte kommer att flyttas när som helst inom kort - och att Trump inte ens är beredd att erkänna att västra muren är en del av den judiska staten. När den israeliska regeringen bad om att premiärminister Benjamin Netanyahu följde Trump till Klagomuren, avisade amerikanerna begäran och rapporterade att den heliga platsen var en del av Västbanken. Även om Vita huset avvisade den kommentaren, klingade försäkran falsk när den nationella säkerhetsrådgivaren H. McMaster inte kunde säga om han trodde att muren var i Israel.
En del av problemet är att Trump har kommit under inflytande av vanliga figurer som McMaster, försvarsminister James Mattis och statssekreterare Rex Tillerson. När det gäller frågor som NATO ger de Trump goda råd. Men på Israel kan de föda honom samma myter som Obama körde för att sätta press på den judiska staten i stället för palestinierna.
Trump har också blivit frestad att tro att han är mannen som kan lösa fredens pussel i Mellanöstern som bedragit hans föregångare. Han må vara annorlunda från tidigare presidenter, men som dem har han tillåtit sig att bedras av en palestinsk ledare.
Trump verkar ha trott den palestinska myndighetens Mahmoud Abbas när han hävdade att han motsatte sig terror och den antisemitiska uppviglandet som gjuter konflikten, trots att Abbas fortsätter att subventionera terrorister och anti-israelisk propaganda i PA-skolor och media. Men snarare än att hålla Abbas ansvarig, lämnar Trump den gamla politiken i Jerusalem för att undvika att antagonisera sin nya vän.
Problemet här är inte bara att Trumps ego har fått ut det bästa av hans omdöme.
Flytta ambassaden eller erkänna att Jerusalem är en del av Israel kan skapa våld i den muslimska världen. Men genom att följa samma diskrediterade politik som inte erkänner att Jerusalem är Israels huvudstad och att för första gången i historien är stadens heliga platser öppna för alla trosinriktningar, kommer Trump att åstadkomma samma katastrofala resultat som Obama.
Så länge palestinierna får komma undan med att delegitimera judiska rättigheter, även vid västra muren, kommer de inte att skapa fred. Endast genom att tvinga palestinierna att acceptera det judiska Jerusalems verklighet kommer de att förstå legitimiteten hos en judisk stat oavsett var gränserna dras. Förstärkning av deras vanföreställningar, som Trump har gjort, kommer att göra fred ännu mindre sannolikt.
Trump kommer att få möjlighet att rätta till det här misstaget genom att gå utanför manuset när han är i Israel nästa vecka. Men om han inte gör det, kommer det att stå klart att åtminstone i vad som berör Mellanöstern , har outsidern blivit fånge för sitt etablissemang.
Jonathan S. Tobin är opinionsredaktör av JNS.org och en bidragande författare till National Review.
Artikeln är publicerad i New York Post
Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör
- Martin Blecher
Trots muttrande visar undersökningen på att Israel, 69 år, till stor del är tillfredsställt.
När Israel fyller 69 år på måndag, är det till en nation - benägen att oändlig muttra - nöjd med mycket mer än vad man skulle förstå om man hade samlat in information från media eller konversationer runt ett kvällsbord för Shabbat. Detta enligt en undersökning som släppts av Israels demokratiinstitut.
Enligt undersökningen sa hela 71% av befolkningen att deras personliga situation är "bra" eller "mycket bra", med bara 3% som definierar det som "dåligt" eller "mycket dåligt". Ytterligare 25% sa att deras situation är " Okej."
Det var på individnivå.
På kollektiv nivå sa ungefär 47,5% av befolkningen att Israels situation idag är "mycket bra" eller "bra", med endast 15% som säger "dåligt" eller "mycket dåligt" och ytterligare 40% som säger "okej".
Det som är intressant, och kanske till och med kontraintuitivt, är att andelen araber som sa att landet är i bra eller mycket bra form, var betydligt högre än de judiska respondenterna som sa det. Bland araberna sade hela 66% att Israels situation är antingen "bra" eller "väldigt bra" och cirka 12% gav landet en "dålig" eller "mycket dålig" betyg.
Bland den judiska populationen bedömde 44% landet som ”bra” eller ”bättre”, cirka 22% färre än bland den arabiska sektorn. Men när det gäller sin egen individuella situation säger 57% av araberna att de har det bra, medan 74% av judarna har en optimistisk utsikt över sin egen situation.
Trots oändligt prat om ett land som förlorar sin "själ" och / eller sin moraliska och demokratiska kompass, är hela 80% av allmänheten stolt över att vara israelisk, ett tal som stiger till 86% när man frågar den judiska befolkningen.
Endast 13% av judarna säger att de inte är stolta, medan antalet ökar till 40% bland araberna. Även bland araber svarade mer än hälften (51%) att de är stolta över att vara israeliska.
Som en jämförande siffra fann en Gallup-undersökning i mars att 75% av amerikanerna upplevde att de antingen är "extremt" eller "väldigt" stolta över att vara amerikaner.
Institutionens undersökning visar att israelerna fortsätter att vara invanda optimister, med 71 procent av allmänheten som säger att de antingen är optimistiska eller mycket optimistiska för framtiden och bara 24 procent intar pessimistisk syn på framtiden. Inte dåligt, med tanke på att landet har Hizbollah vid en gräns, islamiska staten, och variationer av al-Qaida på en annan. och Hamas på en tredjedel. Med hotet av ett kärnvapenbestyckat Iran som svävar ovanför; samt den palestinska terrorismen lurar runt hörnet.
När det gäller israeliska attityder mot landets prestationer inom ett antal olika områden ser 81% av allmänheten Israels förmåga att behålla landets säkerhet som "måttligt bra" eller "bra", 70% hade bra saker att säga om hälsosystemet, 62 % gav höga betyg till ekonomin och 61% sa att landets prestationer inom utbildning och vetenskap är bra, eller mycket bra.
Det är de goda nyheterna.
Den dåliga nyheten är att endast 24% svarade att landet lyckas med att minska de sociala klyftorna och 72% av allmänheten svarade negativt när man frågade hur framgångsrikt landet är att reagera på vad medborgarna vill ha.
Undersökningens resultat presenterades i Jerusalem Post.
Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema
- Martin Blecher
I videon kan man ta del av hur Margot Wallström inte väljer att bemöta journalistens antagande om att Svenska Kommittén mot antisemitism är "högerextrem".
Uttalande från UD angående intervju i Al Jazeera
Under en intervju med Al Jazeera i förra veckan fick utrikesministern frågan om regeringens syn på svensk extremhöger. Intervjun simultantolkades mellan arabiska och engelska. I frågan om extremhögern gjordes en referens till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Den referensen gick förlorad i tolkningen och utrikesministern uppfattade inte att det var SKMA som åsyftades.
Regeringen motsätter sig påståendet att SKMA skulle ha något med extremhögern att göra. Regeringen anser inte att SKMA är en högerextrem grupp. SKMA gör ett viktigt arbete mot antisemitism, rasism och hat i samhället. Regeringen uppskattar deras arbete och regeringskansliet står i nära kontakt med SKMA.
Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar
- Martin Blecher
Att granska den svenska utrikes- och biståndspolitiken låter sig inte göras ostraffat. Det är som att anklaga Potifars hustru för försök till otrohet. Men granskningen krävs då det visar sig att Sverige inte alls i praktiken står bakom en tvåstatslösning. Tvärtom agerar Sverige med alla tillgängliga resurser för en palestinsk enstatslösning genom biståndspolitiken. En biståndspolitik där ansvaret ligger på den politiska nivån då detta är ett av verktygen i den utrikespolitiska verktygslådan.
Den svenska retoriska politiken för Israel – Palestina bygger på en tvåstatslösning baserat på 1967 års gränser. En tvåstatslösning, och inget annat. Så lyder även budskapet från den palestinske presidenten Mahmoud Abbas vid FNs människorättsråd när de senast sammanträdde. Målet för de kompromisslösa orden var Donald Trump, som svajar om lösningen på konflikten mellan Israel och Palestina.
Som ett led i detta bedömde Margot Wallström 2014 att ett erkännande av Palestina skulle underlätta processen. Idag är de svenska relationerna med Israel bottenfrusna. Det svenska särskilda sändebudet kommer inte att bjudas in, eller godkännas som part, av Israel i några förhandlingar. Sverige kan i praktiken utse ett halvt UD som särskilt utsedda, ingen kommer ändå bjudas in till de samtal som skulle kunna leda framåt. På goda grunder.
Svenskt bistånds kravlösa utformning ger en i praktiken heltäckande förklaring vad Margot Wallströms ord är värda.
Den inledande frågan är dessutom om det ens finns ett underlag att förhandla om eller en part att förhandla med. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har inget förhandlingsmandat om vilket territorium som palestinierna gör anspråk på då vare sig Hamas eller Al Fatah har ratificerat och godkänt Camp David – avtalet.
Mahmoud Abbas vet att han aldrig kommer kunna ge efter ens en procent av ens Israels ursprungsterritorium. Ens från sin egen organisation kan han få ett mandat. För Abbas finns inget annat alternativ än en palestinsk enstatslösning i i ett längre perspektiv. Det vet han. Det vet Margot Wallström. Det vet samtlig personal om på Sida som är engagerade i biståndsarbetet. Inte ens bland palestinierna finns en enighet efter Camp David om vad som är det territorium de gör anspråk på. Vad som är dagens Palestina.
Före sexdagarskriget 1967 kontrollerade Jordanien det vi idag kallar Västbanken. Jordanien erövrade detta område då arabvärlden förkastade FN:s delningsplan 1947 som delade det då brittiska mandatet i två stater: en judisk och en arabisk. Istället för att acceptera delningsplanen och på så vis kunna upprätta en palestinsk stat, invaderade palestinierna tillsammans med sex arabiska arméer den nyetablerade staten Israel med avsikt att utrota de judar som befann sig där, blott tre år efter att den nazistiska Förintelsen av Europas judar nått sitt slut.
Efter att Jordanien erövrat Västbanken 1948, och fram till då området kom under israelisk kontroll 1967 på grund av påtvingat militärt självförsvar under sexdagarskriget, diskuterades inte frågan om palestinsk självständighet över huvud taget i internationella sammanhang. Inga fredskonferenser eller FN-resolutioner uppmanade någonsinJordanien att medverka till upprättandet av en palestinsk stat. Israel har framfört eller accepterat sex fredsförslag med palestinierna: 1937, 1947, 1967, 2000, 2008 och 2014. Det palestinska ledarskapet har förkastat dem alla.
Detta är det sakläge som vi bör ta med oss. Ett sakläge som visar sig genomsyra svenskt bistånd till Palestina. Förkasta alla förslag till fredlig lösning.
Att den palestinska befolkningen i Israel, Judéen och Samarien samt på Gaza-remsan lider svårt är nog alla överens om. Israel är, trots att de är den enda demokratin i västerländsk mening i Mellanöstern, inte en perfekt demokrati. Situationen är extra svår i Östra Jerusalem och Hebron med återkommande markannektioner och fördrivning av palestinska markägare. Hål som ersätts av bosättare. Det finns ett behov av en stark rättsstat men i en stat utan territorium (palestinierna har inte definierat detta, än mindre ratificerat någon fredsprocess) faller oftast stödet platt.
Ett av de biståndsprojekt som Sverige är delaktigt i är ett EU-gemensamt projekt för att bygga upp bland annat ett fungerande rättsväsende. Som del av detta rättsväsende hör bland annat ett fungerande advokatsamfund. Ett sådant grundades, Palestinian Bar Association (PBA), med säte i bland annat Gaza.
I grunden syftar EU och Sveriges stöd till bland annat PBA till att stärka arbetet för palestiniernas mänskliga rättigheter. En ädel, och i allra högsta grad angelägen, satsning. Palestinierna behöver bygga upp en fungerande rättsstat. Men.
- I artikel 27 i PBA stadgar förbjuds medlemmarna explicit att samarbeta med staten Israel samt israeliska medborgare.
- 2015 erhöll Muhammad Halabi, som knivmördade två israeliska medborgare, en postum examen i palestinsk lag av PBA. Halabi benämndes officiellt av PBA som en ”hjältemodig martyr”.
- PBA förklarade sig ”stå lojala med Muhammad Halabi”.
- 2016 års examens- och invalsceremoni i PBA kom att uppkallas efter Muhammad Halabi till hans ära för de mord han utfört.
- PBA:s ordförande, Hussein Shabaneh, har officiellt vid flera tillfällen låtit förstå att PBA inte kommer att erkänna något Israeliskt territorium mellan Jordanfloden och Medelhavet.
- PBA har sedan 2013 erhållit mer än 22 miljoner Euros för att dels vidareutveckla sin verksamhet men även för att bygga ett högkvarter samt domstolsbyggnader. Varför ett advokatsamfund skall ansvara för byggnation av domstolar är en annan, rätt udda, lösning men kan ha någon form av logisk förklaring. Som att det inte finns en formell stat.
Sverige har konsekvent visat sig alliera sig med palestinska organisationer som, i likhet med PBA, inte erkänner Israels existens i någon form. Av 24 granskade palestinska mottagarorganisationer av svenskt bistånd ser 18 inte Israels existens som önskvärd. Vissa vill gå längre än så – längs antisemitismens väg.
När Sverige säger sig vilja vara en del av en process som leder till en tvåstatslösning men konsekvent arbetar med de som inte vill se en enda jude mellan Jordanfloden och Medelhavet, finns det goda skäl för internationella parter i allmänhet att bemöta allt vad Sverige säger och tar initiativ till med stor skepsis.
Och frågan svenskar bör ställa sig är varför svenska UD:s politiska ledning valt att stödja parter som PBA, som gömmer sig bakom fagert tal om mänskliga rättigheter, som inte kommer att tillåta en enda jude mellan Medelhavet och Jordanfloden. UD, och Sida, bör avkrävas ett tydligt svar varför ett sådant stöd skall leda fram till en hållbar tvåstatslösning.
Ett rimligt lägsta krav på PBA och andra palestinska biståndsmottagare är att de stödjer en tvåstatslösning som baseras på 1967 års gränser. I likhet med Camp David-avtalet. Att såväl UD som Sida är explicita med detta villkor. I alla sammanhang. Att detta villkor inte heller är föremål för förhandling. Varför Margot Wallström inte sätter upp detta rätt naturliga krav på motprestation kan bara hon själv svara på. Men det kan finnas en förklaring. Att det finns andra krafter, både på UD, Sida och inom civilsamhällets biståndsorganisationer, som i likhet med PBA inte vill se en enda jude vid liv i det som idag är Israel, Judeen och Samarien.
I Sveriges biståndspolitik till den Palestinska Myndigheten finns det parter och projekt som pekar i en helt motsatt riktning mot vad Margot Wallströms fagra ord i olika talarstolar om en tvåstatslösning innebär. En befolkning, och diaspora, som marineras i Israel- och judehat och som med svenska och europeiska biståndsmedel som stöd förbjuds att interagera med Israel.
Är det så att bakom de fagra orden om humanism, en tvåstatslösning och allas lika värde döljer sig en antisemistisk kultur som egentligen vill utrota varje jude? En kultur av antisemitism nödtorftigt skyld i en globalistisk kostym av ”do good´ ers” inom den svenska biståndsindustrin och som ser PBA, med sin explicita antisemitiska agenda, med fler mottagarorganisationer av svenskt bistånd som naturligt allierade.
Som delar världsbild. Frågan är om vi nöjer oss med att några få postmoderna globalister, såväl politiker som tjänstemän, skall få leka ostört tillsammans med krafter som vill se en ny Förintelese finansierat med våra skattemedel?
Den palestinska internationellt erkände experten på konflikten och journalisten Khaled Abu Toameh, sunnimuslimsk palestinier och uppvuxen på Västbanken, sammanfattar i två punkter den enda rimliga vägen framåt:
- Västvärlden, eller främst USA och EU, måste finna sig i att börja ställa krav på PA för sitt biståndgivande. Att tvinga PA sakta införa demokratiska reformer och minska korruptionen. Kanske inte över natt, men sakta och försiktigt. Med ett kanske 30-årigt perspektiv. En alltför snabb “demokratisering” kan innebära dramatiska, och oönskade, resultat.
- Det palestinska folket måste börja utbildas för fred, inte krig. Framför allt om internationellt bistånd finansierar utbildningen.
Detta är dock ingen önskvärd väg, med hur svenskt bistånd utformats, för den svenska biståndsindustrin. Av skäl vi inte får reda på trots upprepade frågor. Och utan svar så måste det ligga något annat bakom.
Potifars hustru får inte ifrågasättas. Inte heller den svenska biståndsindustrin. Oavsett om den leder till en ny Förintelse eller inte och att vi nu fortsätter hjälpa en av parterna att vandra längs antisemitismens väg genom vårt kravlösa bistånd och oförmåga att se vem vi står bredvid.
Ärligast är att öppet tillstå att Sverige bara står bakom en palestinsk enstatslösning genom vårt agerande med biståndsmedel som ett av verktygen i vår utrikes- och säkerhetspolitiska verktygslåda.
Publicerat av: Johan Westerholm 2017-04-28 ledarsidorna.se
Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter
- Martin Blecher
Varför Europaparlamentet och andra EU-institutioner måste ta en stark ställning på den rörelse som kräver en bojkott av staten Israel.
Bryssel tog sig an uppgiften att skapa en gemensam europeisk ståndpunkt i frågan om den israelisk-palestinska konflikten genom att under de senaste fem åren driva en praktisk strategi för att säkerställa en avkastning på den europeiska politiska och ekonomiska investeringen i regionen.
Denna politik för "differentiering" i Bryssel-jargon återspeglar Europeiska unionens självberättigade beslutsamhet "att vidta åtgärder för att bevara tvåstatslösningen på marken" genom att göra en åtskillnad i sina bilaterala avtal med Israel mellan ”Gröna -linjen” Israel och Palestinska territorier. Hittills har politiken resulterat i två uppsättningar av EU-riktlinjer, om israeliskt deltagande i Horisont 2020 i juli 2013 och om indikering av ursprung för produkter, respektive EU-märkning av produkter från israeliska bosättningar, i november 2015.
Duvor i Israel och runt om i världen förutspådde att EU: s nya politik skulle avslöja den påstådda pro-palestinska gräsrotsrörelsen för vad den är, ett paraply av organisationer och individer som medvetet ifrågasätter Israels legitimitet och som representerar en smältpunkt för antisemitism.
Det fanns hopp om att när det väl fanns en klar EU-politisk åtskillnad mellan staten Israel och dess bosättningar på territorierna skulle rösterna som uppmanar för en bojkott av Israel förändra sitt förhållningssätt och börja påverka Bryssel för att istället börja utöva sin ekonomiska hävstång för att främja ett vibrerande palestinskt civilsamhälle och ett ansvarigt palestinsk politiskt ledarskap.
I stället blir EU: s politik den tunna änden av kilen som BDS-aktivister använder för att komma åt EU-institutioner, med hjälp av trojanska hästtaktik som strävar efter en fullständig avveckling av ekonomiska, kulturella och vetenskapliga band med Israel.
För att förhindra ytterligare tendenser med syndabockar och radikalisering, skulle jag vilja göra följande rekommendationer:
1. Tilldela resurser och inrätta en arbetsgrupp inom Europeiska kommissionen som skulle övervaka och undersöka BDS: s inverkan på de europeiska gemenskaperna, eventuellt under kommissionär Vera Jurova (rättvisa, konsumenter och jämställdhet).
2. Utfärda ett meddelande till alla medlemsstater:
Be dem att övervaka BDS-supporters verksamhet och vidta ytterligare rättsliga åtgärder i linje med rådets rambeslut från november 2008 att "rasism och främlingsfientlighet utgör direkta brott mot principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen "och vidta åtgärder för att bestraffa följande, avsiktliga, beteende:
Offentligt uppmuntrande till våld eller hat riktat mot en grupp personer eller en medlem i en sådan grupp definierad av ras, färg, religiöst eller etniskt ursprung
3. Förhindra att skattebetalarnas EU-pengar finansiera varje entitet som kräver en bojkott från staten Israel
4. Utfärda ett meddelande om BDS-supporters tillgång till EU-institutionerna och en ansvarsfriskrivning för organisationer eller enheter som kräver en bojkott av Israel.
Det europeiska politiska ledarskapet, liksom EU: s beslutsfattare, borde verkligen "vidta ytterligare åtgärder för att skydda lönsamheten för tvåstatslösningen." De borde inte under några omständigheter tillåta att deras politik missbrukas, och slutligen missbrukas av BDS aktivister som arbetar under förevändning av yttrandefrihet.
Ovanstående rekommendationer skulle säkerställa att EU: s uttalade mål att få en meningsfull avkastning på sin investering skulle stöta på många fler stegar än ormar framåt längs vägen.
Artikeln är publicerad i Ynetnews.
Teodora Coptil är en konsult som specialiserar sig på EU: s politik för MENA-regionen och chefen för institutionella förbindelser i Europa- Israel- Public Affairs, en brusselsbaserad icke-statlig organisation som förespråkar ett strategiskt EU-Israel-bilateralt förhållande och ansvar för EU-biståndet till den palestinska myndigheten.
Fler artiklar
-
April 2023
-
Mars 2023
-
Februari 2023
-
Januari 2023
- Högsta domstolen i Israel- sett ur ett liberalt, mittenperspektiv 2023-01-23
- Håller Europa på att byta sida i Israel-Palestinakonflikten? 2023-01-20
- Inte helt enkelt att förstå sig på EU alla gånger 2023-01-20
- Konsten att hitta rätt balans 2023-01-13
- FN:s senaste manöver väcker frågor 2023-01-06
- Inte konstruktivt att skuldbelägga bara en part i en konflikt 2023-01-04
-
December 2022
- Bokslut III 2022-12-31
- Bokslut II 2022-12-25
- Bokslut 2022-12-16
- Kritisera gärna Israel - men särbehandla inte 2022-12-15
-
November 2022
- 277 gånger gånger Israel - 0 gånger Hamas 2022-11-04
-
Oktober 2022
-
September 2022
- En attack mot yttrandefriheten 2022-09-24
- En ny relation mellan Israel och Svenska kyrkan 2022-09-14
- Det kan Israel lära av Abu Aklehs tragiska öde 2022-09-08
- Münchendramat 5-6 september 1972 2022-09-04
-
Augusti 2022
- Det skriver palestinsk press om Mahmoud Abbas uttalande 2022-08-30
- Kärnavtalet med Iran: Omfattar EU:s förslag tidsfristklausul? 2022-08-22
- Saudisk tidskrift visar på framgången för arabiska israeler i IDF 2022-08-22
- Israel varnar civila att sätta sig i säkerhet 4 minuter före Israel förstör måltavla 2022-08-12
- Amnesty slår till igen 2022-08-12
- Sverige fördömer israelisk klassificering av terrorrelaterade icke-statliga organisationer 2022-08-12
- Operation Gryning 2022-08-07
- Hur Abraham-avtalen förändrade relationerna mellan EU och Israel 2022-08-05
- Välkommet fördömande av Miloon Kothari 2022-08-05
-
Juli 2022
- Noterat från opinionen 2022-07-21
- EU:s utrikesministrar beslutar att återuppta den politiska dialogen med Israel 2022-07-20
- Återupptaget EU-stöd trots fortsatta tveksamheter- USA:s stöd mer komplicerat 2022-07-08
- Minskat arabiskt stöd till UNRWA - riskerar kollaps 2022-07-05
- "FN har sedan länge förlorat sin moraliska kompass" 2022-07-05
-
Juni 2022
-
Maj 2022
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel svarar på ledarartikel från Aftonbladet 2022-05-18
- I Israels kritikers ögon kan landet sällan göra något rätt 2022-05-14
- Theodor Herzls politiska triumf och personliga tragedi 2022-05-12
- Världens säkraste blodbank öppnade sydöst om Tel Aviv 2022-05-07
- Kluvna tungor skapar inte fred mellan Israel och Palestina 2022-05-03
-
April 2022
- Kyiv och Charkiv- men inte Tempelplatsen 2022-04-20
-
Mars 2022
-
Februari 2022
- Apartheid är något helt annat 2022-02-28
- Amnestys moraliska kompass 2022-02-18
- Frågorna Hammar saknar svar på 2022-02-13
- Apartheidanklagelsen är rent antisemitisk 2022-02-13
- Amnestys rapport om Israels "apartheid" simpel propaganda 2022-02-11
- Pressmeddelande 2022-02-10
- Irving och Ardin har både rätt och fel i sitt resonemang 2022-02-03
- Amnestys frontalangrepp mot nationalstaten 2022-02-01
- Amnesty förvränger verkligheten med sin anti-Israelrapport 2022-02-01
-
Januari 2022
- "Det var nästan som en besatthet" 2022-01-26
- Hans Wallmark: Svenska kyrkan mot den judiska staten 2022-01-22
- "Diskussion om apartheid missar det uppenbara" 2022-01-20
- Israel + Emiraten= sant 2022-01-20
- Hört talas om Special in Uniform? 2022-01-14
- DN Debatt: "Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut" 2022-01-09
- DN Debatt Repliker. "Svenska kyrkan måste bli fri från politisk aktivism" 2022-01-09
- Anmärkningsvärt att Olofsson utelämnar viktiga fakta 2022-01-04
-
December 2021
- Palestinier i Jerusalem önskar fortsatt israelisk överhöghet 2021-12-31
- Det anser Sverige om en av Jerusalems heligaste platser 2021-12-31
- Hur kan relationerna mellan EU och Israel förbättras? 2021-12-30
- "Få länder tillåter så mycket insyn som Israel" 2021-12-19
- Martin Luther: "Om judarna och deras lögner" 2021-12-19
- Kyrkan och Israel 2021-12-09
- Sveriges problematiska röstande i Förenta Nationerna 2021-12-06
- Uttalande av Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2021-12-01
-
November 2021
- Att inte ställa de rätta frågorna leder till vilseledande resonemang 2021-11-26
- Svenska kyrkan har en osund hets mot Israel 2021-11-25
- I vilket syfte sammankallar Sverige till en givarkonferens? 2021-11-17
- Dags att bestämma er- är Palestina en stat? 2021-11-10
- 102 årig israeliska först ut att testa lokalt utvecklad behandling för bröstcancer 2021-11-04
-
Oktober 2021
- Malmöforumet valde rätt definition av antisemitism 2021-10-29
- Handling, inte ord behövs mot judehat i Sverige 2021-10-29
- Israels kritik mot SD bör bli en moralisk väckarklocka 2021-10-29
- Mats Fält: Den inställda förintelsen 2021-10-22
- ”Risk att Israelkritik nyttjas som täckmantel” 2021-10-19
- I kyrkan talar de politiska partierna med kluven tunga om antisemitism 2021-10-17
- Socialdemokraterna i kyrkomötet: Utred Israel för apartheid 2021-10-02
-
September 2021
- Kan de svensk-israeliska förbindelserna upprättas? 2021-09-30
- Västbanken riskerar att bli det nya Afghanistan 2021-09-22
- Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 2021-09-21
- Kyrkans fiende 2021-09-17
- Transatlantisk deklaration: Upphör med diskrimineringen av Israel i FN 2021-09-15
- Så prövas regeringens löften om kampen mot antisemitism 2021-09-15
-
Augusti 2021
- Spännande e-postutväxling med UD 2021-08-27
- Varför ger Sverige 75 miljoner kronor till en NGO vars mål är att utplåna den judiska staten? 2021-08-14
- Det är dags för Israels fiender att ta hand om flyktingarna 2021-08-13
- Bojkott fel väg att gå som konfliktlösning 2021-08-12
- Ben & Jerrys bojkott är ingen lösning på konflikten 2021-08-10
- Intellektuellt ohederligt om Israel 2021-08-03
- Fult angrepp på Israel 2021-08-03
- Vilka var de som dog i stridigheterna mellan Israel & Hamas? 2021-08-01
-
Juli 2021
-
Juni 2021
-
Maj 2021
- Hur Hamas växte och uppgraderade sin vapenarsenal för att slå till mot Israel 2021-05-21
- Palestinsk television medger att Israel varnade civila att lämna byggnaden före attack 2021-05-20
- Den viktigaste text du kommer att hitta om den pågående konflikten i Gaza och Israel! 2021-05-20
- Inga länder klarar sig utan omvärldens stöd 2021-05-19
- Sverige bör lära av Israels missilförsvar 2021-05-19
- Ett öppet brev till mina palestinska syskon! 2021-05-17
- SSU och Palmecentret har en Israelfientlig hållning 2021-05-17
- Närmast nazistiskt att jämställa Israel med Nazityskland 2021-05-17
- Mark och ägandeskap 2021-05-16
- Israeliskt flygvapen slår till mot Al-Jazeeras kontor som bara används i civilt syfte…. eller?? 2021-05-16
- Terrortunnlar 2021-05-15
- Känslostyrda argument får inte kidnappa debatten om Israel 2021-05-14
- “Vi använder missilförsvar för att skydda våra civila och de använder civila för att skydda sina missiler. “ 2021-05-13
- Mahmoud Abbas (icke) avståndstagande från våld 2021-05-13
-
Mars 2021
- Argumenten för Israels skyldigheter brister 2021-03-26
- Rätt att Israel inte vaccinerar palestinier 2021-03-19
-
Februari 2021
- Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem? 2021-02-25
- Leve Palestina" 2021-02-10
-
Januari 2021
-
December 2020
-
Oktober 2020
-
September 2020
- Blind svensk analys av Mellanöstern 2020-09-27
- ”En normalisering med arabvärlden leder till israelisk-palestinsk fred” 2020-09-24
- Varför är normaliseringen möjlig, och vad missar svenska medier? 2020-09-16
- Terrorklassa den Iranstödda islamiströrelsen Hizbullah 2020-09-10
- Terrorstämpla och bekämpa Hizbollah 2020-09-08
-
Augusti 2020
-
Juni 2020
-
Maj 2020
- Förbjud Hizbollahs aktiviteter i Sverige! 2020-05-22
- Samma gamla Israelfientliga propaganda 2020-05-14
- Libanons palestinier plågas fortfarande av UNRWA 2020-05-11
-
April 2020
- Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens 2020-04-21
- Europa, judarna och Israel 2020-04-13
-
Mars 2020
-
Februari 2020
- Om selektiv murkritik 2020-02-20
- Linde backar inte om terrorlöner som socialbidrag 2020-02-18
- Ur regeringens utrikesdeklaration 2020 2020-02-14
- Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna 2020-02-12
- Palestina och terrorlöner 2020-02-06
- Ann Linde kallade terroristlöner för socialbidrag 2020-02-05
- Sveriges Israelpolitik bör läggas om totalt 2020-02-04
-
Januari 2020
- Därför säger palestinierna nej innan de sett fredsplanen 2020-01-30
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Ann Linde 2020-01-20
- Sex skäl till varför den palestinska ledningen inte borde förkasta fredsplanen 2020-01-20
- Femton missade chanser till fred mellan Israel och palestinierna 2020-01-15
- Två decennier av Israelhat inom Svenska kyrkan 2020-01-08
-
December 2019
-
November 2019
- Time for the Church of Sweden Leadership to open their Bible 2019-11-20
- Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor 2019-11-14
- Kyrkan och Israel 2019-11-12
- Hos Labour möts vi av en judekarikatyr 2019-11-08
- Till alla våra medinvånare i Storbritannien 2019-11-08
- Så har Sverige sett till att UNRWA fått miljardbelopp 2019-11-04
- Diakonia and Israel x 3 [på engelska] 2019-11-01
-
Oktober 2019
- Ann Linde försvarade BDS-rörelsen 2019-10-24
- Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd 2019-10-13
- Utrikesministern pressad i riksdagsdebatt om Israel 2019-10-09
- Svensk utrikespolitik, Iran och de moraliska principerna 2019-10-04
- Nu kan du få Sverige på rätt kurs igen, Linde 2019-10-03
-
September 2019
- Ta chansen nu – ändra synen på Israel, Linde 2019-09-29
- 25 år sedan samtalen i Oslo – nu utvärderas avtalet 2019-09-19
- Så påverkas vanliga israeler av raketbeskjutningen från Gaza 2019-09-19
- Välkommet ifrågasättande av Bildts utrikespolitik 2019-09-12
- Wallström slog vakt om ett dåligt arv 2019-09-11
- Kan Sverige resa sig efter Wallström? 2019-09-09
- Världen måste agera mot Hizbollahs aggressioner 2019-09-07
-
Augusti 2019
- Europaparlamentet och kampen mot terrorism [brev] 2019-08-30
- Sveriges bistånd till UNRWA 2019-08-28
- Hanif Bali straffas – men han har helt rätt om Bildt 2019-08-23
- Wallström väljer fel väg 2019-08-22
- Oacceptabelt att rulla ut röda mattan för Iran 2019-08-20
- Därför måste UNRWA läggas ner 2019-08-15
-
Juli 2019
-
Maj 2019
- Israelvänner gästade Wallström på UD 2019-05-31
- Vänskapsförbundet Sverige-Israel i möte med utrikesminister Margot Wallström 2019-05-28
- En realistisk syn på det palestinska flyktingproblemet 2019-05-24
- Malmö värdstad för konferens mot antisemitism och för hågkomsten av Förintelsen 2019-05-24
- Palestinierna behöver ingen Mandela - de behöver en Adenauer 2019-05-20
- Varför är det så svårt att förstå antisemitism? 2019-05-17
- Kalla Hamas för vad de är – terrorister 2019-05-11
- Svenska medier dubbelt osunda gentemot Israel 2019-05-09
- Antisionister är inte alltid antisemiter men antisemiter är alltid antisionister 2019-05-09
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-08
- Dags att terrorklassa Hizbollah 2019-05-08
- Israeliska soldater ville ge sin sanning 2019-05-08
- Vissa grupper inom S är besatta av Israelkritiken 2019-05-07
- Att rapportera från Gaza - en sarkastisk manual i sju punkter 2019-05-04
- Om kartan inte stämmer med verkligheten 2019-05-02
-
April 2019
- Nej, Jesus var verkligen inte palestinier 2019-04-25
- De utmanade kyrkans ledning om antisemitism 2019-04-15
- Antisemitism får aldrig accepteras 2019-04-11
- Falska anklagelser mot Israel 2019-04-09
- Några konkreta exempel på Svenska kyrkans och EAPPI:s “bristande objektivitet” 2019-04-08
-
Mars 2019
- Svenska kyrkan är Israelfientlig 2019-03-26
- Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen 2019-03-26
- FN's råd diskriminerer Israel og forhindrer fred 2019-03-21
- En skammens vecka i FN 2019-03-21
- Hotet mot Israels existens är grundproblemet 2019-03-21
- Gärna dialog, men utan aversion mot Israel 2019-03-20
- Kritik inom SKR mot följeslagarprogram 2019-03-06
- Därför hoppade jag av som följeslagare 2019-03-05
-
Februari 2019
- Sluta hålla den palestinska regimen under armarna 2019-02-27
- Att minnas Förintelsen innebär att ta ställning för Israel 2019-02-22
- En skamlös förvrängning av verkligheten 2019-02-21
- Menar vi verkligen ”aldrig mer”? 2019-02-15
- Kommer du driva en demokratioffensiv mot Palestina, Margot Wallström? 2019-02-13
- Ett par korta förhoppningar beträffande Irans och Israels framtid 2019-02-12
-
Januari 2019
- Gör inte Förintelsens minnesdag till ett jippo 2019-01-27
- Statsminister Stefan Löfven på Förintelsens minnesdag 2019 2019-01-27
- Judehatet i Sverige har ursäktats av ledande politiker 2019-01-27
- Wallström – dags att sluta svartmåla Israel 2019-01-23
- Dags att berätta sanningen om den palestinska frågan 2019-01-22
- Ett förbud mot Hizbollah gynnar våra nationella intressen 2019-01-19
- Wallström som utrikesminister väcker oro bland Israelvänner (2) 2019-01-17
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [1:2] 2019-01-05
- Ställ krav på biståndet till den palestinska myndigheten 2019-01-05
- Israel kräver 250 miljarder dollar i ersättning för judar som fördrivits från arabvärlden och Iran [2:2] 2019-01-05
-
December 2018
-
November 2018
- Dagens Arena, svensk media och det antisemitiska språkbruket 2018-11-26
- Därför måste Iran stoppas 2018-11-26
- Så förbereder sig Iran för att förinta Israel 2018-11-26
- Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem 2018-11-21
- Israel sätter stort hopp till nästa svenska regering 2018-11-18
- Bara en liten skärva från en raket... 2018-11-13
- Beskjutningen från Gazaremsan är nu värre än på länge 2018-11-13
- Uttalande med anledning av beskjutningen från Gaza 2018-11-13
- En uppmaning till självrannsakan i S 2018-11-11
- Fikonlövet Svenska kyrkan döljer sin agenda bakom 2018-11-08
- Tystnaden är talande om antisemitismen, S 2018-11-05
-
Oktober 2018
- Ni socialdemokrater öppnar upp för judehat 2018-10-31
- Några rader om Jan Guillou och Vänskapsförbundet Sverige-Israel 2018-10-30
- Palestinsk terror och tortyr 2018-10-29
- 10 skäl till varför BDS-rörelsen är omoralisk och förhindrar fred 2018-10-26
- Varför är du så tyst, Margot Wallström? 2018-10-24
- Sverige stöttar tortyr 2018-10-24
- Svenskt bistånd går till terror och tortyr 2018-10-23
- S talar inte sanning om antisemitismen 2018-10-20
- Israel borde hyllas i stället för hatas 2018-10-18
- Ge oss en regering utan judefientlig Israelpolitik 2018-10-15
- Allmänt hållet svar väcker nya frågor 2018-10-12
- Elida avseglade mot Israel på onsdagen 2018-10-10
- Tid för förändring 2018-10-10
- "Ge oss Gazaremsan, eller ta konsekvenserna" 2018-10-05
-
September 2018
- De amerikanska oljesanktionerna mot Iran fungerar 2018-09-19
- Israel hjälper skadade syrier att få vård 2018-09-14
- Osloavtalets silverbröllop 2018-09-13
-
Augusti 2018
- Sverige behöver en Israelvänlig regering 2018-08-30
- Varför är palestinska flyktingar annorlunda än alla andra flyktingar? 2018-08-30
- Åtskilliga obehagliga aktörer i Ship to Gazas kulisser 2018-08-20
- Det finns bara 20.000 palestinska flyktingar i världen, enligt amerikansk UD-rapport 2018-08-18
- Liberalerna: Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden 2018-08-08
- Corbyn och judehatet 2018-08-07
- Partiernas inställning till Israel 2018-08-04
-
Juli 2018
- Israels rätt att existera 2018-07-28
-
Juni 2018
- Man måste inte vara antisemit för att fördöma Israel, men det hjälper 2018-06-21
- Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel 2018-06-15
- ”Anmärkningsvärt beteende av utrikesministern” 2018-06-13
- Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel 2018-06-12
- Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev 2018-06-11
- Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker! 2018-06-07
- Faktum nummer ett är att de här upploppen arrangerades av Hamas 2018-06-01
- Kyrkans terrorstöd är en skam 2018-06-01
-
Maj 2018
- Fördömer man inte hatets krafter undergräver man fredens möjligheter 2018-05-30
- Israel måste göra vad som krävs för att skydda sina gränser 2018-05-18
- Lägg ner stödet till terrorverksamheter 2018-05-18
- Medier och politiker förringar Hamas ansvar 2018-05-17
- Sverige har en skuld mot det judiska folket 2018-05-11
- EU och Sverige måste stoppa biståndet till den palestinska myndigheten 2018-05-11
- Mahmud Abbas tal antyder varför freden uteblir 2018-05-03
- "Iran ljög" 2018-05-01
-
April 2018
- Att använda begreppet apartheid för att beskriva palestiniernas situation på Västbanken polariserar och vulgariserar debatten 2018-04-25
- Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs 2018-04-21
- EU-finansierad hatretorik förhindrar fred i Mellanöstern 2018-04-12
- Vackra ord räcker inte i kampen mot judehatet 2018-04-08
- TT:s rapportering var ofullständig och vinklad 2018-04-01
- ”Något är allvarligt fel när Sverige väljer att sluta samarbetsavtal med Iran, en av världens mest brutala diktaturer, istället för med en demokrati som Israel.” 2018-04-01
-
Mars 2018
- Därför upplevs Israel vara tryggare än Malmö, Margot Wallström 2018-03-28
- Wallström förstår verkligen inte 2018-03-28
- Wallström om terrorlöner och judar som flyttar till Israel 2018-03-18
- Israels självförvållade sår 2018-03-18
- Seglivade myter om judar 2018-03-14
- Vad är egentligen en "flykting"? 2018-03-11
- Antisemitismen i Sverige finns både i politiken, kyrkan och bland pöbeln 2018-03-09
- EU bör se över Palestinabistånd 2018-03-05
- Oacceptabelt att skattepengar uppmuntrar terrorism 2018-03-02
-
Februari 2018
- Abbas förfalskar historien i FN 2018-02-28
- Har kyrkan inget ”Hopp” för Israel? 2018-02-22
- Allvarlig utveckling i Iran 2018-02-21
- "Vi är kanaanéerna!” 2018-02-18
- Ett replikskifte ur riksdagens utrikespolitiska debatt 2018-02-14
- Att leva med Iranavtalet 2018-02-12
- UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism 2018-02-09
-
Januari 2018
- Elida ska göra "Ship to Israel" 2018-01-29
- När barn utnyttjas som propagandaverktyg 2018-01-28
- Ett välregisserat mediajippo under uppsegling 2018-01-25
- Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA 2018-01-24
- . Så kan vi lösa problemet med det palestinska flyktingorganet UNRWA [2:2] 2018-01-24
- Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas 2018-01-22
- Upp till bevis, regeringen! 2018-01-21
- Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse 2018-01-15
- Grundlösa anklagelser mot Israel 2018-01-12
- Israelpolitiken är skadlig och behöver omprövas 2018-01-10
- Danmark skär ned finansiering till palestinska organisationer 2018-01-03
- 2018 kan bli positivt för Israel! 2018-01-03
-
December 2017
- Genomför en vaccinationskampanj mot antisemitism 2017-12-27
- Europas diplomatiska krig 2017-12-20
- Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik 2017-12-17
- "Människor lever i rädsla för att de är judar" 2017-12-17
- Internationella medier har drabbats av Jerusalemsyndromet 2017-12-17
- Hatet mot Israel göder antisemitismen 2017-12-14
- Judehatet handlar inte om Israel 2017-12-12
- Snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till judehat 2017-12-11
- Vad får juden tycka? 2017-12-10
- Vakna, Sverige! 2017-12-10
- Nej, Jerusalem är inte "en internationell enklav" 2017-12-08
- Varför är Jerusalem Israels huvudstad? 2017-12-08
- Pratet om en tredje intifada är kraftigt överdrivet 2017-12-06
- ”…ett nytt förhållningssätt till konflikten mellan Israel och palestinierna” 2017-12-06
- 1. Vad innebär egentligen det amerikanska erkännandet av Jerusalem? 2017-12-06
- Siffrorna 2017-12-01
-
November 2017
- Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik 2017-11-27
- Sändebudet som inte får några möten 2017-11-24
- 1947 – året då Sverige var en humanitär stormakt 2017-11-22
- "Vi eftersträvar bättre relationer med Israel" 2017-11-16
- Balfourdeklarationen ska förstås i rätt kontext 2017-11-11
- Svenskt bistånd går till judehat och terror 2017-11-09
- Sverige och Israel – likheter och skillnader 2017-11-08
- Om Balfourdeklarationen 2017-11-02
- Vad gjorde egentligen judarna i dåtidens Palestina före Balfourdeklarationen? 2017-11-02
- Anti-israelisk teckning på svensk skola upprör 2017-11-01
-
Oktober 2017
- De egentliga hindren för fred 2017-10-26
- Det är dags att styra upp samtalet om Israel – Palestina 2017-10-20
- ”Iran försöker fortfarande framställa missiler med kärnstridsspetsar” 2017-10-18
- Sverige påstår sig vara Israels vän 2017-10-11
- Israels inställning till atomavtalet med Iran: "Fix it or nix it” 2017-10-06
- Oskarshamns man i världen 2017-10-05
- Stoppa allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten tills stödet för terrorism upphör 2017-10-05
- Dags att be Israel om ursäkt! 2017-10-04
- EU-vänstern glorifierar terrorism 2017-10-04
-
September 2017
- Jag och regeringen för en orubblig kamp mot antisemitismen 2017-09-30
- Israels nye ambassadör efterlyser fler ”aktiva vänner” 2017-09-29
- Stefan Löfven skyller ifrån sig om antisemitismen 2017-09-15
- Stoppa bistånd till organisationer som stödjer terror 2017-09-14
- Så tycker kyrkovalsgrupperna om Israel 2017-09-13
- Socialdemokraterna ser inte diktaturerna på grund av sin motvilja mot demokratin Israel 2017-09-13
- . Stoppa stödet till palestinska terrorister 2017-09-04
-
Augusti 2017
- Även svenska UD fryser palestinskt bistånd 2017-08-30
- Uppmaning till regeringen; stoppa fientligheten mot Israel 2017-08-28
- . Lidandet är Hamas ansvar 2017-08-25
- Talen det inte rapporteras om 2017-08-23
- BDS är ren och skär ersättningsteologi 2017-08-17
- Kristna gräsrötter positiva 2017-08-16
-
Juli 2017
- SEB fel ute med bojkott av israeliska banker 2017-07-15
-
Juni 2017
- Bilden av Israel i svenska medier 2017-06-28
- Ta hänsyn till existentiella hot mot Israel 2017-06-22
- Fred och försoning kräver att Israel erkänns 2017-06-17
- 50 år sedan sexdagarskriget [1:2] 2017-06-16
- Återbetalningskrav av bistånd som finansierar terrorism 2017-06-14
- Skamligt om Israel, Diakonia! 2017-06-13
- Dags för FN att acceptera utfallet av sexdagarskriget 2017-06-13
- Fel att bojkotta Israel 2017-06-12
- En ensidig analys av läget i Mellanöstern 2017-06-12
- Intressanta siffror 2017-06-10
- Statsfinansierad propaganda 2017-06-09
- 50 år sedan sexdagarskriget [2:2] 2017-06-09
- Wallström måste se terrorns offer också i Israel 2017-06-09
- Mall För Svenska Mellanösternreportage 2017-06-08
- Jag hade vaggat ett dött barn av: Salomon Schulman 2017-06-08
- KD-riksdagsman vill sätta press på Palestinabistånd 2017-06-01
- Rödgrönas svek mot antisemitismens offer 2017-06-01
-
Maj 2017
- Arabvärldens ledare planerade att utplåna Israel under Sexdagarskriget 2017-05-29
- Israel är varken mer eller mindre av en kolonialskapelse än andra länder! 2017-05-27
- Israel het fråga när Equmeniakyrkan möts 2017-05-24
- Terrorismen fortsätter så länge den belönas 2017-05-23
- Saudisk journalist till palestinska ledare: Ni har missat för många möjligheter att lösa konflikten med Israel; Det är dags för palestinsk enhet, fred med Israel 2017-05-23
- Vem visar politiskt mod i Jerusalem? 2017-05-22
- Kan Trump lösa Israel–Palestina-konflikten? 2017-05-20
- Svenska pengar går till palestinsk terrorism 2017-05-19
- Palestinska myndigheten uppkallar skolor efter terrorister och nazistkollaboratörer oavsett vad Abbas intalar Trump 2017-05-18
- Rörande Israel har Trump gått från att vara outsider till mes 2017-05-17
- Undersökning: Arabiska medborgare tror högre om Israel än vad israeliska judar gör 2017-05-17
- Margot Wallströms tystnad när Svenska Kommittén mot antisemitism pekas ut som högerextrema 2017-05-03
-
April 2017
- Potifars hustru: Längs antisemitismens stigar 2017-04-28
- Förbindelser mellan EU och Israel: Trojanska hästar, ormar, stegar och bojkotter 2017-04-27
- FN:s generalsekreterare: Att förneka Israelis rätt att existera är en modern form av antisemitism 2017-04-23
- Fatah ledare: Fatah och Hamas enas om att Israel inte har någon rätt att existera 2017-04-21
- Rivlin: Situationen för kristna i Mellanöstern en "vanära mot mänskligheten" 2017-04-19
- "Självklart kan vi lära av Israel" 2017-04-18
- Palestinska myndigheten pausar förbindelser med UNRWA över förväntade utbildningsreformer som har för avsikt att inte avhumanisera Israel i det palestinska lärosystemet 2017-04-13
-
Mars 2017
- Sverige finansierar ideella organisationer som skadar Israel 2017-03-24
- "Resan till Israel slog hål på stora myter" 2017-03-23
- Även Sverige har orsak att fira Israel 2017-03-15
- FN-anställda hyllar Hitler 2017-03-09
-
Februari 2017
-
Januari 2017
- En juridisk analys av UNSC 2334 2017-01-17
-
Oktober 2009
-
Maj 2009